För över ett år sedan länkade jag till en artikel på BBC News där man kunde läsa vad de engelska lärarna ansåg att systemet med tester av unga elever som Björklund har infört i Sverige har betytt för de engelska eleverna. De anser att det har gjort de engelska eleverna till de olyckligaste barnen i västvärlden, att det har lett till en grov stämpling av barnen, att det har försämrat inlärningen och gjort lärarna till robotar.
Nu har den största utredningen av det brittiska skolsystemet på 40 år kommit ut och jag skulle vilja säga att Björklund här kan hitta den erfarenhetsbaserade forskning som han brukar efterfråga. Jag har dock inga större förhoppningar om att han kommer att använda sig av dessa resultat eftersom de tydligt visar att han är inne på helt fel spår inom flera områden.
Läs mer om detta på Babels torn där det också finns länkar.
———————————–
I DN finns en artikel om betyg. Lotta Edholm (FP) säger: ”Det är jätteviktigt för unga människor att deras betyg är lika mycket värda oavsett var de har gått i skolan.” Som jag har skrivit tidigare tror jag inte att likvärdiga betyg i hela landet är möjliga (vilket ingen ”flumpedagog” tycks tro) och att jakten på att uppnå denna utopi är skadlig.
———————————–
Uppdatering: På andra sätt skådar Björklund ibland in i framtiden. Nu vill han att kinesiska ska bli möjligt att välja på gymnasiet. (SvD, DN, AB, Sydsv) Det han egentligen sätter fingret på är att vi behöver fler språk än de gamla mossiga tyska och franska att välja på. Jag tycker att man ska kunna välja vilket språk som helst där man kan hitta lärare och få ihop en tillräckligt stor grupp.
Bloggat: ”Strötankar…”,
Media: SvD (8 dagar efter…)
Länkar till andra bloggar om: förskola, förskolan, skola, skolan, skolpolitik, skoldebatt, utbildning, utbildningspolitik, Björklund, Jan Björklund, Lotta Edholm, betyg, flumpedagogik,
Christermagister 
Pingback: Rebel Girl « School´s Out
”Som jag tidigare har skrivit, tror jag inte att likvärdiga betyg i hela landet är möjliga… etc”
Nu är ju det intressanta om Du tror att de inte är möjliga, om Du inte vill att det skall vara möjliga eller om att Du tror att de är möjliga, men tyvärr skadliga, vilket ju egentligen ät tre olika saker om vi skall vara petiga.
För rent tekniskt är det naturligtvis möjligt. Tillräckligt antal centrala prov utan alternativsvar är fortfarande gångbart..
Men om man samtidigt tycker att centrala krävande prov inte passar för skolban och att betyg är dåliga skall man egntligen propagera för det och stå för det.
För om man från början tror att det är skadligt att ha likadana betyg, då ligger det naturligtvis i ens intresse att även fördöma metoderna att komma fram till sådana…
Och då hamnar vi i en jesuitskola där plötsligt ändamålet helgar medlen och några idealister formar skolan efter sitt huvud utan hänsyn till skolans egentliga roll och uppgift.
För skolans roll är fortfarande att lära barn läsa, skriva, räkna, uttrycka sig och ha en rudimentär kunskap om omvärlden, när de går ut ur skolan och den blir bara sämre med åren….
Det kanske är teoretiskt möjligt, men jag uttalar mig med utgångspunkt i de lagar och förordningar vi har i dag. Om betygen ska grundas på sådana metoder måste varenda lag, förordning och kursplan göras om. Sådana betyg säger ingenting om elevens måluppfyllelse i det som skolan enligt dessa ska uppnå.
Det spelar ingen roll om jag tycker att ”centrala krävande prov inte passar för skolbarn”; i sammanhanget räcker det med att de inte visar att eleven har uppnått målen som det är meningen att de ska uppnå.
Vad skolans huvudsakliga roll är kan också diskuteras.
I Skollagens första kapitell står: ”Utbildningen skall ge eleverna kunskaper och färdigheter samt, i samarbete med hemmen, främja deras harmoniska utveckling till ansvarskännande människor och samhällsmedlemmar.”
I början av Lpo94 bl a: ”Eleverna skall kunna orientera sig i en komplex verklighet, med ett stort informationsflöde och en snabb förändringstakt. Studiefärdigheter och metoder att tillägna sig och använda ny kunskap blir därför viktiga. Det är också nödvändigt att eleverna utvecklar sin förmåga att kritiskt granska fakta och förhållanden och att inse konsekvenserna av olika alternativ.
Självklart ingår de grundläggande färdigheter och kunskaper som kan testas med ”centrala prov utan alternativsvar” i detta, men de är långtifrån allt och metoderna som behövs för att sätta ”likvärdiga betyg” enligt ditt förslag omöjliggör måluppfyllelse i många andra delar.
Vi behöver alltså inte gå in på ideologi i den här frågan, det räcker med att konstatera att försöken att uppnå likvärdiga betyg gör att den totala måluppfyllelsen blir sämre.
Kan vi inte vända på diskussionen i stället? Varför är betygen så viktiga? Vad vill man uppnå med likvärdiga betyg i grundskolan?
Jag har skrivit förut att jag tycker att det räcker med ett betyg, ”har möjligheter att fortsätta till nästa utbildningssteg” eller liknande, och jag tror att jag står fast vid det… I det fallet tycker även jag att ett likvärdigt betyg är viktigt, och jag tror att det är möjligt att uppnå i tillräckligt hög grad, om än inte fullt ut, eftersom man kan tillåta en ganska stor variation och flexibilitet…
Vi är inne i ett dilemma här.
Om vi blir beroende av att varenda lärares ord om att måluppfyllelsen uppnåtts, pga att läraren tycker det, så är vi ute på det sluttande planet. Ganska fort har vi fått skolor där alla elever är utomordentligt ”goda elever” pg av att de inkommer med en fet check varje skolår till den ”speciella skolan”, så höga tankar har jag inte om alla skolledare eller ens lärare, utan vi får samma problem som med märkesverkstäder för bilar:
Dubbelt så dyra och hälften så bra.
Eller stafettläkare…
Skulle Du verkligen vilja vara initiativtagare till att bilbesiktningen kom bort? Litar Du så mycket på Dina medmänniskor?
Jag säger inte att vi inte ska ha några centrala prov alls, bara att de redan väger för tungt och att det är på väg åt fel håll.
Jag tycker inte att lärare ska arbeta själva överhuvudtaget, varken med undervisningen eller bedömningen. Jag tycker att man ska arbeta i arbetslag och att vi måste utveckla internkontrollen på skolorna och införa en självanmälningsplikt.
Visst är det ett dilemma att eleverna är beroende av sina lärares individuella bedömningar, men det är ju framförallt när betygen tillskrivs en sådan enorm vikt som i dag som det är ett problem.
Så, varför är det så viktigt att ha betyg i sju steg och att dessa är totalt likvärdiga?
Christer – om vi ska ha betyg är det av yttersta vikt att dessa är livärdiga. Ett toppbetyg i Kiruna måste betyda samma sak som ett toppbetyg i Karlstad och Kristianstad, annars faller hela systemet. Godkändgränsen i Trelleborg måste vara densamma om i Sundsvall och får varken ligga högre eller lägre, hur skulle det annars gå för elever som av olika anledningar byter skolor inom landet?
Men det är ju omöjligt med den inriktning och de mål som skolan har i dag, håller du inte med om det?
Jag tänker att det räcker med ett betyg; ”har möjligheter att fortsätta till nästa utbildningssteg” (eller liknande), och att de inte behöver vara totalt likvärdiga eftersom förutsättningarna för att fortsätta kan se olika ut i olika kommuner och för att en elevs möjligheter att lyckas i nästa utbildningssteg till stor del beror på motivation. Att bli hänvisad till sitt tredjehandsval på gymnasiet pga att man inte har högsta betyg i allt kan inte vara så lyckat… Bedömningen för detta enda betyg ska självklart vara så likvärdigt som möjligt, med hjälp av några centrala prov och teamwork som jag skriver ovan…
Jag tänker i första hand på grundskola till gymnasium nu och när det gäller gymnasium till högre studier ser jag framför mig ett mer utvecklat system av individuella intagningsformer; prov, uppsatser, intervjuer, färdighetstester eller vad det kan vara…
Ingenting är omöjligt.
Däremot blir vissa saker väldigt svåra om man från början har den inställningen att det är omöjligt att förändra något.
Det är precis som Morrica säger:
Om vi skall ha betyg överhuvudtaget, så måste bedömningen vara lika.
Om vi inte skall ha betyg får vi acceptera att hela kursen är ungefär lika bra som den sämsta individen.
Och jag vill inte som förälder att mitt barn skall behöva ha samma förutsättningar som det sämsta barnet i klassen, om han inte är värd det.
Livet handlar om val. Ju bättre man presterar desto fler val får man. Ta bort det incitamentet och Du får människor som inte längre anstränger sig. Varför skulle de det?
Hej och hå-mentaliteten går bra tills intagningsproven görs till Universitetet. Då kommer de krav- och provovana eleverna absolut att stå inför fait accompli. Och döm om deras förvåning när curlingideologin inte räcker till…
Antingen är det du eller jag, Kristian, som inte alls överhuvudtaget förstår vad som sägs i tråden. De smått hånfulla kommentarer om ‘sämsta barnet i klassen’ och ‘människor som inte längre anstränger sig’ du slänger omkring dig indikerar ett elitistiskt tänkande som inte stämmer överens med den bild jag har av Christers sätt att se saker och ting. Men jag kan misstolka, det är lätt hänt, rätta mig isåfall.
Jag uppfattar ämnet för diskussionen på ett helt annat sätt än du: en kursbaserad grundskola där eleverna efter godkänt resultat på centralt utformat prov ges möjlighet att gå vidare till nästa kurs så snart de uppnått tillräckliga kunskaper för att klara av den, och de elever som behöver längre tid på sig för att uppnå dessa kunskaper ges detta utrymme.
Dina barn får således precis så mycket tid på sig som de behöver, oavsett hur övriga elever i kursen klarar sig.
Morrica
Det är omöjligt att kommentera på Din blogg. min webbadress sägs innehålla ogiltiga tecken. Har jag sårat Dig på något sätt?
Kristian, har du månne stavat fel i din webadress? Prova igen!
Morrica
Kommentaren om det ”sämsta barnet i klassen”, är inte alls elitistiskt och ännu mindre hånfullt.
Faktum är, att redan när jag gick i skola och du gick i skola, var det stor skillnad på det bästa barnet i klassen och det sämsta barnet i klassen.
Det hjälper inte att vägra se det.
Det hjälper inte ens med mer hjälp.
Barn utvecklas olika fort, för det första, för det andra olika mycket, för det tredje i olika sociala miljöer och det hjälper mycket mer att förstå var skon klämmer, än att bara vilja att den skall vara fotriktig.
Att sända ett barn vidare, som inte är färdigt, är ännu grymmare mot det barnet än dess föräldrar eller samhället.
Jag blir nästan mörkrädd, när jag konfronteras med kommentarer om barn som ett slags modellera för skolan att forma till hyvens medborgare.
Jag tror inte heller att Christer är elitistisk, så länge har jag följt den här bloggen, men vi ser saker med något olika perspektiv.
Med ”elitistisk” menar jag i lärarfall något som ibland drabbar dem som gifter sig med alkoholister:
!Min kärlek skall hjälpa dem tillrätta, oavsett deras
tillkortkommanden”.
För mig är det elitism, när man tror att ens egen höga förmåga skall lösa alla problem.
Du vet… citaten: ”hjälp mig att förstå min egen oförmåga”, eller ”kom ihåg, du är dödlig”
En realistisk approach till den verklighet, man arbetar i är alltid viktigare än drömmar.
Oj, oj, här finns det mycket att nysta i! 😉
Men tiden är knapp och jag räknar med att vi kan utveckla fler tankar med tiden.
Det enda jag var ute efter med den här vändningen att fråga efter vitsen med betyg i många steg i grundskolan är att jag funderar så här: Eftersom gymnasieutbildning i stort sett blivit ett krav i dagens samhälle kanske man ska se det mer som en grundskola. Barn/ungdomar utvecklas i olika takt och det är långtifrån alla som är varken mogna att ta ett livsavgörande beslut i de tidiga tonåren eller har visat sin ”fulla kapacitet” i den åldern… Jag tror inte att betyget i år 9 ofta avspeglar hur framgångsrik en person har möjlighet att bli i arbetslivet/samhället. Med ett starkt betygsstyrt system avgör det elevens chanser att bli framgångsrik, men jag tror inte att det är ”sanningen”… Jag tror att vi i stället borde anpassa gymnasiesystemet så att fler elever fick läsa det de hade ett intresse för och att det skulle kunna höja resultaten. Jag tror alltså inte på den tidiga sorteringen som sker i dag…
Kristian, du talar om att kursen blir ”ungefär lika bra som den sämsta individen”. Utan att gå in på det individuellt värderande så kan jag säga att modern undervisning helt enkelt inte får vara så stelbent att man inte kan utveckla elever på olika nivåer i en grupp.
Du talar också om betyg som incitamentet att anstränga sig, och jag säger ungefär samma sak där; moderna pedagoger måste klara av att ge andra incitamentet till lärande.
Kanske har jag för höga tankar om vad skolan kan klara av, men på samma sätt som höga förväntningar kan lyfta en elev till nya höjder så tror jag att höga förväntningar på verksamheten kan lyfta den…
(Jag måste lämna datorn under dagen, men jag återkommer. Tack för en intressant diskussion!)
Pingback: Att gräva samma grop | Christermagister