.
.
.
Ärligt talat! Hela internet är nedlusat med inlägg om Wacko Jacko!
Jag ser tragedi på många plan:
En människa har dött,
efter ett tragiskt liv.
En persons död exploateras skamlöst,
liksom tusentals andra lika skamlöst ignoreras.
Michael Jackson, en legend? Ja…tyvärr.
Jag kan inte förstå hans storhet. Blir förbluffad av folks dyrkan.
Kung av pop? Nej, inte i mina ögon.
Jag låter gärna minnet av honom försvinna i historiens dimma.
Och här sitter jag och skriver om en person som jag alltid har känt antipati emot, i en form som liknar poesi! I det semesterslöa Sverige är det uppenbarligen lätt att ryckas med, och jag kan tyvärr inte längre säga att jag står utanför och skakar på huvudet!
(Jag skulle kunna skylla på solsting efter förmiddagens 250 sidor i en spännande bok utan tanke på den stekande solen…men att erkänna att viljan att vara motvalls blev för stark är nog mer ärligt.)
Länkar till andra bloggar om: Michael Jackson, king of pop, media, bloggosfären,
Christermagister 
På http://www.minnessidan.se kan vi nu tända ett ljus för idolen samt också skriva i en minnes bok
Jag avstår…
Det är lustigt, men utöver media som verkar glada över att ha något som kan distrahera från det jobbiga i Iran så har jag bara sett en enda person utöver dig nämna Wacko Jackos död.
Det är klart det är tråkigt att en så relativt ung snubbe med flera små barn (två? tre? fler?) dör. Synd om ungarna.
Här är den andra utommedia-texten jag snubblat över kring det hela:
http://canthateenough.blogspot.com/2009/06/king-of-poop-is-dead-may-he-rest-in.html
Då har du uppenbarligen högre standard i din rss läsare… 🙂
Jag vaknade till i natt och min första tanke var just: Vart tog Wacko Jacko vägen? Nu är det bara ikonen och legenden Michael Jackson kvar. Underligheterna och pedofilmisstankarna är så nedtonade att man kan fundera på om de överhuvudtaget någonsin funnits, de är mest som en saga…. Över en natt försvann all skeptisism…
Ja, folks reaktioner när någon dör är lite underliga… Det är som med många hårt mediauppmärksammade mord, plötsligt gråter tusentals människor över någon de aldrig hört talas om tidigare… Visst kan man lätt ryckas med, men någon måtta får det ju lov att vara.
Pingback: Nyhetsläsning | Framgång och tragedi « ~En students anteckningar~