Samarbete

Ungdomar som mår dåligtJag tror att det är oerhört viktigt att vi utvecklar samarbetet kring barn och ungdomar som mår dåligt. Skola, psykiatri, polis och socialtjänsten får inte vara isolerade öar med varsin bit av pusslet. Åtgärderna måste samordnas och informationsflödet får inte stoppas av sekretessregler.

Här är två aktuella artiklar från Sydsvenskan:  del 1, del 2

Mina tidigare inlägg i ämnet: ”Vad gör du när du träffar Elin?”, ”Frustrerad

Länkar till andra bloggar om: , , ,

Annonser

Om ChristerMagister

Bloggande lärare med fotointresse.
Det här inlägget postades i Debatt och politik, skolpolitik och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

10 kommentarer till Samarbete

  1. Morrica skriver:

    Det är ju så självklart att man skäms över att det ens behöver nämnas, ändå fungerar det inte. Sverige är ett dysfunktionellt land

      • Morrica skriver:

        Vad kan vi göra åt det? Att prata om det, lyfta fram det i ljuset och se problemet är ett första steg, hur ser nästa ut tro?

      • christermagister skriver:

        Det positiva är ju att artiklarna visar att man har börjat tänka mer samordnande. Jag tycker mig också ha sett att det blir vanligare att man lägger flera myndigheter/avdelningar i samma lokaler för att underlätta samarbetet; t ex Familjens hus vid folkparken.

        Tyvärr läste jag också någonstans i anslutning till remisserna om den nya skollagen att man inte tänker lätta på sekretessen. Det är väl annars nästa steg; att kräva att sekretessreglerna lättas och att informationen flödar friare mellan de olika instanserna. Man behöver ju inte informera om alla detaljer, men i alla fall om vilka åtgärder som är vidtagna och om de leder vidare. Annars blir det ju lätt att den ena instansen tror att den andra har koll på läget.

      • christermagister skriver:

        P.S. Du lyfter ju egentligen återigen fram frågan om meningen med vårt bloggande. Att bearbeta problem och frågeställningar tillsammans med andra är anledningen till att i alla fall jag bloggar. Om de samtidigt lyfts fram i ljuset, utöver vår lilla gemenskap, är det en bonus; men är vi beredda att gå vidare? Och i så fall hur?

        Jag är tveksam, har du högre ambitioner?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s