Gårdagens skolsnackis var tydligen Björklund och Sabunis utspel om att den nya skollagen ska avskaffa rätten att bli befriad från t ex sexualundervisning och simundervisning. (Debattartikeln, obligatorisk sågning av oppositionen, blogginlägg) Senast det här var på tapeten, i mars 2008, skrev jag ett inlägg som duger än i dag; läs här.
Kontentan av det hela är att jag självklart håller med Björklund och Sabuni om målet, men att vägen dit är fel. I dag vill jag också kommentera själva faktumet att man väljer att publicera en debattartikel om detta; jag tycker att det är lika populistiskt och obehagligt som min rubrik till det här inlägget!
I går morse innan jag gav mig av till stranden fick jag ett mail från Jan Björklund där det här förslaget nämndes, tillsammans med flera andra. Jag sa till min sambo att ”nu har herr Björklund klämt ur sig flera bra förslag, och jag blir nog tvungen att skriva ett inlägg och berömma honom!” Visst tyckte jag att det var onödigt att tjata om det aktuella förslaget, men det fanns ju flera andra förslag att ta fasta på; elevers rätt till skolläkare, skolsköterska, psykolog och kurator, en förminskning av lärarnas administrativa uppgifter och en förbättring av rättigheterna för elever med funktionsnedsättning att välja skola.
Jag tänkte helt enkelt försöka fortsätta med min välvilliga inställning till Björklund ett tag, men när jag kom hem och såg att han hade valt att lyfta fram det lilla smala förslaget riktat mot främst muslimska familjer framför de breda förslagen ändrade jag åsikt!
Det spelar helt enkelt ingen roll att Björklund ibland klämmer ur sig riktigt bra förslag när det gäller den övergripande organisationen, eftersom hans pillande i detaljer är en sådan kattastrof! Dessutom är det alltid regler, förbud och straff på agendan! Trots sporadiska bra förslag kan jag inte vara positivt inställd till en person som avslöjar en så unken människosyn! Hade han, och Sabuni, verkligen brytt sig om elevernas rättigheter att delta i alla ämnen hade de vänt sig till landets rektorer på ett mer informellt sätt; riktlinjerna och sanktionsmöjligheterna finns redan där. Vad är vitsen med en debattartikel? Vilka vill man vinna över på sin sida?
Länkar till andra bloggar om: skola, skolan, skolpolitik, skoldebatt, grundskolan, utbildning, Nyamko Sabuni, Folkpartiet, Björklund, Jan Björklund, sexualundervisning,
Christermagister 
Christer
I detta fall stödjer jag Björklund et al. (Satsningen på kurator och skolhälsovård jublar jag åt)
Man måste sätta stopp för relativismen. Skall vi ha sexualundervisning så skall vi.
Däremot måste det alltid finnas utrymme för individdualpsykologiska hänsyn. (Vilket förslaget också innehåller)
Man kan tex inte tvinga ungdomar med tex social fobi att bada och byta om med andra.
Däremot kan vi inte acceptera att kollektiva föreställningar som härstammar från en annan tid skall få relativisera kunskapsbegreppet.
För att vara extremt kortfattad: Man daltar inte med medeltiden. Det är i längden destruktivt.
Däremot är man förstående mot individer som behöver stöd och hjälp.
Ja, i sakfrågan håller även jag med, även om det finns smidigare vägar att gå, men vad säger du om anledningen till att gå ut med detta i en debattartikel? Vad tycker du om själva bilden som han förmedlar? Evolutionsteorin måste väl gå att tillämpa även på det politiska spelet? 🙂 Vilka känslor spelar han på, och varför?
Jag håller med dig Christer om att det är något unket i sättet att spela på vissa känslor, det är populistiskt och absolut riktat åt visst håll. All de goda förslag som rör elevers hälsa och lärares administration är ju så mycket större frågor och berör så många fler, så det finns ingen som helst anledning att fokusera så på sex och simning. Om det inte var så att man har en unken agenda där man räknar med att man plockar fler poäng på vissa saker än andra. Ett lågvattenmärke i hur skoldiskussionen förs, och även i hur man ser på sina väljare.
/Janis
Är det det främlingsfientliga som ni åsyftar. Om detta är syftet så stödjer jag inte syftet.
Men kan det inte lika gärna vara en metod för att få snabb kollektiv spridning. Samhället (kollektivet) skall bli kalibrerat. Vi skall ha en gemensam bild.
Så här skall det vara. Punkt slut.
Det är väl så man bygger en kollektiv uppfattning som man vill att alla parter skall inse gäller.
En metod att använda politisk makt.
Jag är själv ytterst tveksam mot maktmissbruk.
Men när det gäller vissa primära samhällsfunktioner så kan jag nog bli ganska tvär.
När det gäller kunskapen är jag inte beredd att pruta en mm.
I skolan skall man undervisa kunskap + en fullständigt primär subjektivitet – humanism. Men målet måste ständigt vara objektivitet och problematisering.
Jag tycker ofta inte lika som Folkpartiet men det finns ett stråk som jag gillar och det är deras tjat om kunskap.
Att sedan Björklund har majorsfasoner kan jag inte göra något åt. Ibland är han ”galen” men ibland säger han ändå kloka saker.
Jag tror själv att det inte handlar om främlingsfientlighet. Jag tror det bottnar i en allmän syn om att det måste finnas någon slags yttre gräns för relativismen.
Vi har ju fått en situation där det inte går att föreslå några som helst ”rättningar i ledet” utan att utsätta sig för risken att bli benämnd som främlingsfientlig.
Det är ett pris som man får betala därför att man tidigare släppt på objektiviteten och vad skolan har för funktion.
Detta var något som jag direkt insåg skulle ske när man först kommunaliserade skolan och sedan skapade rätten till friskolor och i förlängningen religiösa friskolor.
Nu har vi den kökkenmödding som vi förtjänar.
Viker man på en position säger relativisms logik att man måste fortsätta att vika. En relativism kan ju inte vara mer rätt än en annan relativism.
Nu är det ju inte bara religioner som är relativistiska. Vi har en gröt av ideologiska kraftfält som också svävar fritt i det svenska samhället.
Det enda ideologiska kraftfält som jag accepterar inom skolans väggar är slagorden humanism och alla människors lika värde.
Det är en subjektivitet som vi måste hålla på. Motsatsen vill vi inte ens höra talas om.
Motsatsen slutar alltid i: Öga för öga och tand för tand.
Skolan skall vara kunskap och öppen debatt/problematisering och en miljö helt befriad från predikningar och hjärntvätt.
Då måste man vara konsekvent. Ett enda offentligt avsteg leder ovillkorligen till krav på ytterligare avsteg enligt relativismens logik.
Därför stödjer jag också Folkpartiets begynnande önskan om en återgång till en statlig skola.
Därefter vill jag ha en separat skolriksdag med maximalt 15 % politiker och resten människor från yrkeslivets totala tvärsnitt. En skolriksdag lika fristående från politiken som Riksbanken.
Kunskap är nämligen minst lika heligt för mig som vårt lands valuta. Kunskapen som begrepp får inte vara förhandlingsbart.
Punkt Slut 🙂
Nja, jag skulle nog inte vilja säga att själva förslaget vittnar om ”främlingsfientlighet”, men att publicerandet av artikeln är en flirt med de väljare som drar åt det hållet.
Till vem vänder man sig egentligen annars med texten? Det finns ju redan en kollektiv uppfattning i den här frågan och huvudprincipen är inskriven i lagen; alla elever ska delta i skolans obligatoriska moment. De enda undantagen skulle väl vara vissa familjer och några friskolor, och då kan man ju tycka att det borde finnas effektivare sätt att få fram sitt budskap än på DN-debatt…
När det gäller skolans samarbete med familjerna så tror jag att det helt och hållet måste grundas på ömsesidig respekt och förståelse, vilket inte direkt underlättas av att man basunerar ut en lag i media. När skolan nu vänder sig till de aktuella föräldrarna kommer de att ha taggarna utåt från början. Som jag skrev i mitt tidigare inlägg:
”Björklund borde ha sagt något i stil med: ”Skolan måste skapa en bättre relation till dessa familjer så att man lyckas förklara varför det är viktigt att flickorna deltar och skolan måste bli bättre på att hitta smidiga lösningar på problemet som gör att alla känner sig bekväma med att låta sina barn gå till skolan. Jag tycker att vi tillför extra pengar till utbildning i kulturella frågor på de skolor där problemen är som störst.”
Christer
Du ser det som en lärare i ett innefrånperspektiv. Politiker lever i en annan miljö där det råder en konkurrens om ”signaler till samhället”. Jag tror att det är på den arenan som denna artikel är skapad.
Jag tror att politiker och även jag som medborgare kan läsa av ”slagfältet skolan” på ett annat sätt än du/ni som är lärare.
Skolan blir en symbol för ett sätt att se på verkligheten.
Jag vill upphöja kunskapen till något heligt att vårda, men jag känner samtidigt av ett politiskt åsiktstryck från delar av vänstern och sorgligt nog även från miljöpartiet som drar mot relativism och flum.
Från högern känner jag av ett annat obehag. Det elitistiska som också vill kidnappa kunskapsbegreppet men då med andra syften. Kunskapen som verktyg för grandiositet.
Miljöpartisterna har en fot i ”homeopati och tarokortsverklighen” . Man vill flörta med ”flummet” för att behålla en del av röstbasen.
Vänstern har delvis tappat fokus på kunskap eftersom de alltid vill vara snälla med minoriteter och de utsatta även om de utsatta samtidigt är bärare av icke – kunskap. Det blir en paradox. Icke-Kunskapen skall skyddas för att de utsatta inte skall kränkas.
Här har vi ett gigantiskt dilemma. Eftersom de utsatta är de som skall besegra sin utsatthet genom att erhålla kunskap.
Vänstern eller om jag skall vara lite stygg ”anti-vänstern” vill vara så snäll att de i längden skadar just dem som de borde skydda och stärka genom att kompromisslöst kräva Kunskap.
För mig är detta den stora frågan.
Skall man våga vara tydlig och rak för att det skall bli bättre. Eller skall man vara som en curlingförälder och sopa under mattan och förtränga.
Så har man gjort med Rosengård och andra utsatta segregerade områden runt storstäderna. (schyyyyy)
Men det som göms i snö kommer upp i tö och då ofta som ett ännu mer svårlöst konstruktionsproblem.
Eller man kan se det som en droppande vattenläcka. En liten droppe gör ingen skada men miljoner droppar är ett allvarligt fuktskadat hus.
Din sista del i kommentaren håller jag med om. Men det ena utesluter inte det andra. Man kan ha tydliga regler och ändå samtala och förstå.
Ja, det är ibland svårt för mig att förstå hur saker uppfattas av folk ”utifrån”… Det märks inte minst i debatter här i bloggen, vissa saker som jag tycker är självklara missförstås totalt, och tvärtom… Det är viktigt att tänka på, och en av anledningarna till att jag skriver om skolan!
Det här med att skolan blir en symbol för ett sätt att se på verkligheten är ju intressant, men riskabelt eftersom det är människor som kommer i kläm; som jag ser det innifrån… 😉
Varje gång ett utspel görs, hur tokigt det än är och trots att det kanske bara görs för att sondera åsikterna i det politiska spelet, så är det någon där ute i verksamheten som använder det för att styra verkligheten för vissa människor åt ett speciellt håll. Jag tror inte att politikerna förstår det… Att deras utspel kan läsas ”som man läser bibeln” och att de verkligen påverkar, trots att förslagen kanske inte går igenom till slut.
När det gäller skolan och politik har jag inte hittat något parti, eller ens inriktning, som uppvisar en helhetlig förståelse (enligt mig)…kanske finns ingen sådan… Alla mynt har ju två sidor… Överlag verkar det inte som att någon inom politiken har kontakt med verkligheten i skolan, eller ens diskuterar frågorna med skolfolk. Man använder skolpolitiken för att driva en ideologisk kamp som man bara har kontroll över teoretiskt. Därför tror jag att det är viktigt att det inte går att förändra skolan så lättvindigt… Det borde krävas breda överenskommelser.
Christer
Det är bland annat därför som jag ville ha min speciella mindre partipolitiska Skolriksdag.
För att minska den ideologiska politiska klåfingrigheten.
Ett stort problem är att yrkeslivet utanför skolan lever isolerat från skolan och vise versa.
Ibland har jag tänkt i termer av skolplikt för vuxna. Dvs att yrkeslivet med plikt skulle vara mer delaktiga i skolans värld.
Låt säga: 5 % av skolans undervisning skulle ske med representanter från yrkeslivet där ni lärare skulle fungera som handledare för de yrkesverksammas undervisningstid.
Jag kunde tex komma och lära ut lite om akustik, buller och audioteknik och en skvätt evolutionslära. 🙂
Med dig som pedagogisk handledare.
Det låter trevligt! 🙂
Skolan behöver definitivt bli bättre på att ta in folk utifrån!
En av mina elever frågade mig, högt och ljudligt, på tunnelbanan på väg hem från en utflykt:
– Pernilla, när ska vi ha det där sex och samvete egentligen?
Både jag och många av mina medpassagerare log brett. Killen gick i femman och hade svängt ihop en egen variant på det som han nog hört som sex och samlevnad. Måste dock säga att ”sex och samvete” tycker jag är klockrent. Så numer pratar vi mer om de två begreppen och lämnar samlevnaden åt sidan. Jag röstar således för att vi inför sex och samvete i läroplanen.
🙂 Det låter bra! Samlevnaden kommer väl naturligt om de två delarna funkar…