Genom en fråga under fliken ”Om mig och mitt bloggande” försöker Erik Arnberg lura mig att börja tänka på, och skriva om, pedagogiska frågor igen… 🙂 Trots att jag svarar honom är jag inte riktigt redo ännu. Jag suger ut det sista av semestern och sparar krafterna och laddar inspirationen ett tag till!
I stället vill jag framföra min förhoppning om att en rörelse med syftet att bekämpa slipskulturen skapas. Det är dags att den töntiga strypsnaran mister resterna av sin status!
Det är dags att männen tar tillbaka sin frihet och kräver att bli respekterade för den de är, och inte efter hur de klär sig! ”Bränn slipsen!”
Länkar till andra bloggar om: slips, slipsar, slipstvång, jämställdhet,
Christermagister 
Då var det på tiden att jag bröt min mer än tio år långa tradition att ha slips på fredagar.
Det var en kille med vissa handikapp som drev frågan om slipsar på alla män och klänning på alla kvinnor (alla följde inte, men några) inför alla fredagar första året jag jobbade på skolan.
Jag tog till mig traditionen och har sedan i mer än tio år levt upp till det.
Men så hade jag ingen ren skjorta och fick bara nog en fredag i juni. Jag struntade helt enkelt i den.
Ingen i kollegiet reagerade men en del elever var besvikna. 🙂
Efter att ha brutit med traditionen spelar det inte längre någon roll och det blir t-shirt eller bara skjorta (på överkroppen) i höst, även på fredagar. Fast det var mer roligt att klä upp sig än status det handlade om, men att det blev en så långvarig tradition hade jag inte väntat mig 1998/1999…
Ska det spela roll hur man klär sig? Ja, det tycker jag. Man ska som lärare visa sig i respektabla kläder. Det passar sig inte att läraren har allt för utmanande, extrema eller vågade kläder på sig. Man kan ju försöka vara någon form av ”föredöme”. Det är av respekt för yrket och skolan som institution som jag motsätter mig mysbyxor och badshorts på lärare i skolan. Lite stil måste det ju vara…
Jovisst, det enklaste är ju att alltid ha uniformen på sig… jeans och t-shirt alltså… 🙂
Jag är djupt misstänksam mot alla lärare som tror sig vara ett föredöme för barnens klädstil?
Var kommer den bisarra tanken ifrån?
Jag vet kommuner som har policy angående piercing och tatuering – jag menar att det borde vara ett direkt fall för DO.
Men när vi skickar ut studenter brukar det vara ett gott råd att vara diskret den första veckan… Sen gäller det att visa vem man är så fort som möjligt. Skolan behöver inte fler anpasslingar!
Jag håller i huvudsak med dig, vi behöver verkligen lite utstickande lärare. På ett sätt kan man ju dock vara ett föredöme när det gäller klädseln; man kan klä sig hyggligt så att man signalerar att skolan är en viktig plats. Därför håller jag med Janne om att man inte bör komma inglidande i alltför sjasskiga kläder…men det är ju svårt att dra en gräns. Det måste ju vara upp till var och en.
Den här diskussionen har jag nyligen haft med några människor ur en yngre generation än den jag själv tillhör. Vi kom fram till att det finns mycket att vinna på att tillåta tatueringar, slöjor, nitbälten, knätofs eller nätstrumpor, allt utifrån tycke och smak, även bland lärarna. De signaler detta skickar till ungdomarna, upplevde de jag talade med, är att man kan vara seriös och tas på allvar trots att man har piercingar i både näsa och läpp, trots tweedkavaj och sandaler med strumpor i, trots jeans och t-shirt vareviga dag. Så länge läraren bär sina kläder på ett avslappnat sätt är läraren en förebild.
Sa de.
Det är värt att tänka på, det är ju trots allt den generationen vi är förebilder för.