I Sydsvenskan skriver man om Anne Sophia Hermansens syn på män och kallar det en diskussion om könsroller. Mats skriver att det kanske är säkrast att inte ha någon åsikt i frågan, men jag måste nog säga att jag tycker att det låter mer som en diskussion om att åldras.
Anne Sophia har bestämda åsikter om hur en vuxen man bör klä sig och vill inte ha en man som ”hela livet säger att han vill bli filmregissör eller som tycker att allt ska vara kul. Jag vill inte komma hem efter jobbet till en man som föreslår att vi ska ut och bungyjumpa”, säger hon.
Det kanske är taskigt att döma ut någon efter en tidningsartikel, men herregud en så tråkig kvinna som tycks dölja sig bakom den vackra ytan! I de här sammanhangen brukar man ju tala om könsroller som begränsar, men det är tydligt att det finns fler begränsande roller som kan tvingas på oss. Finns det något ord för detta? ”Åldersroller”
Tidigare inlägg om att åldras: 1, 2, 3
Länkar till andra bloggar om: Anne Sophia Hermansen, genus, jämställdhet, ålder,
Christermagister 
Det finns unga tanter och gamla tjejer, precis exakt på samma sätt som det finns gamla pojkar och unga gubbar. Så är det, så har det alltid varit och så kommer det alltid att förbli, och jag måste säga att jag är grundligt glad att det finns så många sorter!
Ja, det är tur att folk är olika, men jag tycker att det är lite vanskligt att utge sig för att sitta inne med facit på vad en vuxen man är.
Kanske är åldersperspektivet mindre ångestladdat än genusfrågan.
Jag tror på den pojkaktiga charmen och försöker beskriva dess möjligheter på ett ansvarstagande sätt. Kanske är det ett omöjligt projekt?
Det där exemplet med Bungyjump käns främmande…
Jag tycker att åldersperspektivet är mer ångestladdat och att hennes syn på att en vuxen människa inte har kul, har gett upp sina drömmar och aldrig testar någonting nytt bara är sorglig.
Jag fick ett helt annat intryck när jag läste artikeln – hon syntes mig tycka att en vuxen människa inte alltid prioriterar att ha kul, utan balanserar lek och allvar. Hon tycktes kritisera de män som priotierar sitt lekande över barnens behov, sina nöjen över arbetet etc.
Tänk ändå så olika man tolkar samma text!
Ja, det beror väl på hur arg, eller personligt berörd, man blir. 😉
Men hur får du till den tolkningen egentligen? Det enda som står om män är ju det som jag citerade, att männen inte duger trots att de hämtar barnen på dagis (de har ju munkjackor!) och att en man ”är lika ambitiös och ansvarstagande med sin familj som med sitt jobb.”
Var står det något om att det finns plats för något kul överhuvudtaget? Är det ”James Bond” som ska stå för det? Mannen som förför och dumpar kvinnor till höger och vänster?
*leta leta artikel*
*muttra* attans Christermagister länka till Mats men inte till tidning
*leta leta*
Aha! *hitta* http://sydsvenskan.se/inpalivet/sex-och-relationer/article552899/Hon-trottnade-pa-pudelman-och-babianer.html
Jo, det var nog mest detta:
”Det är där ute på fältet som hon gjort sina iakttagelser. Inte bara hon utan hennes väninnor och andra kvinnor hon träffat tycker ungefär samma sak. Hellre en man som är tjugo eller fyrtio än en som är trettio.
Anne Sophia Hermansen har funderat på vad det är som gjort dessa pojkar som föddes på sjuttiotalet till ”babianer” och ”pudlar”. Hon tror att en förklaring är att de har starka mödrar, många av dem har kanske varit engagerade i olika kvinnorörelser, som inte riktigt tillåtit sina gossar att vara män”
Aha, bildlänk! Det var överkurs för tant Morrica det =)
Tur man har finurliga elever som visar en saker och ting
🙂
Men jag förstår fortfarande inte. Var är balansen mellan kul och ansvar? Eller menar du att man får det om man korsar en pudel och en babian? 🙂
Jag tycker att just det hon trackar ner på verkar vara en bra balans… En man som hämtar barnen på dagis (trots att det sker i munkjacka), har behållit sina drömmar och vill ha lite skoj och äventyr ibland efter jobbet…
Arketyper kan vara skönt att sätta på personer. Men tyvärr är det väldigt begränsande. Men det kanske är ett drag vi människor har för att stöpa oss i mallar till de beteenden och attityder vi vill se.
Ålder och kön har aldrig varit viktiga för mig i relationer. Det är snarare spänningsfältet att ha kul tillsammans och viljan till att förbättra världen lite grann som sporrar.
Människor som försöker att ha bestämda åsikter om ditten och datten om hur tjejer eller killar ska vara begränsar bara sig själva. Eller möjligen spela roller i det lagomland vi lever i för att vara politisk korrekta.
Att attityden och delar av beteendet säger en sak medan grundvärderingarna är långt från det politikst korrekta. Ett som begränsar och tyder på rädsla för det annorlunda.
Jantelagen, den importerade tvångströjan, gör att vi inte ser människan bakom. Speciellt när Anna Anka, den lilla Helisingborgskan, utmanar Jantelagens femte regel: ”Du skall inte inbilla dig att du är bättre än vi.”
Strunt i våra roller, försök se tjejen och killen för vem den är och nyfiket utforska olikheterna för att förbättra tillvaran. De är i mångfalden världen kan bli lite bättre. Allt annat är bara tröstlös diskussion om tolkningsföreträde och makt på principernas altare…
Finns det några mellanlägen mellan de generella utsagorna om ”hur män bör vara” till mer personliga tankar om ”detta tänder jag på”?
Jag tror att en del av blockeringarna handlar om at vi blandar samman de här nivåerna.
Ja, antagligen…för vem vill att ens partner ska vara precis som det där man tänder på? 😉
Christermagister skriver: ”Jag tycker att just det hon trackar ner på verkar vara en bra balans… En man som hämtar barnen på dagis (trots att det sker i munkjacka), har behållit sina drömmar och vill ha lite skoj och äventyr ibland efter jobbet…”
Poängen i hennes text, som jag läser den, är att det inte finns något ibland i deras skoj och äventyr. Hon beskriver snarare män som försöker leka sig fram genom livet och förväntar sig att partnern ska ställa upp på att ta över marktjänsten från mamma så att de slipper undan ansvaret. Hämtar de på dagis så leker de en stund på vägen hem, förväntar sig sen färdiglagad mat, tänker inte över hur disken går från smutsig till ren utan drar iväg på lek med kompisarna medan mamman är kvar hemma och får se till att barnen gör läxor, kommer i säng, har rena kläder till skolan dagen efter, allt det där tråkiga du vet.
Och hon framhåller att det inte handlar om män generellt, tvärtom säger hon ju att det finns både äldre och yngre män som balanserar lek och allvar, men just de männen hon beskriver, de är, säger hon, ett jävla problem.
Så läser jag artikeln.
Ja, tänk så olika man kan läsa. Jag ser inte alls den balanserade tonen, och inte att hon skriver om de överdrivna grisarna som du beskriver, men du kanske har läst fler artiklar? Jag har inte funnit henne tillräckligt intressant för att läsa mer än den länkade artikeln.
Nope, det har jag inte. Vi har helt enkelt olika perspektiv på saken.