Ja, ni läste rätt. Kanske förvånande för många, men jag har sagt det förut; när Björklund håller sig till de övergripande frågorna och inte försöker styra det pedagogiska arbetet på individnivå kommer han till sin rätt.
I dag definierar han vad skolan behöver som ”en lärarutbildning i världsklass, en god arbetsmiljö, framgångsrika rektorer och möjlighet till professionell utveckling” (för pedagogerna). (DN) Visserligen tycker jag, liksom Lilla O, att han överskattar den akademiska utbildningen och underskattar vikten av en god arbetsmiljö som inte har med elevernas beteende att göra, men jag vill inte fokusera på det i dag. Jag glädjer mig i stället åt orden om vikten av ”rektorer som lyfter sig över de byråkratiska arbetsuppgifterna och i stället utövar ett aktivt ledarskap bland lärarna” och möjligheten till kompetensutveckling.
Björklund öppnar upp för utlandsstudier inom Lärarlyftet. Det är en bra tanke, men jag vet att det inte bara är jag som har haft problem med Lärarlyftet. Jag skulle önska att det var så lätt som Gerdau skriver, ”Nu är det upp till lärarna att visa intresse”, men så är det ju inte. Kommunerna och skolorna är inte alls så pigga på att betala för lärarnas kompetensutveckling. Vi är flera stycken inom min specialpedagogutbildning som blivit nobbade att studera inom Lärarlyftet, trots att det är en ”högprioriterad grupp”. Jag tror att staten måste ta hela kostnaden, och dessutom se till att utbildningen är en rättighet som inte medför problem för den fortsatta anställningen, för att en förändring ska ske.
I SvD talar Björklund också om hårdare krav på skolorna att anställa behöriga lärare, ”Det är fel att fastanställa obehöriga lärare och jag kan tänka mig ett stopp, med enstaka undantag för lärare i vissa yrkesämnen”. Det trodde jag redan var infört, men det är ytterligare ett pluss i kanten i alla fall!
P.S. Jag klarar inte riktigt av att skriva ett genomgående positivt inlägg om Björklund och påpekar därför det smålustiga, eller tragikomiska, i att han inte verkar se sin egen del i lärarutbildningarnas svårigheter att rekrytera. Om det är någon som har sänkt yrkets status och attraktionskraft de senaste åren så är det ju han själv!
Länkar till andra bloggar om: skola, skolan, skolpolitik, skoldebatt, utbildning, utbildningspolitik, Lärarlyftet, lärare, obehöriga lärare, Björklund, Jan Björklund,
Christermagister 
Med tanke på alla mina sågningar kändes det schysst att faktiskt ge honom en liten tumme upp!
Ja, men då ska du vara glad att just det du tar upp har jag noterat i departementspromemorian till ny skollag.
Här finns ett lagbundet krav i 2 kap om lyder: ”26 § Huvudmannen ska se till att personalen vid förskole- och skolenheterna ges möjligheter till fortbildning.
Huvudmannen ska se till att lärare och annan personal vid förskole- och skolenheterna har nödvändiga insikter i de föreskrifter som gäller för skolväsendet.”
Då har huvudmännen svårt att inte ge den kompetensutveckling sombehövs. För då gör de ett lagöverträdelse och med Majorens förslag på sanktioner mot kommuner som inte följer lagen inger i detta hopp för kompetenslyft…..
Gött! 🙂
Pingback: Mer skoldebatt i dagens Dn « Rektorns blogg
Vad ska jag läsa utomlands? Jag har läst ganska mycket i Sverige som är jättebra bl. a. specialpedagogutbildningen … men vart vill man komma med utlandsstudierna? jag kommer inte på något som varken jag eller min arbetsgivare efterfrågar – dessutom får det inte kosta något alls … ser hellre att jag får använda den kompetens jag redan har!
Visst kommer man långt i Sverige, men tror du inte att lite åsikter och erfarenheter från andra länder kan berika?
Förklara gärna hur du tänker när du skriver att du hellre använder den kompetens du redan har… Jag ser inte motsättningen mellan detta och fortbildning…
Jo, det tror jag absolut … men vem vill betala för detta? Det utvecklar säkert mig personligen, men jag ser inte att min arbetsgivare/kommun frågar efter detta. Jag skulle bara bli besviken när jag kom tillbaka … I dagsläget känns det som att svära i kyrkan ifall du ska diskutera pedagogik i skolan. Det blir mest ”vem gör vad och vem avlöser vem”, inga vikarier tillåts osv.
Eftersom jag inte kan använda min kompetens fullt ut i dag så ser jag inte meningen med att fylla på ytterligare. Jag har ”högvis” med material och idéer, som till stora delar kommer utifrån – men kan inte använda dem pga tidsbrist, pengabrist och kanske bristande intresse?
Detta tycker jag att man får i Sverige om man läser på en avancerad nivå – då kommer ju mycket av forskning och fördjupning från andra delar av världen – inte minst inom specialpedagogiken?
Jag jobbar inte som specialpedagog just nu – även där dras det in på resurserna. Ja, jag är nog lite grinig – men har inte alls gett upp. Har bara svårt att förstå varför jag ska hämta ännu mera kunskap utomlands, när ingen verkar vara särskilt intresserad? De som fattar beslut och håller i ekonomin har andra intressen och saknar även denna kunskap – i alla fall i min värld.
Om jag däremot var politiker eller tjänsteman/projektledare så skulle jag ha ett helt annat mandat att genomföra det jag hämtat in från studier eller studiebesök utomlands. Jag vet ”gnäll, gnäll” men det är så jag upplever situationen just nu 🙂 Hjälp mig gärna med vad som skulle kunna vara berikande att läsa utomlands …
Jag förstår vad du menar Lena. Som jag skriver i inlägget så skulle man önska att kommunerna och skolorna var lika ivriga på att utbilda personalen och använda den kompetensen som Björklund och bl a Gerdau tycks tro. Åtgärderna och riktlinjerna från staten går inte alls ihop med den kommunala verkligheten.
I Flumpebloggen har vi precis påbörjat en diskussion om ”Lärarkompetens och resurser”, titta in där också!
Visst kommer en del av forskningen inom bl a specialpedagogiken från utlandet, men jag tycker nog att det är ganska mycket ”navelskåderi”… Jag tror att vi skulle kunna lära oss en hel del av utlandsstudier, men vad det är vet jag inte riktigt… Jag har ju inte fått möjlighet att komma ut ännu! 😉
Dessutom uppfattar jag att en del i det hela är att locka till sig fler sökande till lärarhögskolorna… Att man vill höja attraktionskraften i yrket genom att kunna locka med utlandsstudier och en möjlighet att göra internationell karriär. För om samarbetet inom utbildningen ökar borde även möjligheterna att arbeta utomlands öka, och att få hit lärare från andra länder.