Skolverket har kartlagt orsakerna till de försämrade skolresultaten de senaste 15 åren. Deras huvudpunkter är att segregeringen har ökat, att skolan har decentraliserats, att differentieringen ökar (dessa tre punkter sammanfaller egentligen till samma princip när man granskar dem lite närmare) och att individualiseringen har medfört en ny lärarroll. (Skolverket)
Jag tänkte inte kommentera detta så noga, men är förvånad över att man inte tar med den allmänna utvecklingen i sammanställningen. Visst måste läsförståelsen påverkas av att barn och ungdomar spenderar mer tid framför datorerna och mindre tid med näsan i en bok än för 15 år sedan? Jag skulle också tro att våra tankar om matematikens betydelse har påverkats av datorernas allt större utbredning, eller är det bara jag som någon gång har tänkt att det är onödigt att lära sig en massa komplicerade beräkningar som datorn utför så mycket snabbare?
I debatten är det roande att se de olika slutsatserna man kan dra av samma rapport. I SvD kan vi läsa att rapporten visar att ”skolan skulle må bra av ytterligare en mandatperiod med Jan Björklund”, medan Roger Jönsson skriver att ”Skolverkets undersökning visar att Jan Björklund har fel”.
Jag fortsätter också på den inslagna vägen (bl a från inlägget ”Ord och mening”) med att påpeka hur fel det kan bli när man tolkar ord på olika sätt. Ta bara begreppet ”individualisering”. Många har tolkat det som att eleverna ska arbeta individuellt, utan något större stöd från läraren, och det leder förstås till sämre resultat. Hela friskolekoncerner har ju växt upp ur det här missförståndet och använder det som sin affärsidé! Tanken är ju att undervisningen ska anpassas efter individerna, men med fortsatt stöd av lärarna, vilket såväl skolverket som Malin Siwe på DN påpekar.
Länkar till andra bloggar om: skola, skolan, skolpolitik, skoldebatt, utbildning, utbildningspolitik, Björklund, Jan Björklund, Skolverket,
Christermagister 
segrigeringen har ökat d.v.s. vääääldigt många fler invandrare går i skolan och dessa har i regel sämre betyg av ett flertal orsaker, vilket drar ner snittbetyget för sverige som helhet. ska det vara så svårt att säga, eller är man rasist då också eller? sambandet är ju glasklart för den som vågar tänka längre än vad näsan räcker
Det är ju också en utveckling i samhället som kan påverka resultaten, och det tycker jag inte att det finns någon anledning att hålla tyst om. Tack för din synpunkt.
Stämmer Tommys påstående?
Har invandrare generellt sämre betyg? Gäller detta i samtliga ämnen, gäller det i alla områden eller skiljer det sig från kommun till kommun, kanske rent av från skola till skola? Om så är fallet vore det intressant att se statistk som bevisar detta. Det finns också anledning att granska ytterligare faktorer innan man drar alltför långtgående slutsatser om aktuella elevers betyg.
Kanske visar det sig att det inte alls har med vare sig hemspråk, kulturell tillhörighet eller bostadsadress att göra? Kanske handlar det istället om skolan man går i, vilka resurser den har för specialundervisning, lärartäthet, klasstorlek, kvalitet på skolmaten, möjligheter till extraundervisning inom olika ämnen, utrymme för estetiska ämnen, skolgymnastik eller annat?
Det är alldeles rätt att detta är en viktig sak att titta på, men ska man kunna göra något åt problemet måste man hitta vad det är man behöver göra något åt.
Ja, helt klart, jag tänker bara att det är ytterligare en faktor som kanske delvis kan förklara att resultaten har sjunkit. Jag sitter på KB med en öl i handen och väntar på Candlemass just nu, så den grävande journalistiken får någon annan stå för. 🙂
Jag dricker inte öl, så jag fortsätter fundera på saken.
Du menar att ökat antal elever med annat hemspråk än svenska är en trolig orsak, bland andra orsaker, till att kunskapsnivån bland elever i svenska skolor sjunkit?
Vad gör vi, om så påvisas vara fallet, åt saken?
Jag har sagt det förut. De glömmer några faktorer förutom det som du föreslog.
– Grundskolans förakt för teknik och kunskapen om funktionella strukturer.
– Feminiseringen av grundskolan. Brist på manliga förebilder och representationer.
– Postmodernismen. Dvs det är bättre att diskutera än att få kunskap. (helt förkastligt inom ämnen som matematik och naturvetenskap. Först måste man få kunskap innan man kan diskutera.)
– Föreställningen om att könsrollerna skall kunna utplånas vilket negativt påverkar kopplingen mellan kunskapslust och status.
– Kommunaliseringen, dvs nivellering och kunskapens devalvering och förlorade status.
– Socialdemokratins föreställning om att de mindre duktiga skall bli lyckligare om de duktigare inte får bli för duktiga.
I övrigt håller jag med om segregeringens negativa effekter som är en naturlig konsekvens av både friskolor och misslyckad invandringspolitik.
Intressanta punkter, men hur många av dem har tillkommit, eller ökat dramatiskt, de senaste 15 åren?
Pingback: Spegel, spegel… « Flumpebloggen
Nu har jag kollat upp lite siffror angående Tommys kommentar, trots att det ju inte var meningen att det här inlägget skulle handla om detta… Jag är bara ute efter fler faktorer som kan förklara nedgången i resultaten de senaste 15 åren, vad har ändrats i samhället?
Vid en snabb sökning hittar jag inga siffror på ökningen av ”elever med utländsk bakgrund” de senaste 15 åren, men däremot att ökningen av ”elever som är berättigade till modersmål” har ökat med 14,3% bara mellan läsåret 2004/2005 och 2008/2009. (Skolverket, tabell 8A)
Bara att andelen ”elever som är berättigade till modersmål” har ökat så pass kraftigt tycker jag är en faktor värd att räkna med. Oavsett hur betygen ser ut så kan det ju inte vara någon hemlighet att det gör skolans arbete mer komplicerat? Och precis som Skolverket påpekar i den aktuella rapporten är ju frågan om vi har lyckats fördela resurserna till de kommuner, skolor och elever som behöver dem bäst. Och hur segregeringen och differentieringen har påverkat resultaten.
När det gäller resultaten har jag tittat på andelen ”elever med utländsk bakgrund” som inte når målen och jämfört dem med andelen ”elever med svensk bakgrund” som inte når målen (inom parentes). (Skolverket, tabell 7B och 7C)
Engelska, 13,6% (4,4%)
Matte, 14,9% (6,2%)
No, runt 17% (runt 7%)
So, runt 13% (runt 6%)
I Svenska är det 4,6% av eleverna ”med utländsk bakgrund” (3,4%) som inte når målen, men ytterligare 22% som inte når målen i ”Svenska som andra språk”.
Siffrorna är ju ”bloggmässiga” och inte vetenskapliga eftersom jag inte hittar samma kategorier eller år när jag jämför ökningen och resultaten, men jag tror att det duger i det här sammanhanget.
Som sagt, jag är bara ute efter att visa på att samhället har ändrats under 15 år. Resultatminskningen beror inte enbart på att skolpolitiken har varit bristfällig eller att lärarna har blivit sämre.
För att svara Morrica ovan så är väl den självklara åtgärden att samhället (stat/kommun) måste ta med den komplexare bilden i beräkningarna när de fördelar resurserna (och då menar jag inte bara pengar, även om jag tror att gruppstorleken i skolan är avgörande för hur vi lärare lyckas), utan även i lärarnas fortbildning. Hur stor andel av sveriges lärare har hög kompetens i att undervisa tvåspråkiga elever?
Christer det här med resurser. Staten skickar icke öronmärkta pengar till kommunerna för att lösa uppdraget. Detta var en del av kommunaliseringen regeringen Ingvar Carlsson med Göran Persson som skolminister gjorde för tjugo år sedan.
Så all kritik på bristande resurser måste nog ställas till varje enskild kommun och inte till rikspolitikerna.
Däremot, som jag sagt i ett tidigare inlägg, förslaget till ny skollag innehåller tuffare krav på kommunerna från statens sida. Det som somliga kallar detaljstyrning. Plus sidan är väl att i lagens 2 kap 26 § finns det lagstadgat om fortbildning.
Det vet jag, men det är staten som väljer att inte skicka öronmärkta pengar. Det är staten som har valt att lita på kommunerna och att fotsätta göra det trots att man ser vad det lett till. Det är regeringen och Skolinspektionen som påpekar bristerna direkt till skolorna utan att ”läxa upp” kommunen…
Jag tycker att det är lite fegt och undrar om inte det är en stor del av anledningen till att skolan fortfarande är kommunal; det är bekvämt att ha kommunpolitikerna att skylla på…
Håller med dig. Men det var väl i god demokratisk anda att inte kliva in i den kommunala beslutanderätten. Enda gången ett avsteg gjordes var Wehrnerssonpengarna.
Sedan har jag en bestämd uppfattning att tingens ordning är på väg att ändras. Skollagsförslaget ger ju Skolinspektionen mer muskler och kan därmed i värsta fall sätta kommunala skolor i karrantän så det inte blir som i Perstorp och andra ställen där kommunpolitiker går mot röd gubbe. Allt för vanligt när det blir pålagor på kommunen, se bara BEO krav på skadestånde som nu börjar processas i domstolar därför att kommunerna inte vill betala.
Så när nya skollagen är på plats blir det nog annat ljud i skällan….
Man får ju hoppas på det.
Bra fråga! Jag gick kursen Andraspråksinlärning i våras – och kunde konstatera att den var högintressant även för mig som undervisar gymnasister i helt andra ämnen.
Och jag tänkte läsa ”Svenska som andra språk” eller något liknande nästa termin, men hittar ingen kurs i varken Malmö eller Lund som passar!
Christer, börja med att läsa Pauline Gibbons ”Stärk Språket – stärk lärandet”:
http://www.hallgren-fallgren.se/bok1.asp?id=186
Den borde alla lärare ha på skrivbordet och använda sig av.
Annars är ”Framgång genom språket” av Annika Löthagen, Pernilla Lundenmark och Anna Modigh en bra bok:
http://www.hallgren-fallgren.se/bok1.asp?id=202
Eller vår ”bibel”, Svenska som andraspråk : i forskning, undervisning och samhälle:
http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9144011083
Det är intressant läsning om du vill få en liten inblick i ämnet. Ett annat bra tips är att hålla koll på Nationellt centrum för svenska som andraspråks hemsida:
http://www.sfi.su.se
Och som du kan förstå är jag såklart helt för att ALLA lärare ska ha kompetens i språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt med ett andraspråksperspektiv.
Tack så hemskt mycket för tipsen! 🙂
Christer
I min verklighetsbild har samtliga punkter jag räknade upp förstärkts mer och mer de senaste 30 åren.
Förr i tiden hade Sossarna ett folkbildarideal som jag upplever successivt övergått i något jag vill benämna postmodernism.
Det där med tekniken på skambänken började man genomföra i början på 70 talet kanske som en konsekvens av -68 vågen.
Männens flykt från mellanstadium och högstadium har väl skett successivt ända sedan 70 talet men jag kan inte släppa tanken att det förstärktes efter kommunaliseringen.
Genusdiskursen är väl den senaste trenden men jag minns även tidiga tankar redan 1971 när jag skulle välja till gymnasiet. Killar skulle bli förskollärare och tjejer tekniker.
Att allt detta har behövt ske för att slippa de gamla patriarkala maktmannen tycker jag är riktigt tråkigt
OK, det är svårt att se sådant i backspegeln, men jag har en känsla av att det inte är så stor skillnad på t ex feminiseringen eller teknikföraktet när man jämför tidigt nittiotal med dagens situation.
Då ser jag större skillnader i elevernas läsvanor, i attityderna till matematik och i andelen elever med ett annat modersmål.
Christer
Är det inte detta som är dilemmat när man söker förklaringar. Man vill helst hitta EN stor förklaring. Själv tror jag mer och mer att det är komplex samverkan av mängder av orsaker.
Men glöm inte att läsvanor och attityder kan samverka med de förklaringar som jag räknade upp. Det liksom bakas in i en helhet.
Elever med annat modersmål är självklart en förklaring som tydligt slår igenom i statistiken.
Men denna fråga ingår också i en av mina förklaringar. Postmodernismen innehåller stora möjligheter till förträngning. Med kausalt betraktelsesätt hade man långt tidigare tagit seriöst på invandringens speciella problem. Med ett postmodernistiskt synsätt är det lätt att förtränga självklarheter.
Visst är det så. Jag tror inte att dina förklaringar är fel, men jag söker medvetet lite enklare och tydligare förklaringar så att jag kan lyfta fram dem i debatten och mer konkret fundera på lösningar. Problemen med de stora och komplexa förklaringsmodellerna är ju både att det är svårt att få folk att orka lyssna till punkt och att det kan kännas hopplöst att kämpa emot utvecklingen.
Tyvärr har Sveriges elever förlorat i förhållande till andra elever i andra länder, och det är betydligt sämre än vad rapporterna visar, eftersom betygsinflationen är enorm i den svenska skolan. Så länga man inte vill erkänna att DET ÄR ELEVENS ANSVAR ATT PLUGGA, ja precis. PLUGGA, utan ständigt, ständigt anser att det är lärarens som ansvarar för elevens kunskaper, lika länge kommer eländet att fortsätta. Har en elev som han tycker är dålig blir man som elev själv tvungen att kompensera detta genom ATT PLUGGA MER.
Lärarens auktoritet som kunskapsbärare är idag NOLL. Många elever ger blanka f-n i lärarens kunskaper. Ju mer dom skriker och J-las desto mera uppmärksamhet och ”HJÄLP” får dom.