I slutet av april skrev jag att det var sorgligt att se hur kommunerna tvingas jaga småsummor med åtgärder som drabbar många hårt genom nedskärningar i skolan. En av sakerna som var på tapeten då var att eleverna i år ett i Perstorp skulle gå i skolan fyra dagar i veckan i stället för fem.
Nu har man beslutat att det blir så, trots att Skolinspektionen har kommit fram till att det bryter mot grundskoleförordningen. ”Skolinspektionen har inga tvångsmedel till förfogande och Perstorpspolitikerna hoppas nu att kommunen kan bli ett pilotfall.” (DN, SvD) Ja, går förslaget till ny Skollag igenom så är ju det ordnat; då kan Skolinspektionen bötesfälla skolor i liknande fall.
I mitt förra inlägg i ärendet undrade jag varför inte fler föräldrar protesterade mot nedskärningarna, och det undrar jag fortfarande. Dessutom undrar jag om det inte är lämpligt att avsätta politiker som medvetet bryter mot lagar och förordningar?
Länkar till andra bloggar om: skola, skolan, skolpolitik, skoldebatt, grundskolan, utbildning, Skolinspektionen,
Christermagister 
”…politiker som medvetet bryter mot lagar och förordningar…”
Det här är så sjukt. Inte alls ovanligt, förstås. Det gäller absolut inte bara Perstorp. Jag har själv vid flera tillfällen, i både debattartiklar och insändare, frågat min lokala skolnämnds ordförande om just detta; hur kommunen så uppenbart nonchalerar de styrdokument som finns tillhands, från den egna skolplanen till skollagen.
Men att förvänta sig annat än samma nonchalans – på sin höjd en halvhjärtad undanflykt – är att hoppas på för mycket, har det visat sig.
Nu går jag på blogg- och kommentarsemester och återkommer nog först i augusti nån gång. Ha en bra sommar! 🙂
Tack detsamma! 🙂
Om någon så är det väl politikerna som borde stå som ett föredöme för resten av befolkningen. Dem är ju framröstade av personer som påverkas av deras beslut och göranden…
Då kan man fråga sig: Om nu inte en politiker drar sig för att bryta mot lagen, varför ska en annan göra det?
Nu blev jag irriterad.
Ja, det är lite irriterande… 😉
Det där att inte fler protesterar, det är konstigt det – men det är ju minst sagt väldigt utbrett, vad det än gäller. Är det någon uppgivenhet, en misstro till vad som kan förändras så är det illa. Beror det på att man inte orkar engagera sig är det om möjligt än värre. Tråkigt är det hur som helst. Och säger ganska mycket om vårt samhälle. /Janis
Jag tror inte att de har insett vilken makt de har fått nu när skolorna är så konkurrensutsatta. De har ju all möjlighet att påverka i stor utsträckning!