Jag som elev

Just nu arbetar jag under kraftig tidspress för att få klart min examensarbetsplan till på måndag. Jag har återigen konstaterat att jag inte är en så bra elev… Jag passar helt enkelt inte in i mallen!

När jag får, eller tar på mig, en uppgift blir jag jättenyfiken och ivrig på att ta reda på mer om saken; och det gör jag. Jag går på alla föreläsningar, rusar iväg och läser en massa böcker och söker på nätet. Jag lär mig massor! Men sedan kommer nästa steg i processen. Jag ska redovisa vad jag har lärt mig och hur jag tänker i en färdigutformad mall och vid en speciell tidpunkt… Det är här det brister! Även om jag nuförtiden till slut får ihop någonting att redovisa så känner jag varje gång att det är så mycket jag inte har sagt eller skrivit.

Jag lider inte så mycket av det, men det är viktigt att tänka på att det i våra klassrum sitter en massa elever som fungerar som jag. De har lärt sig bra mycket mer under kursen än vad de redovisar. I dag beror det snarast på en tidsoptimism kombinerat med begränsande uppgifter, men under grundskolan och gymnasiet fanns det andra anledningar.

Ivriga eleverDen ivriga eleven som brinner för att berätta vad h*n lärt sig har aldrig varit jag. Mina lärare har inte betytt tillräckligt mycket för mig för att jag skulle känna någon tillfredsställelse av att göra dem nöjda och betyg som morot har aldrig fungerat. Dessutom skulle ett uppvisat intresse ha inneburit socialt självmord.

Länkar till andra bloggar om: , , , , , ,

Annonser

Om ChristerMagister

Bloggande lärare med fotointresse.
Det här inlägget postades i reflektioner, Student och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Jag som elev

  1. Morrica skriver:

    Så, Christermagister i något yngre upplaga, hur skulle hans kunskapsinhämtning lämpligen avslöjats för läraren på ett sånt vis att den unge Christermagisters entusiasm gått oskadd ur upplevelsen? Samtidigt som läraren faktiskt fått ta del av allt den unge eleven lärt sig, så att läraren kunnat skicka iväg den unge adepten i en ny lika spännande riktning?

  2. christermagister skriver:

    Jag tror att vi återkommer till det här med variation… Ett sätt att redovisa kunskaperna på passar inte alla. För vissa är en muntlig framställan det bästa, för andra ett drama, en uppsats eller att göra en hemsida om ämnet… Eller kanske t o m ett vanligt gammalt traditionellt prov? (Fördelen med dem är ju faktiskt att du kan skriva en massa kloka saker utan att kompisarna märker det…)

    Jag tror också på att utvärdera samma moment vid flera tillfällen. Att t ex ”bocka av” biologin i år 8 eller åka på ett par dagars läger för att ”klara av” all slöjd under en intensivkurs, vilket sker på en del skolor, tror jag inte är en bra idé…

    Att motivera verksamheten och tydliggöra syftet är också grundpelare. Jag tror inte att jag hade en aning om varför jag skulle lära mig olika saker i skolan… Och jag tror att det är en stor del av anledningen till antipluggkulturen som är så vanlig. Att vara duktig i skolan ses bara som att man är mesig för att man har fallit till föga för överhetens hot (om dåliga betyg) eller för att man försöker tillfredsställa lärarens önskemål…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s