Bloggaren Tonårsmorsa uppmanar alla bloggare ”som inte ställer upp på invandrarfientlig politik och som inte tror på att invandrare är roten till allt ont i Sverige” att skriva någonting om detta. Hon hänvisar bl a till en artikel i Aftonbladet där man skriver om en FN-rapport som visar på att omflyttningar är lönsamma; ”Både för mottagarlandet, hemlandet och den som flyttar.” Läsvärt.
Jag tänkte inte skriva så långt om det som jag tycker är självklart, att invandringen berikar. Jag vill bara tillägga att mänskligheten genom historien alltid har gjort sina stora framsteg i kulturer där folkgrupper har blandats, och där det har funnits tillräcklig rikedom för att betala folk för annat än att utföra arbete inom tillverkningsindustrin. Tänk bara på hur ”de gamla grekerna” som vi så ofta hänvisar till levde i en stad där folk från världens alla delar samlades, och hur filosoferna och vetenskapsmännen kunde försörja sig på att tänka nya tankar! Vägen till framgång är alltså invandring och satsningar på även sådant som inte ger ett omedelbart resultat.
Jag säger inte att saken är okomplicerad. Vi måste ju ha medlen att ta hand om de invandrare som hittar hit, men främst tror jag att det handlar om vilja och förståelse. Vi måste förstå att invandringen berikar (om du inte är övertygad av ovanstående så kan du ju tänka på valfri maträtt som inte är ”falukorv och potatis”). Kulturkrockarna som folk i allmänhet stör sig på handlar mest om att någonting bryter mot det sätt ”som vi alltid gjort det på”. (Se gårdagens inlägg)
Länkar till andra bloggar om: invandring, rasism, främlingsfientlighet,
Christermagister 
Håller fullständigt med dig. Invandringen har alltid berikat Sverige, vad hade Sverige varit utan den? Inhemsk och bara potatismos och köttbullar? Visste måste ju ekonomin stämma, men samtidigt är det skillnad också på invandring och invandring och vilka som faktiskt borde få stanna här. Men i det stora hela är jag för invandring och att man faktiskt ska ha rätt att få bo och leva och arbeta där man vill!
Jag håller med dig om nästan allt, speciellt om att det ju just är där kulturer möts som nya spännande saker uppstår.
Men jag tycker man skall vara lite försiktig med tanken om att vi måste ta hand om invandrarna, vilket vi alltså måste ha råd med. Det är lätt hänt att vi då hamnar i ett ta-hand-om-tänkande där invandrarna inte förväntas kunna ta ansvar för sina egna liv. Det finns också en mindre grupp som är duktiga på att utnyttja det svenska samhällets förmåner till max bland de invandrare som kommer hit. Detta leder till en negativ syn på alla invandrare, eftersom vissa grupper i samhället gärna vill peka ut invandrare som bidragsfuskare etc.
Det viktigaste tycker jag är att vi skapar möjligheter för människor att utvecklas, ger frihet att skapa egna företag, att skapa nya verksamheter etc. Gärna mer öppna gränser, men mindre av bidrag och omhändertagande.
Ja, ”medlen att ta hand om” var kanske lite klumpigt uttryckt. Jag tänker främst på att det måste finnas en beredskap för att ge flyktingar en bra start och möjligheter för invandrare att hitta en bostad i ett område där man har en chans att skaffa jobb och känna sig hemma i sitt nya hemland.
I övrigt finns det förstås en massa individer som försvårar en smidig integrering, men är man bara på det klara med att målet är någonting positivt så tror jag att det är lättare att lösa de bitarna.
Jag vill bara säga ett kort TACK för att du är med och sprider detta! Det känns väldigt viktigt och jag tror det är bra att visa att det finns andra åsikter än ”ut med dem”! TACK! ♥
Pingback: Nazistvåldet - Glöm inte Björn Söderberg! | Svensson
Pingback: Bloggare mot Rasism
Låt folket bestämma genom demokratiska val, om Sverige nu kan tillåta alla åsikter dvs.
Är inte så säker på att vi verkligen lever i en sann demokrati då våra folkvalda och många journalister inte vill belysa invandringens för och nackdelar och jag vill påstå att vi förs bakom ljuset många gånger vi stackars mindre vetande.
Bröd & skådespel
Någon nämnde de antika grekerna som exempel. Ett synnerligen dåligt exempel på om man tänker på multikultur och integration. Vad jag vet var grekerna mycket medvetna och måna om ”sin” kultur. Alla icke-greker var ju barbarer. Icke desto mindre anses de ju ha banat väg för filosofin, naturvetenskapen och demokratin!
Länder som inte tar emot invandrare och flyktingar klarar sig sämre i konkurrensen? Japan, mig veterligen, är inget invandrarland. Det har ju gått tämligen bra. Världsledande på många områden och under många år.
Usa brukar ju många nämna som ett klassiskt exempel på invandrarland. Världens mäktigaste och rikaste genom världshistorien. Javisst! Men till vilket pris? Fråga ursprungsbefolkningen. Var lever de nu? Hur mycket glädje har de haft av landets framgångar?
Vi behöver ju inte ens passera våra egna gränser för att upptäcka liknande övergrepp. Fråga samer, tornedalsfinnar och romer. Det var inte länge sedan de förbjöds att tala sina språk. De var i vägen för skapandet för det sunda och rena nationsbygget, folkhemmet. Till detta folkhem strömmar nu människor från hela jorden. Historiens ironi.
Slutligen tror jag inte att går att skapa ett multikulturellt samhälle där alla människor och kulturer är lika mycket värda. Det är alltid majoritetskulturen som anser vad som är gångbart eller inte. De ”andra” får lita på deras goda avsikter och bara framtiden kan utvisa vad som händer härnäst. Kanske är svenskarna de ”andra” om 50 år.
Japan – Jovisst jag känner många Filippinos som är och arbetar i japan
Petter, läs Jannes två inlägg:
http://www.lancefestivalen.se/node/1182
http://www.lancefestivalen.se/node/1183
Kanske är det så att det är det ”okulturella” samhället vi behöver. Ett samhälle där vi bygger vår identitet på inre egenskaper i stället för yttre attribut.
Jag ser att de två inlägg du länkar till har ramlat bort (det skedde under en hackerattack i våras). Ska se om jag kan sätta tillbaka dem på sina platser när jag kommer hem.
Jag tycker dessutom att diskussionen är spännande och får mig att tänka på nationalism och kultur ur ett samhällsbyggande perspektiv. Ska fundera lite till så får vi se om det blir något nytt inlägg att länka till under den kommande veckan… 🙂
Jag tror att skapande av ett ”okulturellt” samhälle är ytterligare en aspekt av just, kultur. Vad händer med dem som inte finner sig till rätta i det okulturella kommuniteten? De kommer antagligen känna sig utanför och därmed är vi tillbaka på ruta ett.
Tvärtom tror jag att svenskar skulle behöva bejaka det svenska mer utan att det urartar i chauvinism och ohejdad nationalism. Bara för att jag älskar dansa runt midsommarstången, äta sill med färskpotatis och ta några nubbar utesluter det inte impulser från andra kulturer.
Ja, alla behöver väl traditioner och vanor, men problemen uppstår ju när de traditionerna blir för viktiga. Jag är själv inte mycket för traditioner och förstår inte att många kan känna sig så hotade.
Tack Christer
Nu har inte jag personligen fått känna på svårigheterna med att vara invandrare, trots invandringen 1975, men jag vet att problematiken finns.
Grekerna mångkulturella? Var har du fått det ifrån? Tvärt om var dom snarare väldigt ”nationalistiska”, och kulturell heterogenitet fanns det mig veterligen inte så mycket av inom dom enskilda statsstaterna. Man hade förvisso kontakt med andra kulturer, ett visst utbyte och handel, och kulturerna skilde en del mellan olika polis men mångkultur i dagens mening kan jag verkligen inte få ihop med bilden av antika grekland. Sparta, som var den hårda kärnan i armen, var nog snarast antitesen till dagens mångkulturella samhälle.
Man missar generellt att förutsättningarna för väl fungerande samhälle ska måste uppstå innan väl fungerande samhällen faktiskt uppstår. Både greker och romare startade i homogena och nationalistiska statsstater. I den mån det fanns mångkultur uppkom den senare, efter att framgången var ett faktum, och frågan är om den inte snarare kan ses som en delorsak till fallen. Ser man till världen idag, om mångkultur skapade framsteg och framgång långsiktigt, var skulle man då hitta dom mest framgångsrika länderna? Mellanöstern. Var har man faktiskt haft dom största framstegen? Etniskt och kulturellt relativt homogena länder i periferin, Skandinavien och Japan exempelvis. Den kausala riktningen är alltså sannolikt övervägande den motsatta.
Jag har inte läst rapporten av skälet att den låter mer som politisk propaganda än seriös forskning. Det finns ett par seriösa studier om invandringens ekonomiska påverkan på sverige, frågan är inte om vi tjänar på invandringen utan snarare hur mycket vi förlorar. Exempelvis:
Klicka för att komma åt ESO%20rapport%203.pdf
Det jag läst av internationell forskning och utredningar indikerar att det tenderar att ligga kring plusminus noll, med variation beroende på arbetsmarknad, typ av invandring och kvantitet.
Då tittar man dock inte på dom sociala konsekvenserna, som är väldigt skrämmande. Invandrare är kraftigt överrepresenterade i brottsstatistiken, och invandring verkar väldigt destruktivt för dom sociala strukturerna, tilliten, samarbetet och viljan att värna om och investera i det gemensamma. Kort sagt en social katastrof långsiktigt…
Med det inte sagt att det inte finns positiva sidor med invandring, men ser man till helheten har jag svårt att få det till något annat än ett stort minus. Dagens system där man i det offentliga i praktiken aktivt försöker mörka invandrings problem och tysta alla kritiker genom att kalla dom främlingsfientliga, rasister, etc, är inte värdigt ett demokratiskt samhälle.
Visst fanns det ett starkt drag av nationalism i det antika Grekland, och enligt dagens mått var de inte speciellt demokratiska heller. Den ”framgång” du talar om är ju rent militär, det jag menar är kulturellt och samhällsbyggande. Grekernas samhällen stod stilla och stampade så länge de var isolerade i små stadsstater. Det var först när de i ett första steg enade stadsstaterna och i nästa steg började erövra större delar av världen och gjorde dessa till en del av sitt rike som saker verkligen började hända. Alexander den store samlade på sig vetenskap från alla delar av världen och omgav sig med rådgivare från otaliga kulturer. En av hans närmaste var t ex en buddhistisk munk och buddhismen har i mycket påverkat den grekiska filosofin. Man brukar ju tala om Hellenismen, och uttrycket syftar just på att det var ”en kultur som dominerades av människor som talade grekiska men hade skiftande etnisk bakgrund.”
Kan mångkulturen ha varit en del av orsaken till rikenas fall? Ja, visst kan det vara så. En stor geografisk expansion tär på resurserna och så länge det huvudsakliga medlet för ett enat rike är militär makt skapas inre slitningar, det har såväl greker som romare och mongoler fått erfara. Riken kommer och går, men vetenskap och kultur brukar föras över till den som tar över, och i dagens läge snackar vi ju inte om expansion med militära medel.
Var hittar man de mest framgångsrika länderna i dag? Tja, USA kanske? Det mest mångkulturella landet i världen. Och trots att jag är förtjust i vissa delar av det gamla feodala Japan så måste jag ju ändå säga att landet befann sig i medeltiden ända tills de öppnade upp landet för inflytande från andra delar av världen.
Kultur och samhälle, organisation, är en väldigt viktig del av förutsättningen för att kunna utföra militära expansioner. Filosofiskt och kulturellt så låg greklands guldålder huvudsakligen innan Alexander (356- 323 BC), tvärt emot vad du påstår. Det är egentligen bara att titta på när dom stora filosoferna levde, Sokrates (469–399 BC), Plato (~428 – ~348 BC) och Aristoteles (384 – 322 BC), exempelvis. Både pytagoréerna och atomisterna framträdde omkring 500 BC.
Vad gäller kultur så har vi främst Aristofanes (445–385 BC). Iliaden och Odysséen skrevs nånstans 700-600 BC. Kan vi konstatera att du inte var rätt ute i det fallet, eller ska jag behöva återge greklands antika historia för att hamra in det? Hellenismen byggde av nödvändighet på greklands kulturella storhet innan expansionen. Det skedde en del framsteg efter expansionen också, men då främst inom matematik och vetenskap. Filosofin kom att handla mer om det personliga än samhälle och stat, exempelvis stoicismen och epikurismen.
Vilka är det som har byggt USA? Av vita kristna européer, för vita kristna européer, typ. Heterogeniteten var på flera viktiga plan inte så stor egentligen. Man byggde en ekonomiskt framgångsrik intern kultur, och en stark nationalism som lyckats hålla ihop landet hittills, trots dom stora inbyggda spänningarna och skillnaderna. Det har historiskt inte varit att mångkulturellt samhälle av det slag man försöker skapa idag. Man har också väldigt stora sociala problem och motsättningar i USA, som du kanske är medveten om. Det är svårt att undgå att se att USA idag är på nedgång på många plan, dom lever mest på gamla framgångar, precis som Sverige gör.
Man bör också inse att en del av USAs framgång relativt Europa beror på ickelinjära skalningseffekter och att man inte haft många parallella system, dvs, dom har vunnit på att vara ett stort land. Det är för övrigt en av dom viktigaste poängerna med hela EU-projektet.
Att ta in intryck utifrån och lära sig är inte fel, Japans framgång det senaste århundradet bygger mycket riktigt på att man absorberat delar av västerländsk kultur och idévärld. Det är dock något helt annat än att försöka bygga ett mångkulturellt samhälle.
I inlägget skriver jag om två förutsättningar; att idéer blandas och att det finns tillräcklig rikedom för att betala folk för annat än att utföra arbete inom tillverkningsindustrin. Trots att jag inte är någon expert på detaljerna så ser jag framför mig hur filosoferna vankar omkring i välstånd och tänker nya tankar och hur de vetenskapliga framgångarna kommer av att idéer och upptäckter samlas på ett ställe (Alexandria). Det stämmer väl ganska bra med vad du skriver?
Men visst är det skillnad på att samla idéer och på att bygga ett månkulturellt samhälle. Kanske är det det ”okulturella” samhället vi skriver om ovan som behövs? Ett samhälle där vi bygger vår identitet på, och värderar varandra efter, inre egenskaper och handlingar i stället för yttre attribut. Ett samhälle där individers olika kulturer, seder och traditioner är accepterade men inte kommer i första hand.
Det finns uppenbart tillräckligt med olika idéer och perspektiv inom en normal population för att en sådan utveckling ska kunna ske. Sen kan man förstås vinna mycket på utbyte av idéer och kunskap, men det är som sagt inte mångkultur. En viss ekonomisk nivå är förstås i betydande grad en förutsättning.
Kommer nog inte att fungera så väl socialt relaterat till mångkultur. Människan bygger i hög grad identifieringar på likhet, och identitet på identifieringar. Man har visat att både barn och vuxna har preferenser för människor som liknar dom, både fysiskt och kulturellt. Rasism i olika former följer nog i betydande utsträckning av vår biologi. Man har exempelvis visat att rasism hos kvinnor påverkas av vad dom är i menstruationscykeln. En stor undersökning kom fram till att mellan 70-80% av amerikanarna har implicita rasistiska tendenser. Eftersom det idag är definierat som det ondaste onda att vara rasist så förtränger människor den typen av känslor i hög utsträckning, dom vet själva inte om det, men det visar sig så fort man tester faktiskt beteende att en majoritet, nånstans 50-80%, i sitt agerande avslöjar rasism. Sätt människor i pressade situationer så händer det otrevliga grejer…
Vi är evolutionärt konstruerade att leva i små homogena grupper. Nationalstatens framgång berodde på att man lyckades skapa identifiering till en lite större grupp. Att man identifierar sig med, känner samhörighet med individerna i samma samhälle är nämligen väldigt viktigt för upprätthållandet av olika sociala system. Därför tror jag inte att nationalismen i praktiken går att ersätta utan att få problem. Det visar sig att länder med låg nationalism tenderar att fungera dåligt, förvisso likaså om man har en väldigt hög grad av nationalism, men jag tror ifs det delvis beror på formerna. Mångkultur har visat sig skapa socialt negativa beteendemönster hos människor, det är sannolikt så att ideologin inte riktigt passar med hur vårt psyke är konstruerat, precis som kommunismen.
Utan en kollektiv identifiering så får också subgrupperingar och segregering, vilket är ett socialt elände. Ser man på unga idag så verkar dom ha problem delvis just för att det i stor utsträckning saknas konstruktiva identifieringsgrupper. Jag kan hålla med om att det vore konstruktivt att försöka verka för mer identitetsbyggande genom konstruktivt beteende, men identitet är oundvikligen en komplex, sammansatt enhet, jag tror inte att det kommer räcka för att ta hand om dom problem som finns, eftersom man behöver den kollektiva identifiering. Det är ju redan idag så att människor till en del bygger identitet genom inre egenskaper och handlingar, det skulle bli mer en förskjutning än en kvalitativ förändring . Dessutom är det svårt att pressa fram sådant som går emot vår natur uppifrån. Dom som styr samhället idag kommer i vilket fall med hög sannolikhet aldrig kunna skapa ett särskilt konstruktivt system eftersom man egentligen varken förstår människan eller samhället.
Det ligger säkert en del i det du skriver; människan är trots allt ett djur med instinkter! Men vi har också en hjärna som möjliggör att vi övervinner dessa primitiva känslor, och behöver man egentligen komplicera analysen så dant? För min del räcker det med att konstatera att vi måste försöka komma överens. Jag vill dessutom att vi ska ha ett månkulturellt samhälle; ett land fyllt av radusboende Svenssons som skuttar runt midsommarstänger och käkar potatis och köttbullar tills de storknar är inte ett dugg lockande. Jag vill också ha vänner som bjuder på tabouleh eller dumplings och dansar salsa, om du förstår den grovt förenklade bilden.
”Människan bygger i hög grad identifieringar på likhet” skriver du. Ja, jag anser (och känner) att det finns väldigt många fler saker än födelseort, hudfärg, val av mat och hur man firar högtider som avgör om jag identifierar en person som att den ”liknar” mig. Det kanske är svårare att bygga ett samhälle på detta än på nationalism, men jag tycker att det är mer logiskt. Det är värt att arbeta för.
Men det betyder inte att jag tycker att invandringspolitiken och integrationspolitiken fungerar felfritt, bara att för mig är målet självklart mångkultur i stället för isolering.
Saken är den att möjligheterna att övervinna sådant i praktiken inte är alls så stora som man vill tro, och verkligen inte utan pris…
Verkligheten är väldigt komplicerad, agerar man utifrån stora förenklingar/förhoppningar/fantasier så är risken för att det blir elände i slutändan rätt uppenbar.
Vill du ha det även om det riskerar att förstöra dom sociala fundamenten för samhället? En av dom viktigaste skyldigheter vi har är i mina ögon just att upprätthålla, och försöka bygga ett positivt och konstruktivt samhälle. Det finns mycket som talar för att ett sådant långsiktigt inte kan vara mångkulturellt. Jag är tvungen att arbeta emot, jag kan inte sitta tyst och titta på när ni bygger vägen till helvetet.
Likhet gäller även personlig likhet, temperament, intressen, etc, så visst…
Det finns en skala med alternativ och grader mellan isolering och mångkultur. Total isolering är naturligtvis inte heller positivt, extrempunkter är väldigt sällan, om någonsin, konstruktiva.
Mjo, oavsett vad man anser om mångkultur så är dagens invandringspolitik fullständigt vansinne. Man tar in alldeles för många alldeles för fort, ekonomin och samhället hänger inte med. Om ens djupaste önskan vore att förstöra sverige så tror jag knappt att man kunde göra ett bättre jobb än vad politikerna gör…
”Vill du ha det även om det riskerar att förstöra dom sociala fundamenten för samhället?”
För mig är det viktigaste sociala fundamentet att vi kan se förbi de ytliga olikheterna hos våra medmänniskor och i stället se likheterna; hur ska annars ett samhälle större än en by kunna fungera?
Visst, men det kommer bara gå till en grad även i bästa fall, av flera skäl. Rent biologiskt så är samarbete med genetiskt närstående på alla vis att föredra, det ligger på många olika nivåer i vårt psyke. Länder är i förvånande hög utsträckning också genetiska grupper. Det finns ett visst överlapp förstås, men likväl. Det är nog helt enkelt så att länder med stora inre skillnader har haft svårt att överleva historiskt. Likhet på det viset utgör inte heller en så meningsfull identifieringskategori eftersom det inte finns något utanför den(på det planet…). Träffar vi på aliens kanske det skulle fungera bättre, men tills den dagen inträffar så tror jag inte att det kommer fungera särskilt bra i praktiken. Det kommer alltid att vara beroende på graden av likhet i det ytliga, jag ser inte hur det skulle gå att komma runt i vår basala kognition.
Nephilims Wings
Djurarter gör det genom mimikry. Det är förvånansvärt vad få gemensamma nämnare kan göra. Problemet är nog mer en fråga om kultur, i första hand religion samt historia, som gör att människor föreställer sig världen olika, inte upplever olika.
Det ger upphov till myter samt förutfattade meningar, vilka som bekant är svåra att radera även när de inte är självupplevda.
Precis! Nationalism, religion och kultur skapar olikheter.
WORD! 🙂
Visst, och det kan jag på rak arm säga att det kommer vara nästan omöjligt att undgå, återigen pga av hur människan fungerar.
Ursäkta, men jag tror att det allra mesta handlar om makt och pengar. Nationalism, religion och kultur är bara redskap för att definiera den andre eller fienden. Man kan lika gärna använda genetik, språk eller hudfärg för att uppnå samma sak. Vi ser ju denna kategorisering på alla nivåer i alla samhällen. Vilka som får ta på sig rollen som syndabockar skiljer sig från tid och rum.
Konformering till den existerande gruppen, ja, dvs assimilering, dvs inte mångkultur. Det är också något som sker på nåder, och bara i vissa arter. Människan är nog i genomsnitt faktiskt svårare pga av vår mycket mer omfattande kognition. Kognitivt är människohjärnan en kategoribyggande maskin, det är en del av grunden för hela vårt tänkande. Identifiering är nog i betydande grad en funktion av överlappning av kategorier.
Man måste också vara medveten om att det handlar om (approximativt) normalfördelade befolkningar, man kan kallt räkna med att den typen av mekanismer kommer få mycket svårt att nå hela befolkningen. Inte heller kan man räkna med att dom kommer kunna upprätthållas i tiden.
Man måste också inse att det finns en poäng med kulturerna, det är en del av hur människan bygger identitet. Även om man lyckades få bort dom existerande, vilket nog skulle kosta på flera plan, så skulle människor bara skapa nya.
Det är vansinne att försöka bygga ett samhälle som kräver den typen av mekanismer för att inte falla sönder på ett väldigt otrevligt sätt. Fråga jugoslaverna…
Jag vill inte få bort olika kulturer, men minska betydelsen av dem; sudda bort fanatismen om du så vill. För övrigt kommer vi nog inte längre. Visst är det svårt att få människor att fungera tillsammans i stora samhällen (som du skriver) men jag tycker att det är värt att kämpa för. Tack för en intressant diskussion på en sansad nivå!
Jag tycker själv att olika kulturer är fascinerande, har studerat lite socialantropologi, bland mycket annat. Jag kan bara inte se hur ett mångkulturellt samhälle skulle kunna fungera väl långsiktigt, och jag gillar inte hur sverige förändrats de senaste årtiondena. Det kanske mest tragiska är vad det hela säger om svensk demokrati, det är inte vackert alls…
Jo, det har varit en trevlig omväxling mot den vanliga skränande antirasisthorden. *ler lite*
Jodu Nephilim. Om man bor i Malmö har snart mer än hälften rötter i utlandet.
Varför? Jo svenskarna parade sig som kaniner framtill ca mitten av 1900 talet.
Sen har det varit stopp i rören 0,1 max 2 barn. Samtidigt invandrade en del och de producerar 2,3 ,4 eller fler. Så det är ju klart att malmös mörkhåriga andel ökar efter hand som gamlingarna dör undan. Så skyll på din mammas och pappas generation eller släng dig i sänghalmen och producera.
En kul grej är att Thailand toppar uppehållstillståndsligan ohotat. Skall vi ha lite kul fördomar så finns det många kåta herrar som varit i Thailand. Eller så vet inte svenska tjejer vilken underbar man den svenske är. Jag röstar på det senare
Jag håller med dig Christer. Fanatismen är farlig oavsett vilka kläder den klär sig i.
Kulturer har jag svårt för. Vad är svensk kultur? ABBA- Ja vem som helst kan lyssna på dem. Midsommar- jo men vi är en hög som brukar fira midsommar 60% har utländska rötter.
Det tradigaste i Invandrardebatten är att det oftast är två kategorier som får rabbla sin mantra. På ena sidan gungan sitter ”slänga sig platt för invandrarna” och på andra sidan sitter ”invandrarna är roten till allt ont”.
Sen skall vi andra sitta där och höra på vansinniga ogrundade påståenden.
Såsom
Kommunisten: gör malmö till en fristad för papperslösa…
Sverigedemokraten: Invandringen kostar 300 miljarder…
En normalbegåvad fattar ju direkt att några 300 miljarder kan det näppeligen bli även om man struntar i intäktssidan. Samt hur många papperslösa finns det inte på denna jord och det är ju bara att slänga passet vid inträde så är man ju papperslös.
Berikar malmö också sverige? Är det vårat fel eller dom som valt bana?