Vad gör du när du träffar ”Elin”?

Genom SvD hittar jag en websändning av radioprogrammet Generation Z. Det är en sorglig berättelse om ”Elin” som tog sitt liv när hon var tretton år, men jag är nästan beredd att säga att hon dräptes av socialtjänsten. En man fälls för sexuella övergrepp, några tonårspojkar åtalas för misshandel och ett behandlingshem stängs, men vad gör man åt själva huvudproblemet? Socialtjänstens rutiner! Det är skrämmande att höra berättelsen om opersonliga relationer mellan Elin och myndigheten som borde vara hennes företrädare och beskyddare!

Grav med nalleJag har själv haft en ”Elin” i skolan och tyvärr slutade hennes liv på exakt samma sätt. Vi pedagoger får ständigt höra att vi ska anmäla minsta lilla misstanke till socialtjänsten, men om vi skulle följa Elins råd ska vi göra precis tvärtom. Jag inser ju att det inte kan vara så här illa överallt, men jag saknar goda exempel. Någon som kan hjälpa till med det?

Pedagoger, socialarbetare och politiker: lyssna på programmet och tänk efter; vad gör du när du träffar Elin? Vad gör du för att hennes historia inte ska upprepas?

Mer: ”Fostermamma misstänks för övergrepp” (SvD, HD, Barometern)
Rekordmånga mår dåligt (Barometern)

Länkar till andra bloggar om: , , , , , , , ,

Annonser

Om ChristerMagister

Bloggande lärare med fotointresse.
Det här inlägget postades i Debatt och politik, Läraryrket och har märkts med etiketterna , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Vad gör du när du träffar ”Elin”?

  1. ElinsPhoto skriver:

    Fin bild till tisdagstemat.
    Fastnade för ditt inlägg ”Elin”. Jag blir färdig lärare nästa år, för tidigare år och jag har precis läst om just socialtjänsten och lärares anmälningsplikt. Det är svårt att få någon rätsida på vad i det fallet vore rätt agerande, inte anmäla eller anmäla? En anmälan är ju ett sätt för lärare att hjälpa dem som fart illa men om det förvärrar situationen känns det förfärligt.

    • christermagister skriver:

      Tanken om att anmäla eller inte hamnar ju egentligen i det första skedet och i det aktuella fallet var det ingenting att göra åt. När en anmälan väl är gjord ser jag slutenheten från socialtjänsten som det största problemet (förutom deras inkompetenta och omänskliga behandling av ärendet förstås).

      Tänk om personalen i skolan hade vetat att det dröjde flera år mellan kontakterna och att Elin inte fick något individuellt stöd. Skolan hade kunnat driva på frågan mer aktivt och dessutom sett till att hon fick stöd från kurrator eller barnpsyk. När man gör en anmälan så tror man ju att saken kommer att ordnas på bästa sätt, och utan information har man ingen möjlighet att avgöra om det är så. Ingen möjlighet att gå vidare och ingen anledning att ta till ytterligare åtgärder (tror man).

      När jag hamnar i samma situation igen (för det gör man som lärare) kommer jag att arbeta för största möjliga öppenhet (i åtgärder, inte enskilda personliga faktorer) och ligga på i ärendet; som en terrier!

  2. Familjehemsmamman skriver:

    Hej Christer!

    Mitt råd, här från andra sidan d.v.s som familjehem, är att skaffa dig en god relation med socialtjänsten. En eller flera person som du kan ringa och prata med när du undrar över något (utan att uppge namn på barnet).

    Slutenheten hos socialtjänsten är ett problem för alla inblandade. Skolan har en stor och viktig roll i att vara de som ser och hör. Många har vittnat om att det är det skolan gjorde, eller inte gjorde, som var det mest påtagliga.

    Snälla kom ihåg att vi är många familjer i sverige som tar emot trasiga barn från trasiga familjer för att vi bryr oss om dem! – vi gör det inte för pengarna eller för att ”få en guldstjärna i himlen” utan för att vi har träffat de här barnen i verkligheten. och sett hoppet tändas i ögonen.

    Lycka till!

    • christermagister skriver:

      Tack för rådet. Jag vet att det finns en massa fantastiska individer som jobbar med det här och jag vill inte att varken du eller någon inom socialtjänsten ska känna er personligt utpekade. Det är organisationen och lagarna som måste ändras.

      Jo, förresten, kanske ska några känna sig personligt träffade… För om man är så överlastad av arbetsuppgifter, eller befinner sig i en så bristfällig organisation, att man inte klarar av att upprätthålla kvaliteten måste man helt enkelt ta mod till sig och anmäla missförhållanden. De diskuterar ju en slags Lex Maria inom skolan nu, finns inte det inom socialtjänsten?

  3. Ping: Hur tar vi hand om våra barn? « Många missförstånd klaras ut så snart päron slipper klander för otillräcklig äpplighet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s