Genuspedagogik

Gårdagens inlägg om att ”kompensation” och ”stöd” i skolan med målet att få alla elever att befinna sig på samma kunskapsnivå vid samma tidpunkt kan jämföras med mental våldtäkt om man inte är försiktig avslutas med tre intressanta kommentarer:

Förvirrad: ”Men genuspedagogerna anser ju könet vara en social konstruktion och kämpar därför mot målet att även små pojkar ska vilja virka små nallar i mysrummet. Eller är målet egentligen att verka för att de inte ska kunna utvecklas fullt ut till fördel för det andra socialt konstruerade könet?

Morrica: ”Nej, Förvirrad, målet är att små pojkar, också, ska erbjudas möjligheten att virka små nallar samt att de, om de tycker detta är roligt, ska få fortsätta virka små nallar utan att någon överhuvudtaget raljerar över detta.

Mats: ”De små pojkarna har ofta fått väldigt många tillfällen att pröva på pärlplatteri, ramvävning, akvarellmålning, broderi, bakning, matlagning, välskrivning, klädvård, docklek och andra av tradition kvinnligt kodade sysselsättningar. Bilden av de stackars pojkarna som inte får utforska sina feminina sidor stämmer inte med mina erfarenheter. Problemen uppstår när de försöker undfly den här homogena och dominanta kulturen och utforska andra världar som inte ryms inom förskolans/skolans värld.

Jag har egentligen ingen aning om vad genuspedagoger lär sig och vad deras mål är, varken uttalade eller dolda, men tycker att det är intressant att lyfta fram vår bild av deras uppdrag. Jag har aldrig tänkt mig att genuspedagoger jobbar med att tillföra pojkarna något överhuvudtaget. Som Mats säger så behöver man ju knappast föra in mer kvinnligt kodade aktiviteter. I min välvilliga tolkning har jag nog snarast tänkt mig att de försöker skapa en verksamhet där det är accepterat att även tjejer bejakar ett manligt kodat beteende och leker manligt kodade lekar. I mindre välvilliga stunder tänker jag att genuspedagogerna arbetar för att stärka kvinnans makt i samhället genom att lära pojkarna ”veta hut” redan i tidig ålder…

Om jag fick bestämma skulle genuspedagogernas uppgift vara att se till att alla individer fick möjlighet att utvecklas efter sina förutsättningar och med utgångspunkt i sina intressen, och då tror jag att den viktigaste uppgiften är att föra in även pojkarnas perspektiv i verksamheten; med främsta fokus på förskolan och skolans sex första år. Sjävklart ingår även att se till att talutrymmet, makten och uppskattningen i verksamheten inte styrs av kön, klass, etnicitet eller någon annan yttre faktor.

Vilken bild av genuspedagoger har du? Var inte rädd för svepande generaliseringar och ogrundade uttalanden, det har vi redan påbörjat! 😉

——————————————-
Tanja Bergkvist har sammanställt höstens genusmotioner om du vill fördjupa dig. Själv har jag tyvärr inte hunnit med det ännu.

Länkar till andra bloggar om: , , , , , , , , , , , ,

Annonser

Om ChristerMagister

Bloggande lärare med fotointresse.
Det här inlägget postades i Debatt och politik, genus, Pedagogik, skolpolitik och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

14 kommentarer till Genuspedagogik

  1. Kristian Grönqvist skriver:

    Jag läser Tanja regelbundet och är böjd att hålla med henne

  2. Anders B Westin skriver:

    Christer

    Jag får lika ont i bröstet av genusvetenskap som jag får när jag hör präster/imamer med seriöst allvar säger att Gud skrivit Bibeln/Koranen.

    Eller när vissa kvinnor påstår att det inte spelar någon roll hur kvinnor klär/beter sig vad gäller risken/sannolikheten att bli utsatt för en våldtäkt.

    Helt enkelt en brist i kausalt tänkande. Dvs förnekandet av den komplexa och eviga processen om ”orsak och verkan” ersatt av tillbedjandet av virtuella drömmar och önskemål.

  3. Mats skriver:

    Jag har skrivit obehagligt mycket om ämnet
    http://lumaol.wordpress.com/?s=genuspedagogik

    och är lite rädd att fastna i en position som negativ… (det borde jag kanske tänkt på tidigare) En forskare skrev att i hennes kretsar räknas det som en merit att bli kritiserad av mig och då har jag nog blivit en aning förutsägbar.

    Det centrala problemet för mig är att likhetsfeminism och könsmaktsordning har monopoliserat tanken på att genus är en social konstruktion.

    Jag kan också beskriva min identitet som rörlig och föränderlig – samtidigt som jag väljer aktivt att förhålla mig till till det som vi idag beskriver som ”manligt”. Jag flirtar oblygt med essentialistiska positioner (trumma i skogen som Robert Bly?) samtidigt som jag kan utmana den traditionella manligheten på olika plan (25 år i förskolan är ett ganska bra argument)

    Jag menar nog att det här är en fråga som man måste erövra rätten att tala i. De teoretiska positionerna är lite…hmmmm… luftiga?

  4. Tanja Bergkvist skriver:

    Hej Christermagister!

    Kristian, vad roligt – en trogen läsare! 🙂

    Några talande citat från SOU 2006:75 ”Jämställdhet i förskolan” sid 19: ”Förskola av den svenska modellen representerar såväl ett barnpedagogiskt som ett könspolitiskt projekt”. Vad detta ”könspolitiska projekt” innebär i praktiken råder det uppenbarligen delade meningar om, även inom genusetablissemanget – ska tilläggas till försvar för dem som inte är inne på de mer vansinniga bitarna. Det är synd att den mest absurda genusvetenskapen gjort att allt med epitetet genus och jämställdhet förlorat sin legitimitet i folks ögon numera, iaf är det trenden.

    På sid 55 kan vi läsa: ”Den nordiska synen är dock att kön är en konstruktion och att maskulinitet är föränderlig”. Detta i samband med kritik mot jämställdhetsarbetet i Skottland och Belgien, där genusvetarna OCKSÅ vill ha in fler män i förskolan, men detta (enligt de svenska utredarna) av FEL SKÄL, nämligen att männen skulle ha något att tillföra i egenskap av män, något som (ve och fasa) skulle kunna indikera att det kan finnas skillnader mellan könen!

    Se själva: http://www.regeringen.se/content/1/c6/06/72/88/1a5ba502.pdf

    Eller läs min sammanfattning i 4 delar av denna statens offentliga utredning (läs gärna hela rapporten, jag tar ju bara upp några stycken): http://tanjabergkvist.wordpress.com/category/dagisgenus/

    Sedan har vi ju det färska delbetänkandet från DEJA (Delegationen för jämställdhet i skolan) SOU 2009:64 som kom nu i juli, där man bla kontaterar att pojkar preseterar sämre för att de strävar efter att upprätthålla en hegemonisk maskulinitet, samt att de kan få sin heterosexualitet ifrågasatt – och därför odlar de en ”antipluggkultur” enligt genusvetarna, som nu vill ha fortsatta anslag för att ”dekonstruera maskuliniteten” ute vid lärosätena.

    Varför ska förresten alltid gensuvetare sköta alla utredningar som rör jämställdhet? Däri ligger en del av problemet, när detta sedan ska bli realpolitik. Jag har själv jobbat med att få tjejer intresserade av tekniska ämnen och jag kan säga att postmodernistiska genusteorier INTE är lösningen här. Och att jämt och ständigt offerförklara än tjejer och än killar (de är ju offer för sin maskulinitet) tills ungdomarna till slut tror på det själva.

    Här visar man på ett alternativ till den på postmodernism grundade likhetsfeminismen om att räkna antalet ”hon” och ”han” i kurslitteraturen. Här introducerar man nämligen ”genussensitiv undervisning”, som hör och häpna, innebär att man tar BÅDA KÖNEN I BEAKTANDE och jobbar utifrån insikten att det finns större skillnader INOM respektive könskollektiv än MELLAN dem. Vänta lite nu – är det inte detta som kallas individanpassad undervisning och som redan praktiseras?

    Nejdå – här ska det sökas anslag för att införa ”genussensitiv undervisning” – en ny beteckning på ett redan befintligt fenomen.

    Jag har skrivit några inlägg om DEJA (börja nederst, och det översta inlägget rör inte DEJA-rapporten kom jag på): http://tanjabergkvist.wordpress.com/category/skolgenus/

    Hur vore det att lägga pengarna från genusutredningarna på att istället satsa på att förbättra kunskaperna inom de ämnen man är intresserad av att förbättre resultaten.

    Att hela tiden offerförklara ungdomarna, även inför dem själva (det är ju det värsta) gör att de anammar ett tankesätt där de, vid minsta motgång kan skylla på ”strukturer” och ”förtryck” istället för att inse att framgång ofta kräver hårt arbete och ett antal timmar i veckan framför läxböckerna.

    Tänk om man kunde lägga gensupengarna, miljontals kronor, på att förse varje elev med ett eget teleskop – jag själv skaffade ett litet sådant på postorder som tonåring och kunde se både solfläckar och Jupiters månar. Jag tror det hade förbättrat reslutaten och stimulerat lärandet OCH minskat den könsmässiga snedfördelningen vid högre studier betydligt mer än om man dekonstruerar maskuliniteten vid Centrum för Genusvetenskap!

    Detta var mina ”svepande generaliseringar”. Tills vidare 😉

  5. Mats skriver:

    Jag håller med Tanja – betänkandet från Delegationen för jämställdhet i förskolan är ett sällan skådat lågvattenmärke i svenskt utredningsväsende.

    Den parodiskt rensade litteraturlistan vittnar om hur ett perspektiv tilläts dominera och resultatet blev därefter. Torftig och skamligt enkelspårigt. Jag deltog i en konferens och blev uppläxad av regeringens genusöverrock som bevakade utredningens utformning och ideologiska trohet.

    Nu tänker jag att det är viktigt att inte drabbas av hämndlystnad och fastna i det här bisarra ställningskriget. Från Faludis ”Ställd” tar jag med mig nyfikenheten och ömsintheten – det går att vara intresserad av maskulinitet utan att gilla alla delar. (Varför skulle man?)

  6. Mats skriver:

    Rättelse – de två första kapitlen är skivna av Ingegerd Tallberg Broman och är utmärkta. Därefter blir det mesta fel.

    Jag kollar presentationen i missivdelen:
    http://www.regeringen.se/content/1/c6/06/72/88/1a5ba502.pdf

    och blir nyfiken på hur diskussionerna har gått till?

    Var tog den hedervärde Björn Flising vägen? (visst var han med från början?)

    Hur hanterar en poststrukturalistisk forskare som Hillevi Lenz-Taguchi den här skamlösa normativiteten?

    Är det Gunilla Zackari och Tomas Wetterberg som skrivit hela texten?

    Jag vill gärna höra lite skvaller! Jenny Östergren – tjoho!

  7. christermagister skriver:

    Tack för alla kommentarer!

    Genuspedagoger tycks inte vara så efterfrågade i den här samlingen. Det skulle vara kul att höra vad någon som är positivt inställd säger…

    Tanja citerar SOU 2006:75 ”Jämställdhet i förskolan” sid 19: ”Förskola av den svenska modellen representerar såväl ett barnpedagogiskt som ett könspolitiskt projekt”.

    Det tycks vara det ”könspolitiska projektet” som dominerar i debatten, och det är när man kommer in på det som det blir fel även för mig.

    Om man håller sig till det ”barnpedagogiska” så finns det antagligen saker som kan förbättras i den genomsnittliga förskolegruppen och skolklassen. Att se till att individens inflytande i verksamheten, möjligheter att utvecklas inom den och trivsel inte styrs av kön, klass, etnicitet eller någon annan oväsentlig förutsättning är ju faktiskt viktigt.

  8. Mats skriver:

    ”Att se till att individens inflytande i verksamheten, möjligheter att utvecklas inom den och trivsel inte styrs av kön, klass, etnicitet eller någon annan oväsentlig förutsättning är ju faktiskt viktigt.”

    Jo – därför finns det många kraftfulla formuleringar om det i läroplanen!

    Den centrala konflikten handlar just om ”individens inflytande” i förhållande till statens rätt att forma medborgaren. Jag ser inte att utredningen lyckats undvika problemet med normativitet och normalitet. Man talar om frihet men reducerar individen till objekt för uppfostran.

    • christermagister skriver:

      Jo, det har du ju rätt i, men jag tänker att genus kanske är en dimension som vi behöver uppmärksamma lite extra. Vi är ganska duktiga på att markera mot rasism i skolorna, men mindre duktiga på att markera mot kränkningar och orättvisor pga kön… Särskilt dåliga är nog förskolor och skolor på att fundera över hur väl organisationen passar pojkarna, som du vet.

  9. Lilla O skriver:

    Jag är genuspedagog och tolkar mitt uppdrag på följande sätt:

    Främst arbetar jag och min kollega med personalen för att vi alla ska bli medvetna om vilka signaler vi som lärare sänder ut och vilka krav vi ställer på elever utifrån kön. Läs gärna boken ”Genuspedagogik” av Kajsa Svaleryd som visserligen handlar om förskolan, men som jag ändå är väldigt talande.

    När det gäller undervisning är det viktigt att variera t.ex. texter så att eleverna får både manliga och kvinnliga förebilder.

    När det gäller eleverna handlar det mest om att våga vara sig själv oavsett kön. Att inte hindras av de strukturer som finns.

    Tycker alltså inte att det ska handla om att göra pojkar till flickor eller att bara uppmuntra tjejer.

  10. christermagister skriver:

    Om detta intresserar dig, fortsätt läsa i Lilla O`s inlägg:

    http://lillaosblogg.wordpress.com/2009/10/31/genuspedagogik/

  11. Lilla O skriver:

    Här finns ett inlägg till som mest fokuserar på killarnas situation som definitivt måste förbättras!
    http://lillaosblogg.wordpress.com/2009/11/01/kalla-det-vad-du-vill/

  12. Erik skriver:

    Det finns mycket nidbilder av vad en genuspedagogs arbete går ut på, och oftast föds sådana nibilder av okunskap. Likt jag som inte är utbildad i kärnfysik inte med lätthet kan ta mig rättigheten att uttala mig om exakt vad en kärnfysikers arbetsuppgifter bör bestå i så är det svårt för människor utan utbildning i genuskunskap OCH pedagogik att uttala sig om vad en genuspedagog bör göra.

    Genuspedagogik är likt andra vetenskapliga fält, ett kunskapsområde.

    En genuspedagogs uppdrag är att tillföra möjligheter för både flickor och pojkar, inte att ta ifrån. Vill ni som inte har relevant utbildning sedan veta mer om kunskapsfältet så läs genusvetenskap.

    • Christermagister skriver:

      Jag förstår vad du menar, men målen med verksamheten och huvuddragen i metodiken bör ju vara tillgängliga för alla inblandade. Kan inte genuspedagogerna förklara detta på ett enkelt och pedagogiskt sätt så finns det ju en risk att genuspedagogiken inte blir annat än ett kunskapsfält som existerar enbart i kurslitteratur och i dammiga föreläsningssalar på ett par högskolor, och där gör den ju inte mycket nytta!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s