Sex i skolan

I Aftonbladet finns tre artiklar om sexualundervisningen i skolan. (1, 2, 3)

RFSU vill att utbildning i ”sex och samlevnad” ska vara obligatoriskt i lärarutbildningen och menar att ämnet är relevant i alla stadier och inom alla ämnen. Jag håller med. Även en matematiklärares vardag består av möten med elever som har frågor och funderingar. Alla lärare behöver kunskap i att hantera frågor om sex och samlevnad.
….Men jag tror att vi bör koncentrera oss på samlevnadsdelen i den generella utbildningen och inte begränsa oss av termen ”sex och samlevnad”. Sex är en del av vår samlevnad, men långtifrån allt. Det vore synd att inte passa på att föra in frågor om klass, genus, kultur, handikapp mm i den generella samlevnadsutbildningen.

Det är också viktigt att tänka på den komplicerade situationen som en lärare befinner sig i när h*n försöker upprätthålla relationer och föra diskussion på en lämplig nivå med ett stort antal individer. Lärare får ofta kritik för att de har en gammalmodig syn på det här med sex, är fega i sin undervisning och inte tar upp tillräckligt avancerade ämnen i sexualundervisningen. Men då måste man tänka på att inte alla i klassen är på samma nivå. Bara för att några elever i klassen är redo att diskutera för- och nackdelar med analsex så betyder det inte att alla är det. Gränsen mellan en lärare som RFSU skulle kalla modern och skicklig och en som begår verbala övergrepp på eleverna beror bara på vilka elever vi utgår från.

Länkar till andra bloggar om: , , , , , , , , , , ,

Annonser

Om ChristerMagister

Bloggande lärare med fotointresse.
Det här inlägget postades i Debatt och politik, Läraryrket, skolpolitik och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

18 kommentarer till Sex i skolan

  1. Tanja Bergkvist skriver:

    ”Gränsen mellan en lärare som RFSU skulle kalla modern och skicklig och en som begår verbala övergrepp på eleverna beror bara på vilka elever vi utgår från.” – helt korrekt!

    ”Det vore synd att inte passa på att föra in frågor om klass, genus, kultur, handikapp mm i den generella samlevnadsutbildningen.”

    Nja, innebär inte detta att samlevnadsutbildningen kommer att växa sig till ett helt eget ämne med samma tidsåtgång som kärnämnena då? Man ser ju hur sådant här rullar på – och sedan är det kört.

    Och varför inte föra in genus i ALLA ämnen – vilket ju blir nästa naturliga steg, som tex illustreras av avhandlingen ”Doing gender – doing physics” (i fysikdidaktik): http://tentakel.vr.se/nummer/200906/debatt/jamstalldhet/nararmanfysiker.5.250d5a1a12255a2b01380003058.html

    Nu får det räcka med genustrams! Jag blev doktor i matematik utan en enda ”genusmedveten” lärare, från lågstadiet och framåt! Det var kunniga och ämneskompetenta lärare som stimulerade intresset här.
    Hade någon genuskonsult kommit och predikat om strukturell underordning osv hade det knappat fått mig att få upp ögonen för matematik och fysik.

    Lägg genuspengarna på att köpa in populärvetenskapliga böcker till barnen istället och låt föräldrarna sköta barnuppforstran. Lärarnas roll som fostrare av ”demokratiska medborgare” med allt vad det innebär tar värdefull tid från skolans kunskapsförmedlande uppdrag.

    Om barnen i tidig ålder tillåts och uppmuntras odla ett intresse för något ämne så kommer de att utvecklas i rätt riktning – till goda samhällsmedborgare. Detta är bättre än att hyra in konsulter som babblar bort värdefull tid kring vilka värderingar barnen ska ha, goda värderingar kommer till stor del automatiskt när eleverna får utveckla kunskap, självförtroende och självkänsla, något som bla blir följden av att behärska ett eller flera ämnen på ett tillfredsställande sätt.

    • christermagister skriver:

      Jag ser nog inte samlevnadsutbildningen som ett separat ämne överhuvudtaget, förutom på lärarhögskolan. Att få tid att fördjupa sig i olika aspekter av samlevnad och i olika individers utgångspunkter och verklighetsuppfattningar och att diskutera dem på lärarhögskolan tror jag är viktigt.

      I arbetet med eleverna används den ”kunskapen” sedan inom de vanliga ämnena och i handledarskapet. (Att handledaren har en timme ”livskunskap” med eleverna är ganska vanligt på högstadiet. I lägre åldrar har ju lärarna nära kontakt med eleverna ständigt och på gymnasiet behöver man nog införa den där timmen ”livskunskap”)

      Vi kan ju lägga genuspengarna på denna generella samlevnadsutbildning i stället. De skulle ge ett vidare perspektiv och troligen räcka längre…

      Tror du inte att du egentligen hade ganska genusmedvetna lärare eftersom du lyckades bli doktor i matematik? För mig är det ett tydligt tecken på att de var genusmedvetna… Att inte låta könet påverka elevernas förutsättningar, resultat och inriktningar är för mig genusmedvetenhet.

  2. Lilla O skriver:

    Många skolor har Livskunskap eller Livskraft på schemat, men det finns ingen gemensam kursplan. En sådan skulle kunna innehålla sex, samlevnad, etik, ANT och vad som nu redan brukar diskuteras. Inför sedan mer gedigna utbildningar i ämnet så tror vi är en bra lösning på spåret.

  3. Tanja Bergkvist skriver:

    Helt ärligt var det inte lärarnas förtjänst alls om vi pratar om åldern 12-16, när mitt intresse grundlades i astronomi, kosmologi och fysik – det som skulle bli inkörsporten till intresset för den rena matematiken. Snarare tvärtom var det en ständig oro för de elever (pojkar som flickor) som var extra intresserade och understimulerade av den ordinarie undervisningen, för hur ska en lärare kunna individanspassa en undervisning för 25 elever (upp till högstadienivå) när eleverna har så olika förkunskaper och ambitionsnivå? Måste vara ganska svårt… Så mamma funderade flera gånger på att helt enkelt ta mig och brorsan ur skolan. Nu blev det aldrig så, däremot gjorde mamman till en av Sveriges nu mest framgångsrika matematiker det – hon tog sin barn ur svensk skola och betalade sina böter för det.

    Däremot på gymnasiet så betydde det en hel del att lärarna var kunniga inom sina områden – både min kemi- och mattelärare på katedralskolan i Lund vad ”avdankade” universitetslektorer (en kvinna och en man), och på den tiden, 1990-1992, ochi den skolan, satt vi tysta och lärarna höll katederundervisning och det betydde på intet sätt att det var tråkigt – utan dessa lärare utstrålade en energi pga sin passion för sina ämnen. Jag tror alla i hela klassen utom en eller två gick vidare till universitetsutbildning, och aldrig hörde man någon knysta om olika förutsättningar mellan tjejer och killar, om könsstereotyper, genus, jämställdhet eller annat.

    Och sedan ska vi inte tala om mina underbara föreläsare i matematik och fysik i Lund, som ibland inte ens visste vem som satt i föreläsningssalen och än mindre vilket kön vi hade. Vi var över hundra per föreläsning och folk stod i trapporna längs föreläsningssalen och antecknade. Folk tog sin utbildning på allvar. Utbildning är nämligen inget man FÅR utan något man SKAFFAR SIG, genom hårt arbete, målmedvetenhet och självdisciplin.

    Du tror väl inte den insikten kom från den svenska skolan? Den kom givetvis från mina föräldrar. Och så är det med den skola som hela tiden är rädd för att inte råka trampa någon på tårna genom att ställa krav (framgång är inte är någon mänsklig rättighet utan något man måste jobba för, och man har ju själv har ett visst ansvar) att de som lyckas bäst är de som blir pushade hemma. Och så tror man att man ska fixa till den sociala snedrekryteringen, effekten blir den motsatta med en skola som inte låter eleverna förstå att allt inte kan vara roligt och lätt hela tiden, utan att det krävs uppoffringar, men att belöningen då kommer.

    Och det är där genusvansinnet kommer in – med sin offermentalitet. Så fort en elev inte lyckas få det betyg hon/han vill så kan man dra upp alltifrån förtryckarstrukturer till könsdiskriminering, och varför inte ringa upp och hota skolans rektor och polisanmäla läraren för psykisk terror? Så genusvansinnet är kulmen på en mentalitet där individen aldrig själv ses som ansvarig för eventuell motgång utan DET ÄR ALLTID NÅGON ANNANS FEL.

    På ”min tid” 🙂 om jag får uttrycka det så, så var det så att den som fick dåligt på ett prov accepterade och bestämde sig för att ”nästa gång, då ska jag minsann fixa detta”. Nu jobbar jag inte i skolan idag men är det alltför långsökt att våga sig på en gissning att vissa elever (och deras föräldrar) inte accepterar provresultat utan drar igång en karusell där läraren antingen måste gå till mötes genom att höja poäng/betyg eller så måste skolledningen dra igång en utvärderingsprocedur kring hur examinationen egentligen skett, var den könsneutral, ska man utveckla helt nya instrument för att mäta kunskapen, vilken kunskap ska mätas – borde inte ala elever få bestämma vilka frågor som ska komma på provet i demokratins namn – elevinflytande heter det visst, och framför allt så är det läraren som måste ifrågasättas, och kanske skolas om och gå någon kurs för att uppdatera sin kunskap, sociala kompetens, jämställdhetstänk, genusmedvetande, insikt i den demokratiska processen osv osv. Nåja jag vet att jag överdriver nu 🙂

    Men det känns ju som om läroplaner, lärandemål och diverse styrdokument är mer komplicerade och resurskrävande att tolka och tillämpa än en doktorsavhandling i matematik. Sedan har vi ju genusarbetet också, som innebär att könet ska tas i beaktande hela tiden, varje sekund och i varje undervisningssituation. Räta linjens ekvation kan bära på spår av maskulin hegemonitet, särskilt i hur den förmedlas – detta måste redas ut för några miljoner och under ett decennium, och sedan har vi de trigonometriska funktionerna, derivatans definition, grafritningen, och alla andra saker som ska förmedlas könsneutralt.

    I SOU 2009:64 DEJA:s rapport står att om lärare uppger att de behandlar alla lika, oavsett kön, så är detta uttalande, ”denna könsblindhet” enligt rapportförfattarna ett tecken på att ”skolledning och lärare inte förstått genusordningens betydelse”, så hur läraren än gör/besvarar frågorna blir det fel. Givetvis måste det det – genusmaffian måste ju upprätthålla sin existens, så problemen måste alltid vara allestädes närvarande.

    Det kan inte vara lätt att vara lärare idag….

    • christermagister skriver:

      Tack för det långa svaret! Du är inne på många stora och viktiga områden här… Jag måste börja med att säga att jag tror att du har helt rätt i det mesta du säger, utifrån den personen du var i skolan… Men nu är ju jag en av de där lärarna som måste försöka individualisera undervisningen för 25-30 elever samtidigt och upp mot 200 totalt… Jag måste ju se det från flera synvinklar.

      Du skriver att du fick din syn på utbildningens vikt hemifrån och alla undersökningar visar att det är den enskilt viktigaste framgångsfaktorn. Hur tycker du att vi i skolan ska överföra den synen till de elever som inte har den hemifrån? Du skriver om att ställa krav, men enligt min erfarenhet fungerar det bara om eleven i fråga överhuvudtaget tror på möjligheten att lyckas efter skolan (eller att misslyckas för den delen….). Därför blir det ett problem när man delar upp eleverna i skolan i ”elitklasser”. Man blir stående med en grupp elever där ingen har det minsta hopp om att lyckas (eller ser någon risk att misslyckas).

      Och visst är det ett problem att lärarens professionalitet ständigt ifrågasätts. Det gör lärare rädda att gå utanför ramarna. Det gör att lärare håller sig till läroboken i undervisningen och till provresultaten i sina bedömningar.

      Utgångspunkten för både dig och mig tycks ju vara att man måste utgå från elevens inre (förutsättningar och intressen) och bortse från de yttre attribut som h*n inte väljer själv (kön, klass, handikapp mm mm ). Därför tror även jag att ”genusvansinnet” snarare är skadligt. Att se allt med ”genusglasögon” innebär ju att man bara ser två individer… Man ska ju inte behandla alla lika överhuvudtaget, eller de två individerna ”kille” och ”tjej” olika, utan behandla alla som unika individer oavsett yttre attribut.

    • Det är klart att man kan gå till överdrift när det gäller debatt om genus och jämställdhet, men det faktum att kvinnor alls har rätt att utbilda sig och att alla har rätt att kräva att behandlas på lika villkor är ju en produkt av en långvarig kamp och diskussion. Även om vi har kommit väldigt långt så betyder det heller inte att samhället är en väloljad maskin som inte behöver det minsta underhåll.

      Jag kan hålla med om att det idag finns en mindre grad av individuellt ansvarstagande än tidigare. Men jag tycker inte att det beror på ”genusmaffian” utan ser det som en naturligt följd av samhällets ökade individualisering, konkurrensutsättningen av skolan och att nästan alla går i skolan – oavsett förutsättningar, intresse eller motivation.

      Idag betraktas elever och föräldrar i allt större utsträckning som kunder på en svåröverskådlig utbildningsmarknad. Det är stor skillnad på att vara elev och att vara kund – särskilt när det gäller vilka krav som man ställer på sig själv och den egna arbetsinsatsen. Får man inte det betyg som man anser att man förtjänar, så är det en enkel sak att byta skola.

      Till viss del kan jag också tycka att det är ganska sympatiskt att lärarna i högre utsträckning måste förtjäna sin auktoritet istället för att få den automatiskt. Det är kunskapen och pedagogiken som ska spela roll, inte rätten att aga eller gamla traditioner.

  4. Tanja Bergkvist skriver:

    ”Att inte låta könet påverka elevernas förutsättningar, resultat och inriktningar är för mig genusmedvetenhet.”

    Exakt! Det betyder att könet inte måste dekonstrueras (i DEJA:s rapport framgår som bekant att den hegemoniska maskuliniteten måste dekonstrueras för att höja pojkarnas resultat, ja på fullaste allvar så står det att ”maskulinitet/manlighet i sig är den stora boven i dramat”!!!)

    Som jag skrev ovan, duger det dock inte atta vara ”könsblind” utan man måste ”hela tiden vara medveten om strukturerna”.

    Jag tror genusmaskineriets intåg i skolan är kontraproduktivt bland annat (och det finns tio skäl till, minst) för att elever (läs tjejer) lär sig att de är offer för strukturer och att det tillhör undantagen att tex läsa vissa ämnen där kvinnor är i minoritet och att de inför sina studier inom dessa ämnen måste förberedas med motstrategier mot manliga ”härskartekniker”!
    De blir ju uppskrämda och avskräckta istället i värsta fall…

    Ja ja, det är bara att konstatera att landet håller på att gå under i detta avseende. Låt oss titta på Öasteuropa eller de asiatiska länderna: inga genuspedagoger – massor med tjejer som läser tekniska ämnen. kan det finnas något samband tro? Något att verkligen tänka på, länge och väl.

    • christermagister skriver:

      Att ”manlighet i sig är den stora boven i dramat” har även jag tyckt ibland när jag försatt mig i någon obehaglig situation… 😉

      Så länge genus i skolan handlar om det som det gör nu så är det kontraproduktivt. Jag tror inte att vi ska tala med eleverna om maktstrukturer överhuvudtaget. Däremot kan pedagogerna behöva träna sig i att se hur deras bemötande och verksamhet påverkar olika individer. Som jag skrev i det tidigare inlägget om genuspedagogik så tror jag att den viktigaste uppgiften är att föra in även pojkarnas perspektiv i verksamheten. Eller, strunta i att kalla det ”pojkarnas perspektiv” förresten, att föra in ett annat perspektiv i skolan. Ett lite mindre ”puttinuttigt” perspektiv som även många tjejer behöver.

  5. Anders B Westin skriver:

    Christer
    Du känner ju mig.

    Meningsfull undervisning i sex och samlevnad måste naturligtvis kopplas till ”evolutionsläran” och ”de själviska generna”.

    Annars får ju postmodernisterna på RFSU makten över tolkningsföreträdet.

    Jag är så ofattbart trött på modernistisk kulturrelativistiskt trams som kådisar, dildos, glidmedel, analsex, fri sex, klitorisorgasmer och andra signalord.

    Aldrig någonsin har jag hört någon inom RFSU och Skolans värld berätta vad sex egentligen är.

    Jag väntar på den person eller organisation som med pedagogiska metoder lyckas knyta ihop hela påsen.

    Vad är det vi egentligen håller på med!

    Eller får man inte berätta den berättelsen?

    Är det för tabu?

  6. magister-janne skriver:

    Fokus på SAMLEVNAD är självklart, men hur bra är skolan på det?

    Utbildning i ämnet, vad är det?
    Inte en sekund på högskolan…

    Det är Rektors ansvar att organisera och se till att det fungerar. Gör de så? Nä!

    Vems ansvar i klasstrummet? No-lärare? Allt för ofta handlar det om tekniska prylar om gener, spermier och sånt. Men samtal om relationer då?

    Utbilda alla? Ja, varför inte…

  7. Kristian Grönqvist skriver:

    Heja Tanja, håller med Du.

    Jag blir också stundtals allvarligt störd av allt emotionellt trams som översvämmar skolan.

    • christermagister skriver:

      Det kan nog vi lärare också bli, men vad sjutton är alternativet?! Vi ser ju hur motsatsen leder till att en stor grupp elever blir utslagna redan i tidig ålder och aldrig kommer tillbaka. Ska vi blint rusa efter USA där 30% av befolkningen lever under existensminimum?!

      Ska vi bara strunta i att försöka rätta till den sociala snedfördelningen? Är det din lösning?

  8. Kristian Grönqvist skriver:

    Nej Christer

    Det är på tiden att acceptera att folk lär sig olika fort, olika mycket och är olika intresserade. Utan att kalla det sociala konstruktioner och hela tiden gnälla på utomstående faktorer. Det bara är så.
    Dessutom är det så, att man inte kan få hösta vitsordet i sång/musik om man är hur intresserad som helst men inte kan ta en ton.
    Det är inte lärarnas fel att det är så.
    Men det är lärarnas fel om dom tror att det har med själva pedagogiken att göra.
    Man kan inte anpassa skolan till den lägstas nivå och triumferande säga:” Nu har vi löst det, nu kan alla lika mycket”, när det de facto har blivit så, att alla kan lika litet.

    De som halkar efter skall naturligtvis tas om hand, antingen med fler år eller annan inriktning.

    Nuvarande professorn i svenska på Åbo Akademi tog aldrig studentexamen i min klass, utan gick över folkhögskola den långa vägen eftersom han mognade något senare
    Det var aldrig en fråga om intelligens och intresset kom dit bara några år senare.

    Demokrati handlar inte om att alla skall ha det jämlikt dåligt, utan desto mer om lika möjligheter för alla efter sin förmåga.

    För att åstadkomma det vill jag allra helst ha betyg i varje klass efter en nationell checklista.

    • christermagister skriver:

      Den här diskussionen har ju hamnat lite fel, så jag tar det snabbt.

      Det är klart att man måste ”acceptera att folk lär sig olika fort, olika mycket och är olika intresserade”, det är ju en huvudpelare i allt jag skriver om. Den enda anledningen att ”gnälla på utomstående faktorer” är om det går att göra någonting för att förändra dessa faktorer eller för att kompensera för deras påverkan.

      Din lösning (och folkpartiets) är prov och betyg i tidig ålder och att sortera eleverna efter resultaten på dessa. Jag tror att din lösning leder till sämre resultat för majoriteten av eleverna, en större andel helt utslagna elever och ett elitistiskt samhälle.

      Min lösning är att flera lärare arbetar i arbetslag med elever i olika åldrar och nivågrupperar efter behov och i flexibla grupper. Jag tror att det leder till bättre resultat för majoriteten av eleverna och ett bättre samhälle.

      Vi har samma mål, att alla ska få undervisning på sin nivå, men olika lösningar. Din och folkpartiets lösning har testats i bl a England under många år, men eftersom det visar sig att det inte fungerar så kommer du inte att få höra herr Björklund använda sig av den erfarenheten i sin retorik…

  9. Kristian Grönqvist skriver:

    Skillnaden är att Du tror att det är bättre, men nu verkar det som vi har belägg för att det inte är så…

  10. Ping: Förledande av ungdom | Christermagister

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s