Kvalitetsarbete och lärartid

Ann-Marie Begler sammanfattar Skolinspektionens första år i en debattartikel i VK. Hon skriver att skolorna inte arbetar systematiskt med att ta reda på att eleverna lär sig det de ska:

”Hela 80 procent av de grundskolor som kontrollerats under året behöver vidta åtgärder i det systematiska kvalitetsarbetet. Hela 90 procent dokumenterar inte kvalitetsarbetet i kvalitetsredovisningar som uppfyller kraven. Förvånansvärt sällan analyserar skolorna sina resultat för att sedan använda dessa för fortsatt planering av verksamheten.”

Att granska skolornas kvalitetsarbeten var en av mina idéer till examensarbete och nu blir jag sugen på att återgå till den, men mina kursare skrattar redan åt mig för att jag bytt så många gånger så jag håller fast vid nuvarande plan…

Blossing kommenterar i sin blogg och som jag tolkar honom lyfter han fram fyra  förbättringsområden som jag skrivit om många gånger:
– Rektorerna måste ha kunskapen att vara, och tillåtas vara, pedagogiska ledare
– Lärarnas tid till kompetensutveckling måste öka
– Utveckla ett system för självkontroll i skolorna
– Utveckla ett system för pedagogisk handledning
Blossing skriver också att det inte räcker med att skjuta till resurser, och visst är det så, men resurser krävs i form av tid. Jag tror att tid är den resurs som mest efterfrågas i skolorna och att det är den resurs som kan göra skillnad. När arbetslaget får ett par timmar en eftermiddag på sig att skriva sin del av kvalitetsredovisningen, utan utbildning i hur det ska gå till, så blir det inte bra.

Mer om lärarnas tid finns att läsa i SvD. Jag håller med om huvudpunkterna i artikeln; tiden måste användas för elevernas bästa och det kan inte se likadant ut för alla lärare överallt. Men om vi ska kunna frångå de tidsreglerande avtalen så kräver det ju att den första punkten ovan är uppfylld. Så länge rektorerna snarare är ekonomiska ledare än pedagogiska så är det riskabelt…
———————————
I DN skriver man om hur föräldrarnas utbildning påverkar barnens val av högre utbildning och jag kan inte låta bli att tänka på en annan av mina käpphästar; vi måste börja använda kompletterande metoder till högskolornas antagningar för att öka variationen. Vi kan inte vara helt låsta vid höga betyg eller höga poäng på Högskoleprovet…

Länkar till andra bloggar om: , , , , , , , , , , ,

Om ChristerMagister

Bloggande lärare med fotointresse.
Detta inlägg publicerades i Debatt och politik, Läraryrket, skolpolitik, Student och märktes , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Kvalitetsarbete och lärartid

  1. Morrica skriver:

    Helt klart måste vi det, vi sitter fast i någon slags gammaldags hierarkiskt klasstänk när det gäller utbildning och det vore främjande för hela samhället om vi kunde resa oss upp och skaka av oss detta gamla dammiga.

    När vi ända är igång behöver studiemedelssystemet revolutioneras från början till slut också, det styr och ställer och sorterar alldeles förfärligt det också.

  2. Anders skriver:

    Hej!
    Håller du med om alla fyra huvudpunkter? Jag har fått för vana att bli extra kritisk när jag hör den typen av resonemang som SKL för; vi gör det för eleverna. I ljuset av alla nedskärningar och duktiga lärare i skolan, så har jag under mina, inte alltför många, år som lärare ofta hört någon, många gånger den chef jag haft, säga: ”nu blir den här (nedskärningen, reella lönesänkningen, långtidssjukskrivningen, extrauppgiften, etc.) kanske inte så bra, men vi kan inte gör något åt det. Vi får jobba hårdare och tänka på att vi faktiskt gör det för elevernas bästa”. Problemet med det resonemanget är att många duktiga, drivna lärare tillslut bara orkar med en halvhjärtad insats – vilket inte minst bevisas av den undersökning som Lärarförbundet gjorde häromåret som visade att var sjunde kvinnlig lärare måste ta receptbelagd medicin för att orka med. Många duktiga, unga lärare söker sig också till andra yrken efter ett tag, just pga detta, eftersom de då har en rimlig chans till god lön, rimliga arbetsvillkor och en bra arbetsmiljö, en plats där egen dator och ett eget skrivbord är en självklarhet.

    Vill vi ha en skola i världsklass så måste vi också ha enastående lärare. Det får vi inte genom att ge dem en tyngre arbetsbörda som motiveras med en förhållandevis låg lön, dålig arbetsmiljö och bristande hjälpmedel. Och det råder ingen tvekan om att en ickereglerad arbetstid i dagsläget skulle innebära fler lektioner för varje lärare. Om förtroendetiden dessutom försvinner så blir ekvationen mindre planeringstid och fler lektioner. Resultatet blir givetvis sämre lektioner.

    Frågan om vad som skall locka till läraryrket om ferietjänsterna försvinner är också viktig. Många lovande, unga lärare har valt yrket bl.a. på grund av att de hellre jobbar intensivt en period och är ledig en längre period senare, eftersom det passar deras livsval och fritidsintressen bättre. Några ekonomiska incitament i form av hög lön finns knappast. Arbetsmiljön är inte heller god.

    Nu blev det här inlägget lite längre än jag inledningsvis hade tänkt men SKLs debattartikel är verkligen en enda stor retorisk floskel.

    /Anders

    • christermagister skriver:

      Tack för din långa kommentar!

      Jag tror att du och jag har samma åsikter i grunden. Jag tror också att en ”ickereglerad arbetstid i dagsläget skulle innebära fler lektioner för varje lärare”, och det är det jag menar med att det är riskabelt att frångå de tidsreglerande avtalen så länge rektorerna snarare är ekonomiska ledare än pedagogiska. Det är inte förrän kvaliteten på den pedagogiska verksamheten går före den ekonomiska budgeten som rektorer och lärare tillsammans kan börja trixa med tiden och ingå mer personliga avtal.

      Ett exempel på vad jag menar med personliga avtal när det gäller arbetstiden är att jag inte tycker att det är rimligt att en NO-lärare har lika många timmars undervisning i halvklass som en lärare i svenska och engelska har i helklass och som dessutom förutsätts genomföra och rätta nationella prov i 5-6 klasser.

      Om rektorerna låter kvaliteten på den pedagogiska verksamheten gå först så inser de att de inte kan pressa in hur mycket undervisning som helst. Tid till det jag skriver om ovan måste ju också finnas; kompetensutveckling, självkontroll (besök i varandras klasser med feedback) och professionell handledning. Dessutom bl a tid till att arbeta aktivt med kvalitetsredovisningarna och skriva skriftliga omdömen och IUP. Som sagt, jag tror att tid är den resurs som kan göra störst skillnad i skolorna. (Och mindre undervisningsgrupper)

  3. Pingback: En kortis om SKL:s utspel « Magistern

  4. Anders skriver:

    Det är givetvis slöseri med både personal och resurser, och fenomenalt korkat ur ett organisatoriskt perspektiv, att belasta t.ex. svensklärare väsentligt mycket mer bara för att de just är svensklärare. Hur jag än vrider och vänder på det så återkommer det faktum att alla skolor skulle göra enorma neddragningar med den typ av förslag som SKL kommer med, vilket skulle göra den svenska skolan ännu sämre. Tyvärr tror jag inte att skolsamhället är moget för annat än fortsatt detaljstyrning. Eller snarare: den behöver ännu mer detaljstyrning, t.ex. ett tak för hur många elever som får gå i en klass.

    Hälsningar
    Anders

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s