(S)kolpolitik

Carin Jämtin och Roger Mogert lovar i SvD att genom föra en ”radikal skolreform” om de får förtroendet efter valet nästa höst. ”Vårt mål är att under mandatperioden halvera andelen elever som får icke godkänt betyg i kärnämnena i grundskolan liksom andelen elever som lämnar gymnasiet med ofullständiga betyg.”

Det är högt uppställda mål och jag börjar läsa artikeln med förhoppningen om att ta del av konkreta åtgärder som ska leda till denna fantastiska förbättring… Den första halvan består av politisk pajkastning grundad i tveksamma siffror och jag är nära att sluta läsa, men till slut kommer i alla fall någonting att fästa sig vid:

För att vända utvecklingen är vi beredda att skjuta till mer än en halv miljard kronor i ytterligare resurser till förskola och skola. Dessa resurser ska huvudsakligen riktas in på särskilda åtgärder riktade mot specifika problem, snarare än ses som ett generellt resurstillskott.”
Kan man börja hoppas på öronmärkta pengar?

Grupperna behöver bli mindre och fler speciallärare måste anställas.”
Vilka skolproblem vi än tar upp så tycker jag att vi återkommer till att elevgrupperna måste minska, i alla fall gör jag det. Jag tror att det är den enskilt viktigaste åtgärden för att förbättra verksamheten. Trots att det svider till i mitt specialpedagoghjärta att läsa ”speciallärare” här så antar jag att de menar pedagoger ur båda grupperna.

Vi vill också ge alla elever i grundskolan tillgång till pedagogisk läxhjälp
Utmärkt!

Vi vill vidare inrätta ett centralt kansli som ska utfärda forskningsbaserade rekommendationer för hur undervisningen i olika ämnen kan utvecklas. […] Vi vill ställa högre krav på kommunala skolors kvalitets- och effektivitetsarbete
Om det kombineras med att man ser till att lärarna överhuvudtaget har tid att diskutera pedagogik och att utveckla sig så är det en bra idé.

Kanske inga revolutionerade åtgärder, men i alla fall något… Eller är jag för naiv? Måste man kräva att formuleringar som ”Grupperna behöver bli mindre” ändras till ”Vi lovar att införa ett tak för antalet elever i grupperna”?

Länkar till andra bloggar om: , , , , , , , ,

Annonser

Om ChristerMagister

Bloggande lärare med fotointresse.
Det här inlägget postades i Debatt och politik, skolpolitik och har märkts med etiketterna , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

15 kommentarer till (S)kolpolitik

  1. Anders B Westin skriver:

    Själv har jag sedan många år förordat en statlig skola som styrs av en seperat skolriksdag där partipolitiken har högst 15 % av rösterna. Resten av ledamöterna skall komma från yrkeslivets alla grupperingar.

    Skolan skall skötas som Riksbanken. Kunskap och förnuft.

    Jag är så fruktansvärt trött på partipolitisk kortsiktig populism.

    Politiker tillhör en mänsklig arketyp.

    Men resten av befolkningen som inte står ut med teatern är liksom bortkopplad från det allra heligaste.

    Kunskapen.

    I detta sammanhang är Björklund och Jämtin lika goda kålsupare. Dom ingår i den kortsiktiga scenografin.

    • christermagister skriver:

      Ja, det kan jag hålla med om. Jag har ungefär lika dåligt förtroende för politiker från alla håll och kanter när det gäller skolan, de är helt enkelt för dåligt insatta och har, som du säger, för kortsiktigt tänkande. Det enda positiva med deras maktkamp är att de ibland tar idéer från varandra (men de kallar dem ju något annat förstås) och på så sätt kan bra idéer från ”motståndarsidan” genomföras. Därför väljer jag att lyfta fram idéerna och lägga mindre vikt vid vem som lägger fram dem…

  2. Anders B Westin skriver:

    Ja Christer

    Men det dystra är nog att min utopi är just en utopi.

    Men samtidigt måste vi gemensamt ställa oss den väsentliga frågan.

    Varför har politikerna ansett att det monetära är så heligt att det skall frikopplas från dem själva.

    Men inte det riktigt långsiktigt den ”heliga” Kunskapen.

    Det är något rejält intellektuellt glapp i detta.

    Ekonomi jobbar i ungefär sjuåriga cykler.

    Kunskapsprocessen är evig.

    Som det är nu, kan man läsa dessa ansökningstexter som fått flera miljoner i statsbidrag. Och jag som redan vet svaret får inte ett öre:

    http://vrproj.vr.se/detail.asp?arendeid=43585

    Jag blir helt matt.

    Undrar om ansökaren någonsin hört talas om Darwins andra bok om Könsurvalet.
    Istället talar hon som en teaterregissör som tror sig likt Gud kunna regissera framtidens manlighet. konstruktioner, stereotyper, maskulinitesskapandet, manlighetspositioner som skapas, normaliseras och förkroppsligas mmmm

    Har hon funderat över hönan och ägget. är det hon eller processen som skall leka Gud.

    ”Lite rosa paljetter och en genuscertifierad förskolepedagog så kommer allt att ordna sig.”

    Morsning i verkligheten.

    Religioner nyskapas ständigt.

    Och jag blir så upprörd att min fru säger att jag måste slappna av.

    Jag gör det med musik men inte med hårdrock. Jag blåser skallen med detta:

    http://andersbwestin.wordpress.com/2008/11/27/musik-9-the-life-divine/

    En slags ”hårdrock” från början av 70-talet som min fru inte gillar.

    Inte så många andra heller för den delen.

    Mina barn tror att jag är knarkare.

    Pappaaa sänk!

    • christermagister skriver:

      Det kanske räcker med att man jämställer stora förändringar i skolan med en förändring av en grundlag?

      Jag vet att du blir matt av genusdebatten, och jag tror att din del av vetenskapen kan förklara det mesta i den vägen, men samtidigt är det väl så att vi människor har ett behov av att kunna påverka vår vardag. Vi vill helt enkelt inte tro att vi styrs av våra gener i så hög grad, och vi kan ju faktiskt välja att ignorera en hel del egenskaper som evolutionen har försett oss med.

      Santanas gitarrorgier skulle jag också kunna använda som lugnande drog, men det händer inte så ofta. Har du testat Hawkwind? 🙂

  3. Plura skriver:

    Vet inte vad det radikala ligger i detta. Tycker mig hört det tidigare när Roger Mogert var skolborgaråd. Och inte blev det nått. Total floskelvarning…..

    Han vill bara tillbaka till köttgrytorna…..men det blir nog svårt eftersom om hans falang inom (S) inte attraheras av mittenväljarna i Stockholm.

  4. walium skriver:

    Nu är jag alls inte någon expert, men har inte just skolpolitiken präglats av blocköverskridande lösningar ganska länge? Är det inte först på senare tid – iochmed att Björklund sköt ner den tidigare regeringens inplanerade reformer – som det har blivit strid och partipolitik av det hela?

    Annars kräver skolreformer grundliga utredningar och dessa utredningar måste få ta tid istället för att hastas fram så att lagarna hinner ändras in ett val. Långsiktigt viktiga samhällsfrågor får inte fastna i ett evigt skyttegravskrig mellan olika politiska grupperingar.

    En mindre politisk skolmyndighet skulle fortfarande styras av en grupp anonyma och svårersatta tjänstemän. Dessutom skulle deras åtgärder genomföras av kommuner och enskilda skolor. Tyvärr tror jag att det är svårt att skapa ett helt transparent och välfungerande system.

    • Plura skriver:

      Om du åsyftar förslaget ny skollag så har det politiska arbetet hållit på i en tio års tid. Den skulle lagts fram 2006 på våren men torpederades då av MP, som då inte gillade vissa S skrivningar.

      Sedan tog FP över och det enda man skrotade med besked var Gymnasiereformen. Och nu har man fullföljt skollagen även om det finns luckor i den.

      Tittar jag på remissvaren är det enskildheter som striden kommer att stå om. Men uppbyggnad, synen på läroplaner och kvalitetsarbete finns det ingen större politisk strid om.

      Sedan förstår jag inte ordet politisk skolmyndighet. Menar du Skolverket eller Skolinspektionen. Och mig veterligen är det väl bara överdirketören på den senast nämnda som är politruk.

    • christermagister skriver:

      Walium, jag har också en känsla av att det har gått snabbare på sista tiden…

  5. Anders B Westin skriver:

    Walium

    Den fristående skolriksdagen har all möjlighet i världen att styra tjänstemännens anställningstid så att den tex får vara högst mandatperioder, dvs 8 år.
    Sedan får de retirera tillbaka till skolan, näringslivet, forskning mm beroende på härkomst.

    Annars ger jag dig rätt. Byråkratiska politruker är inte bra för kunskapen.

  6. Erik Sjöberg skriver:

    Hej,

    Måste säga att det är fullständigt orimligt att anklaga alliansregeringen under de senaste tre åren för de försämrade elevresultaten. Dessa är ett resultat av de senaste ca 40 årens katastrofala socialistiska skolpolitik som riktats rakt mot den s k ”kunskapsskolan”, dvs det skall inte pluggas något här. När jag själv gick i skolan på 1960- och 1970-talen hade denna politik ännu inte slagit igenom, så när jag själv gick i gymnasiet satt jag tre timmar varje kväll mån-tors och läste läxor. Min son, som gått i skolan under 1990- och 2000-talen har snarast aldrig gjort någon läxa. Gissa vem av oss som lärt sig mest? Min gissning är att jag själv lärt mig ca 10 ggr så mycket som han har gjort i grund- och gymnasieskola. Detta är inte alliansregeringens fel, utan socialdemokraternas, som varit vid makten under merparten av denna tid.

    Socialdemokraternas trovärdighet när det gäller att stå upp för kunskaper är därmed enligt min mening helt obefintlig. När man dessutom samarbetar med ett parti (v) som vill förbjuda läxläsning faller ju trovärdigheten snarast under nollstrecket.

    Hälsningar,
    Erik Sjöberg, Täby

    • christermagister skriver:

      Som sagt, pajkastning är jag inte intresserad av.

      Kunskap är ett komplext begrepp… Vissa saker kan man plugga in och andra inte; de växer snarast fram i samspel med omgivningen. Vi har ett annat skolsystem i dag, tack och lov tycker jag. Jag är övertygad om att du lärde dig en hel del som din son inte har lärt sig, men har inte han lärt sig någonting som du inte kunde i samma ålder? ”10 ggr så mycket” låter mycket och ska jag vara lite rak på sak så kan jag ju fråga vem som har hindrat honom att plugga på kvällarna?

      Läxläsning är egentligen ett ämne som förtjänar ett eget inlägg. Jag funderar på det…

  7. Magister-janne skriver:

    Läxor för läxornas egen skull är meningslöst. Vi kommer tillbaka till ”kan mycket förstår inget-diskussionen” då.
    Vad ska de plugga in som inte går att googla? De hittar sin fakta på nätet eller hos eniro idag, det gick inte för 30 år sedan. Då behövde man kanske mer kunskap. Jag vet inte, men tror det iaf.

    Jag minns inte så mycket från högstadiet, men desto mer från folkhögskolans provlösa verklighet. Tillsammans med andra kunskapar man…

  8. Plura skriver:

    Har väl alltid varit värdelöst att kunna mycket förstår inget .

    Växte själv upp under den perioden för 40 år sedan. Plugghästarna vrålläste för att klara systemet eller tillfredsställa det. Själv var jag för lat och ansträngde mig bara inför att flytta upp till nästa division.

    Det viktiga med kunskap är att veta var man ska få tag i den när det behövs inte innehållet i sig. Förr hittade man det på billan i diverse böcker typ ordböcker, encyklopedier etc. Idag hittar man det på nätet eller annorstädes.

    Kunskapsynen att man ska lära sig massor utantill är totalt nollställd och förkastlig. Ämneskunskap utan förmågan att koppla ihop olika ämnen till kunskap för att lösa ett problem är värdelöst. Lika lite som det svåra – som brukar kallas kompetens – att flytta kunskapsmassan till en ny nivå.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s