Veckans tema i Bloggvärldsbloggen är Gud:
Vem är Gud? Eller vad?
Finns han? Eller är Gud en hon? Finns det kanske massor av gudar?
Vad betyder Gud för dig?
Går det att tro utan att vara religiös?
Jag tror inte att det finns någon gud.
Det finns liksom ingen anledning att tro att det finns det…
Om det finns en gud är han en oerhört dålig pedagog.
Jag menar, det finns folk som påstår att det finns en gud och att själva tron på honom avgör om en person kommer att brinna i helvetet eller sväva på små moln efter döden… Om det finns en gud och tron på honom är en så avgörande fråga så tycker man ju att han kunde vara lite tydligare…
Hur svårt kan det vara om man är en gud? Att bevisa att man finns?
Om det finns en gud eller inte är egentligen ingen stor fråga för mig.
Om det skulle finnas en gud så är jag övertygad om att det inte är den modellen som beskrivs i de stora monoteistiska religionerna i alla fall… En så småsint, avundsjuk och hämndlysten gud skulle helt enkelt inte kunna låta bli att visa sig… Han skulle drabba oss med förgörande eld och lägga sig i våra liv på ett betydligt mer aktivt sätt. Finns det en gud så är det en mer passiv figur… En gud som ser till helheten, och inte till smådetaljer som vad vi äter, hur vårt samliv ser ut eller vad vi kallar honom…
Och vad spelar det då för roll om han finns eller inte?
Att tro…på någon eller något, kan ge en positiv effekt. Det kan ge tröst när allt känns hopplöst. Det kan hjälpa dig att fokusera på det som är väsentligt. Men det kan också vara ett hinder, i ditt liv, eller för någon annan. När tron påverkar vardagsbesluten så att dina val drabbar någon annan negativt, när den gör att du inte lever ditt liv fullt ut eller när den får dig att söka hjälp genom meningslösa böner utan att ta tag i problemen; då är det fara på färde!
Tyvärr ser jag fler negativa effekter av tro än positiva…
Jag tror inte att etik och moral på något sätt behöver vara kopplade till en gud. Vi behöver inte tron på gudar för att vara goda människor. Tron på gudar gör att vi sluter oss till olika grupper och försöker bevisa vem som har rätt, och resultatet är långt ifrån gott… Vet inte alla människor på jorden egentligen vad en god människa är? Hur vi bör bete oss emot varandra? Har inte alla religioner i grunden samma uppfattning? … Det som skiljer oss åt, och ibland gör att vi slaktar varandra, är smådetaljer.
Som vad vi ska äta, hur vi ska leva i äktenskap eller vad vi ska kalla ”Gud”…
————————————————-
När det gäller religionens roll i samhället håller jag med författarna till texten ”Därför är det viktigt med ett sekulärt samhälle”.
Christermagister 
Ville bara önska dig en trevlig midsommar!
Tack detsamma! 🙂
Jag vill också hälsa och tipsa om en understreckare som kanske kan vara till stöd:
http://www.svd.se/kulturnoje/understrecket/artikel_3083561.svd
Tack, om inte annat så väcker ju sådana människor hopp inför ålderdomen. 🙂
Christermagister, de flesta människor är goda, man måste bara vara noga med marinaden…… =)
Allvarligt talat, ett av det största problemen med gudadyrkan är, precis som du skriver ”Tron på gudar gör att vi sluter oss till olika grupper och försöker bevisa vem som har rätt, och resultatet är långt ifrån gott” Att så många religioner är späckade med insinuationer och anklagelser mot människor som står utanför den interna gemenskapen försvårar ett respektfullt bemötande av andra människor. Det är ett enormt problem!
Ja, först när man skippar tron på gudar, präster och religionernas ”tingeltangel” kan jag tro att någon slags religion kan bli ett stöd för hela det mänskliga samhället. Då kan den vara ett stöd i kampen mot andra skadliga idéer, som nationalism och elitism…
Jag tror Gud finns!
Ok. Kan du berätta lite om hur det påverkar din vardag? Och hur du ser på oss som inte gör det, och på personer som tror på gud, men på ett annat sätt, eller på flera gudar?
Jag tror att alla människor söker efter någon typ av mening med livet. Jag har funnit den i Jesus. Han finns med mig i vardagen, det låter kanske flummigt. Jag tror personligen att vägen till Gud går genom Jesus. Gud älskar alla människor och vill ha gemenskap med det han har skapat. Du undra hur jag ser på dem som inte tror på Gud. Jag har inget problem med att människor väljer att inte tro på Gud. Däremot tror jag att Gud sörjer att fler inte vill tro på honom.
Jag skriver bl a om min tro och vardag på min blogg.
http://patrikrisell.wordpress.com
Varför behövs ”mellanledet” Jesus för att få kontakt med gud?
”Jag har inget problem med att människor väljer att inte tro på Gud.”
Men hur tror du att det påverkar oss? Vad går vi miste om? Eller blir vi t o m straffade på något sätt?
P.S. Och spelar det egentligen någon roll vilken ”gud” vi tror på. Finns det ett ”rätt” och ett ”fel” sätt att tro på en högre kraft?
Jesus, som du säkert har hört kristna säga dog för vår synd. Gud kan inte ta emot oss med synd. Genom Jesus blev det möjligt att få gemenskap med Gud. Jesus tog vår synd. Man kan kalla det Nåd. Vi fick något vi inte förtjäna.
Hur det påverkar er kan nog bara ni själva svara på.
Vad gå ni miste om? Gemenskap med Gud.
Straff? Ingen gemenskap med Gud.
Om man inte tror på Gud spelar det då någon roll om man blir straffad eller inte?
Min önskan är att alla ska lära känna Gud eller tro på honom.
Ja, den officiella versionen har jag hört många gånger, men jag är nyfiken på vad du tycker… Det finns många tolkningar av bibeln och många olika sätt att tro på.
Innebär ditt första uttalande att endast de som ”tar emot” Jesus kan uppnå gemenskap med gud och att resten av oss fortsätter att leva i synd, eller är du av åsikten att Jesus dog för hela mänskligheten?
Eftersom jag inte tror på den gud som beskrivs inom Judendomen, Kristendomen och Islam så är jag mycket riktigt inte oroad över straff från honom. Som jag skrev i inlägget så tror jag att en eventuell gud inte skulle bry sig om sådana smådetaljer som dessa religioner påstår att han gör.
Om något oroar mig så är det människor… Religiösa människor och deras tro. Er syn på oss andra, och på anhängare till andra religioner, är det som påverkar mig i vardagen. Det är den synen som orsakar så många krig. Därför är jag nyfiken på hur du ser på oss andra, och på om du anser att det spelar någon roll vilken “gud” vi tror på och om det finns ett “rätt” och ett “fel” sätt att tro på en högre kraft?
Jag håller med dig att många hemska saker görs i guds namn, och det tar jag avstånd ifrån. Människor har i alla tider utnyttjat religioner för att nå sina egna syften.
Jag måste också säga att jag inte ser ner på människor som inte tror på Gud. Min önskan är bara att fler skulle få lära känna Honom.
Personligen ser jag inte på kristendomen som en religion utan en relation. Relation med Gud.
Jag tror att Jesus dog för hela mänskligheten. Låt mig låta bibeln svara på din fråga:
Joh 3:16
Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv.
17 Inte sände Gud sin Son till världen för att döma världen utan för att världen skulle bli frälst genom honom.
18 Den som tror på honom blir inte dömd, men den som inte tror är redan dömd, eftersom han inte tror på Guds enfödde Sons namn.
Du är uppenbarligen intresserad av dessa frågor. Mitt tipps till dig är att studera Bibeln. Börja med Nya Testamentet.
Jag hoppas att du kommer att hitta det du söker.
Ha det gott!
Hmm, men där står ju att bara de som tror på Jesus undgår domen…
Tack för diskussionen, jag tittar in hos dig en vacker dag! 🙂
Vet du vad? Om du läser Koranen eller Bibeln så står det klart och tydligt att en person får inte avbilda Gud, därför finns det inga bilder t.ex. i moskéerna. Jag tycker att du bör finna fakta innan du snackar så mycket skit. Förresten är det ingen som bryr sig om du tror på Gud eller inte, din idiot. Du skriver att du inte bryr dig men tydligen gör du det. Jag kan inget annat än att bara skratta åt dig, så patetiskt.
Ord och inga visor från en varm och ömhjärtad Gudstroende.
Ja, det är inte konstigt att människor slaktar varandra i religionens namn med sådana troende. Om det finns en gud som dömer oss efter vårt beteende är jag övertygad om att trångsynta personer som låter sin ilska gå ut över andra kommer att dömas hårt, oavsett vilken religion man påstår sig tillhöra!
Du påstår att jag kommer att brinna i helvetet bara för att jag är ”ilsken” men vet du vad? Det är just de människor som inte tror på Gud som kommer att brinna i evig tid. Det är egentligen du som är trångsynt som försöker få andra på din sida genom att skriva skit om Gud mm. Har du inget liv eller? Skaffa dig ett normalt jobb som normala människor gör och hitta en annan hobby än att sitta och skriva massa strunt, man kan tro att du vaknar upp mitt i natten och skriver i din sömn. Jag tycker att du ska finna kunskap inom religioner innan du öppnar din käft. Jag kan lova dig att du vet inget skit om t.ex. islam, kristendomen m.fl. religioner utan du vill bara bli sedd och hörd. Har du brist på uppmärksamhet eller?
Om man vill få fram någonting vettigt med sina kommentarer så är den bästa taktiken inte att aggressivt attackera den som har skrivit inlägget med dumförklaringar.
Jag tror inte på Gud, så då ska jag brinna i evig tid? Varför frågar jag dig då? Och kom inte med något svar om att det står så i Bibeln.
Varför tycker du att jag ska brinna i evig tid?
”Det är just de människor som inte tror på Gud som kommer att brinna i evig tid.”
En sådan småsint gud tror jag helt enkelt inte på, och det är ju precis det jag skriver om i inlägget. Varför skulle en gud bry sig om de smådetaljer som människor inom olika religioner, eller inom olika grenar av samma religion, tjaffsar om? Jag tror, att om det finns en gud, så bryr h*n sig bara om vår inställning till våra medmänniskor och våra handlingar.
Vad har jag skrivit som får dig att tro att jag är okunnig?
Oj, har sambon Hanna kommit fram i bilden? Vet du en sak? Svaret är JA på din fråga. Jag tror att du kommer att brinna i evig tid. Precis som din sambo som är övertygen att trångsynta människor som låter sin ilska gå ut över andra kommer att dömas hårt. Om du inte ens tro på Gud så kan du inte heller säga att personer som låter sin ilska gå ut över andra kommer att dömas hårt. Det låter inte rimligt….hmmmm. Vad vet du egentligen? Du verkar så osäker på vad du egentligen tycker, tänker och tro. Jag tycker faktiskt synd om dig, om jag ska vara ärlig!;)
Ha en fortsatt trevlig dag!! :):)
Har du ens läst vad jag skriver?
”Om det finns en gud eller inte är egentligen ingen stor fråga för mig.
Om det skulle finnas en gud så är jag övertygad om att det inte är den modellen som beskrivs i de stora monoteistiska religionerna i alla fall… En så småsint, avundsjuk och hämndlysten gud skulle helt enkelt inte kunna låta bli att visa sig… Han skulle drabba oss med förgörande eld och lägga sig i våra liv på ett betydligt mer aktivt sätt. Finns det en gud så är det en mer passiv figur… En gud som ser till helheten, och inte till smådetaljer som vad vi äter, hur vårt samliv ser ut eller vad vi kallar honom…
Och vad spelar det då för roll om han finns eller inte?”
Jag VET inte, nej, det har du rätt i, VET du?
Och på vilket sätt påverkar det dig vad jag tror eller tycker?
Varför bryr du dig om vad jag tror? Om vad jag skriver? Om du tror att du VET hur det är, vad spelar det då för roll?
Nu har jag tänkt så här och så får det vara ett tag. GUD är en mänsklig skapelse. GUD är ingen identitet. ”GUD” är vår personliga upplevelse av LIVET. Och livet är olika och det måste vara så.
Att Acceptera varandra är kanske det största?? Vad vet jag, men jag tycker detta verkar klokt!
LIVET finns ju och har alltid funnits, i olika former, det är verkar alla överens om.
Ja, det låter klokt.
Det här är ju ett rätt gammalt inlägg, men uppmuntrad av att du svarade så föredömligt snabbt på min tidigare kommentar på din blogg tänkte jag göra ett försök här också (även om du givetvis inte behöver besvara det, men du efterfrågade läsarnas synpunkter så här får du mina).
Jag är troende kristen, så vet du det, så jag tänkte svara på samma frågor som du ställde till Putte ovan. I min vardag skulle jag spontant säga att tron ger mig en grundtrygghet i livet, en känsla av mening, av sammanhang, som jag inte riktigt kände tidigare (jag var, som det då hette, human-etiker innan, först ateist och sedan agnostiker). Inte så att jag kände att mitt liv var meningslöst eller särskilt ångestfyllt innan jag blev troende; jag var om jag tänker tillbaka hyfsat nöjd med mitt liv på den tiden och upplevde väl både meningsfullhet och bra och dåliga saker, men det jag kanske känner är att jag genom min tro fått en grund för mening och sammanhang som ligger utanför mig själv, som är oberoende av mig själv, som inte jag behöver ”hitta på” eller skapa själv. Nu anser ju många att Gud i allra högsta grad är något som vi människor har hittat på, men även om jag personligen inte delar den uppfattningen är det ändå något utanför mig själv som jag tror på, och just för mig ger det liksom en extra dimension i min existens.
Hur din och andras avsaknad av religiös tro påverkar er är inte jag rätt person att svara på. Jag kan säga hur min tro påverkar mig, men det är betydligt mycket svårare för mig att uttala mig om hur din livsåskådning påverkar dig. Ens livsåskådning, oavsett vilken den är, är något som är väldigt intimt förknippad med vem man är som människa, och jag kan omöjligt sitta om uttala mig om hur en för mig okänd person, som jag endast känner till via ett selekterat urval av dennes bloggtexter, påverkas av en livsåskådning som jag inte vet så mycket om. Därför tänker jag avstå från att ens försöka svara.
Man kan ju se din fråga dock ur ett större perspektiv, och jag vet inte om det är så du menar, det vill säga om jag tror att folk som inte tror som jag kommer att hamna i helvetet eller inte. Det första man ju då kan konstatera är att om kravet för att komma till himlen vore att man ska tro exakt som jag är jag rädd att himlen kommer att bli en rätt ödslig plats. Dessutom är ju tron inte något statiskt, utan något som ändras och utvecklas när man ställs inför olika situationer i livet (det tror jag gäller alla livsåskådningar). Min tro idag skiljer sig från min tro för fem år sen (jag var kristen då också) och den skiljer sig sannolikt från min tro fem år framåt i tiden. Om det bara finns en rätt tro och den måste vara rätt på alla detaljer så skulle ju det betyda att jag, oavsett vilken uppsättning trossatser som skulle vara den rätta, vid majoriteten av tillfällena i mitt liv har ”trott fel”, om du förstår hur jag tänker.
Jag tror inte på helvetet som en plats med brinnande lavasjöar och svavel. Det tror jag helt enkelt är ett bildspråk. Det jag tror är att Gud ger oss valet att leva tillsammans med honom och att inte göra det, och att det valet är helt och hållet vårt. Oavsett vad vi väljer respekterar Gud det. Vill vi leva tillsammans med honom får vi göra det, och vill vi inte göra det behöver vi inte göra det. Helvetet är inte direkt en plats, utan snarare ett tillstånd, som innebär att man inte har med Gud att göra. Eftersom jag tror att Gud är källan till allt gott följer att jag inte tror att helvetet är ett så värst trevligt tillstånd, men det centrala är att jag inte ser det som ett straff som finns för att Gud ska kunna skicka folk dit för nöjes skull, utan helvetet finns för att de som inte vill ha med Gud att göra inte ska behöva det. Bibeln säger inte så mycket om helvetet egentligen (och det gäller också Torah och Koranen), och alla skildringar av vad som händer efter döden i Bibeln och i den kristna traditionen innehåller inte ens ett helvete överhuvudtaget.
Sen har jag några saker i ditt inlägg och i dina kommentarer till Putte som jag skulle vilja ta tillfället i akt att ta upp, och det gäller framför allt kopplingen mellan religion och konflikter. Att människor grupperar sig efter tro är givetvis sant många gånger, men det har i mina ögon inte primärt med religion per se att göra. Människor har helt enkelt en benägenhet att gruppera sig, och en olycklig benägenhet att definiera vissa som inne i gruppen och andra som utanför. Religion kan bli en grund för en sådan gruppering, men det kan å andra sidan alla mänskliga attribut och åsiktssystem bli. Folk grupperar sig efter hudfärg, språk, samhällsklass, upplevd ”rastillhörighet”, etnicitet, politisk ideologi och mycket mer. Religion också, ja. Men jag tror inte att vi hade grupperat oss mindre utan religionen. Vi hade helt enkelt grupperat oss efter andra attribut. Sedan ska vi också tänka på, angående sista stycket i ditt inlägg från 24 juni kl 10.38, att majoriteten av de konflikter som bedrivs i religionens namn faktiskt inte handlar om religion primärt. Istället är det ofta politiska eller historiska skäl till att det uppstår konflikter, och sedan kan religiöst färgad retorik komma med, men det finns för varje religiöst färgad konflikt exempel på där människor av samma religioner lever i fred sida vid sida. Det är alltså inte religionen som ger upphov till konflikterna, även om religion givetvis kan prägla konflikter.
Angående min syn på folk som har andra religioner så är nog min uppfattning att jag blivit mer tolerant mot dem sen jag själv blev kristen snarare än mindre. Istället för att se på dem som konstiga, troligen psykiskt labila människor som tror på sagor och har vanföreställningar så upplever jag att jag har en slags grundförståelse för vad det är att i sitt liv ta hänsyn till vad man upplever som Guds vilja, vad det är att räkna med Gud i sitt liv. Oavsett vem man sedan anser att denna gud är, och vilket namn man tillber med. Jag har en mycket större förståelse, tolerans och respekt för att en muslim fastar för att han eller hon anser att Allah vill det eller att en hindu avstår från viss mat än vad jag hade innan, eftersom jag någonstans delar en gemensam erfarenhet med dem båda av att ta hänsyn till vad man uppfattar som gudomliga påbud i sina liv. Det blir liksom inte bara något konstigt och potentiellt farligt.
Tack för ditt långa svar som ger en god inblick i dina tankar. Det är alltid roligt när någon tar sig tid att kommentera även äldre inlägg!
Om alla hade samma inställning som du har så skulle inte religion och tro skapa några som helst problem, men tyvärr är det ju inte riktigt så. Visst används religionen som ursäkt i många fall, men det är också så att många religiösa företrädare spär på människors inbyggda misstro och rädsla för det som är annorlunda; homosexuella, handikappade och folk som bara väljer att leva på ett annat sätt. Människor grupperar sig antagligen i vilket fall som helst, men människor som grupperar sig med grund i religiös tro brukar vara de som är svårast att få att ”ändra spår” om det går snett (ofta att en ledare av tveksam moral får makt över gruppen). Det är inte religionen i sig som är upphov till de största problemen, utan de människor som tar sig friheten att tolka religionen på vissa sätt och att dessutom hävda att de har något slags bemyndigande från ”högre ort” att framföra dessa tolkningar som sanningar.