Det är ju inte sällan man läser om hur få kvinnor det finns i ledande positioner inom näringslivet. Jag är övertygad om att det finns många samverkande faktorer som är orsaken till detta, men plockar här ut skolans roll i det hela. I Sydsvenskan noterar man skillnaden i skolresultaten och de statistiska framtidsutsikterna:
”åk till närmsta skola och samla de duktigaste eleverna i en grupp. Titta ut över det rosaklädda, begåvade och ambitiösa gänget – och säg med bibehållen heder: ”Kul att ni är så duktiga tjejer, men rent statistiskt blir ni varken börs-vd, professor i Lund eller statsminister.”
Att det är tjejerna som lyckas bäst i skolan är ju inte heller någon nyhet, men vad betyder det här för skolans del?
Skolan domineras av kvinnliga ideal och tjejerna lyckas,
samhället domineras av manliga ideal och männen lyckas…
Tar skolan udden av de egenskaper som krävs i näringslivet?
För både killar och tjejer?
Måste skolan förändras så att den bättre matchar näringslivet och de manliga strukturerna, eller är det bra att den är en motvikt?
(Nu slänger jag mig hejvilt med grova generaliseringar och termer som ”manliga- och kvinnliga strukturer” vilket jag egentligen inte gillar, men det känns som det enda sättet att någotsånär rakt förvandla mina komplexa tankar till enkel text.)
Länkar till andra bloggar om: skola, skolan, skolpolitik, skoldebatt, genus,
Christermagister 
I ridskolans värld kryllar det av tjejer och någon enstaka kille.
I världseliten inom hästsport är det männen som dominerar medan tjejerna är hästskötare.
Hmm..?
Hmm, ja, sportvärlden är en egen värld som jag har gett upp tanken på att förstå mig på!
Det enda jag kan tänka mig som förklaring är vad Anders skriver här under; kanske prioriterar tjejer i allmänhet annorlunda… Klokt i så fall, tycker jag.
Fast svensk ridelit har ganska jämn könsfördelnig, eller hur? Det kanske vi har ridskolekulturen att tacka för? Men det går ändå inte riktigt att jämföra ridskolor och grundskolor, tycker jag …
Malin Baryard hoppade in 425 000 och var gravid i femte månaden – hur svårt kan det vara? 😉 Kvinnor kan!
Ja, det är tufft… men en kille i motsvarande position hade antagligen fått ytterligare tre nollor på lönechecken…
Att befinna sig i en sk ”ledande ställning” innehåller många negativa biprodukter som de mest tävlingsinriktade männen inte känner av. (snarare triggas av)
Många män och ännu fler kvinnor har dock ett annat perceptionssystem som känner obehag. Resultat. Man väljer bort dessa positioner och letar upp platser och arenor som bättre passar livets helhet.
Är det egentligen inte dags att fundera över vår fascination av ”ledande ställning”.
Många yrken har i grunden exakt lika stor vikt i helheten och samtidigt större frihet och lägre grad av mental prostitution.
I många organisationer är tvärtemot chefspositionen något som kvalificerade yrkespersoner skyr som pesten. Det upplevs som en roll där man får ”sälja sin själ”.
Kanske kvinnor känner detta tydligare än män som generaliserad grupp.
Jag förstår vad du menar Anders, och skulle själv aldrig välja en sådan position (uppenbarligen! 😉 ), men menar du att hela förklaringen är att kvinnor inte väljer dessa positioner?
Jag vet att du vänder dig emot de ”kvinnliga idealen” i skolan när det gäller bristen på teknikundervisning. Vad tror du om att skolan även tar udden av egenskaper som krävs i näringslivet? Jag vet inte riktigt själv vad det skulle vara… modet/styrkan/individualismen/hänsynslösheten, eller vad man vill kalla det, som kanske krävs för att leda ett företag? Lär vi kanske eleverna att vara för grupporienterade?
Konstigt, eller förväntat i en mansdominerad värld.
Mer än 70% av de högsta betygen jag delat ut de senaste åren har hamnat hos tjejer, men ändå…
I år har jag en nia med 4-5 MVG till tjejer och eventuellt ett till en kille, snedfördelning…men de presterar ju så olika.
I sjuan är gapet nästan större, men där får de inga betyg. Pojkarna leker mer och larvar bort tiden, tjejerna är stabila och ambitiösa.
Är det kanske så att killarna ligger efter och tar ifatt längre upp i åren, eller?
Vem forskar på orsakerna till snedfördelningen i arbetslivet?
Och varför får egentligen pojkarna sämre betyg? Handlar det bara om deras mognad? Har det ingenting med vårt skolsystem att göra? Eller med vår undervisning?
Jag ska vara riktigt krass och fråga; beror det inte egentligen till stor del på att vi (för jag gör samma sak) misslyckas med vårt arbete? Är det inte så att vi misslyckas med att fånga deras intresse och individualisera undervisningen?
Men kanske är det vårat misslyckande som gör att de är framgångsrika i arbetslivet… De undgår en del av skolans skadliga inverkan…
(Lite djävulens advokat här, egentligen håller jag med Anders, det är dags att se över vår syn på ”ledande positioner” och förändra samhället i stället för skolan…)
Mats Alvesson (min ”idol”) gör ett inlägg i debatten – dock kanske inte med tydligt genusperspektiv – men om ledarskap/chefsskap. Han är så himla bra!
http://www.digitalmedia.st/webbtv/news/17.html
Tack för kommentarer och tips!
Christer
Självklart kan jag inte vara helt säker på vad jag tror mig veta.
För att tolka det jag skriver så måste man beakta begreppet normalfördelning. Det finns en naturlig spridning av mänskliga egenskaper. Kvinnliga egenskaper överlappar manliga egenskaper vilket innebär att det finns kvinnor som nästan är som män och vise versa.
Men ser man på gruppnivå är det inte en sk ”evolutionärt hållbar strategi” om alltför många kvinnor satsar allt för mycket fokus på ”yttre karriär” eller om man så vill yttre tävlingar och då speciellt inte på tävlingens ”elitserie”.
Detta kräver ansträngning av högre grad.
Kvinnor skall ovillkorligen föda barn. Detta är en enorm energiansträngning. Omedvetet finns detta självklart inlagrat i det som kanske kan benämnas ”existentiellt fokus” eller omedvetna prioriteringar dolt i personligheten.
Omedvetet prioriterar kvinnor ned ”tävlingen mot andra” till förmånen för viktigare beredskaper. Beredskap inför livets mest centrala fråga.
Jag är övertygad om att evolutionen skapat prioriteter som kommer ut som biologiska värderingar som ger livsval.
Detta slår ovillkorligen genom i statistiken när vi studerar dessa frågor på gruppnivå.
Jag är dessutom övertygad att en hel del personer blir upprörda av att jag skriver detta.
Men mitt intresse i evolutionära processer gör det helt omöjligt att undvika att beakta detta synsätt.
Det är dessutom vetenskapligt visat att promiskuösa män i högre grad samtidigt är sk utåtriktade tävlingsmänniskor.
Kvinnor som är promiskuösa blir däremot fort stoppade av det som växer inne i livmodern. Tävlingsinstinkten hos kvinnor blir därför en antagonist till antalet avkomma.
(dvs en icke evolutionär hållbar strategi”)
Detta har inget att göra med att kvinnor skulle vara mindre intelligenta än män. Snarare tvärtom. Flertalet kvinnor vet inne i sina hjärnor vad som är den ”riktiga tävlingen”.
Dock skapar det moderna välfärdssamhället så många intryck, krav, substitut och upplevda livsval att det primära har en tendens att drunkna i chimära illusioner.
Men för de flesta hinner det primära nå ytan innan det är för sent.
Det är många som pratar livspussel.
Kan det ha något att göra med det jag försöker beskriva.
Vissa kvinnor är naturligtvis så ”starka” att de orkar med allt. Elitserien i yrkeslivet + 8 barn och det perfekta livet. Men här pratar vi om statistik och utfall på gruppnivå.
PS! Skriver man sådant här brukar man bli benämnd som ”biologist” eller ännu värre ”socialdarwinist” . Men det tvingas jag bjuda på fram till den punkt som någon kan erbjuda en bättre och mer logisk hypotes. DS
”Kvinnor skall ovillkorligen föda barn.”
Nej – knappast – Men kvinnor kan oftast föda barn. Det finns kvinnor som väljer bort barn, de som inte kan få några barn, de som ”fött klart”, barnen har flyttat hemifrån osv. …
”För att tolka det jag skriver så måste man beakta begreppet normalfördelning.”
Att befinna sig inom Gauss klockkurva betyder inte att någon/något är speciellt normal/t – det betyder bara att det är mera vanligt än att befinna sig i ytterkanterna … det har alltså inte med normalitet att göra – det är bara bara vanligare … vad nu normalt egentligen är … Det kanske inte är särskilt normalt att vara kannibal, nekrofil, homofob eller pedofil – men man kan troligen bli både biskop, statsminister och professor, tros detta …?
Intressant som vanligt Anders. Det mest fascinernade är att du nästan alltid kommer med samma förklaring…oavsett frågan som diskuteras! Nu låter det kanske som kritik, men det är inte alls så jag menar. Det är fascinerande och ger trovärdighet att samma teori kan förklara så många olika saker. Fortsätt så, så har jag snart tagit det till mig ordentligt… 🙂
Jag tänker att det moderna samhället med alla våra uppfinningar (som preventivmedel) och nya idéer (som att mannen kan sköta hushållet och kvinnan skaffa mat på bordet) borde kunna utjämna evolutionens påverkan, men kanske tar det längre tid? Och barnafödandet är ju svårt för en man att ta över…
Jag har påbörjat ett inlägg om ålder som jag tror att jag blir klar med i morgon… kanske kan det du skriver om ”omedvetna prioriteringar” styrda av evolutionen förklara en del när det gäller det också…funderar vidare.
(Blir man upprörd över vad du skriver så tror jag att det beror på en politisk agenda, snarare än logik.)
Lena
“Kvinnor skall ovillkorligen föda barn.”
Det var bland annat den raden som gjorde att jag började med normalfördelning och att jag avslutade med konstaterandet att det finna vissa kvinnor som orkar med allt.
Men i dessa sammanhang diskuteras ju alltid jämförelser på gruppnivå. Och det är då det som jag försöker beskriva obevekligen slår igenom.
Onekligen är detta ett ständigt problem. Människor har svårt att skilja på individ och kollektiv utifrån de utfall som utkristalliseras när man gör ”kollektiv statistik.”
Man vill inte att den kollektiva statistiken skall visa några skillnader eftersom man då tror att det direkt påverkar individen. (i detta fall det kvinnliga självet)
Individuella kvinnor känner sig irriterade på att det finns färre kvinnliga chefer fastän det naturligtvis finns kausala rationella orsaker till att så är fallet. Man ser detta som en prestigefråga fast det egentligen inte alls handlar om prestige. Det handlar istället om en summa/produkt av miljoner av val på ett individuellt plan som sammanfogas till kollektiv statistik.
Christer
Att jag tuggar samma förklaring är för att jag anser att många vill förtränga dessa fakta samtidigt som jag tror att de grundläggande förklaringarna finns just i dessa resonemang. Förklaringar som bildar ett fundament till hela livet.
Kan det inte vara ganska sannolikt att detta stämmer eftersom vi bevisligen ständigt jagar andra förklaringar som inte ger några svar.
Jag menar att den där andra standardförklaringen om makt och överordning/underordning inte alls är någon förklaring. Det är en suboptimerad misstolkning.
Jag har nämligen aldrig betraktat kvinnor som underordnade. Snarare tvärtom.
Tvärtom blir det om man försöker förstå vad livet egentligen är och inte ständigt hakar upp sig på den skenbara ”påfåglingen”.
Att ständigt undvika att se det kvinnor gör med sina liv och funktionen med detta är det som jag upplever som mindre begåvat.
Vilket samhälle kommer vi att få om alla kvinnor skall bli som de mest tävlingsinriktade männen.
Inget samhälle som jag vill leva i.
Man har hakat upp sig på den skenbara makten.
Den är i grunden enbart en hägring.
Den egentliga makten finns på helt andra platser och oftast i positioner som vi inte ens fattar och lägger märke till.
Vem har tex makten över det framväxande datasamhället som så fullständigt förändrat våra liv.
Finns det någon som kan peka ute den store makthavaren.
Vi är alla ”pjäser” i ett stort stor spel. Processen.
Politiker och makthavare kan endast peta i ena kanten så länge vi lever i demokratiska marknadsekonomier.
Inte ens Ericssonchefen CH Svanberg har i grunden speciellt mycket makt. Han har antingen valet att åka med eller att hoppa av tåget som rusar.
Hur vi ser på kunskap och hur vi värderar meriter för olika uppgifter i samhället avgör ju trots allt vilka som får makt att tolka och förändra samhället.
Hur de som har den makten – ser på makt påverkar oss alla.
Om skolan lyckades förmedla synen på makt som ”makt att..” istället för ”makt över…” till alla barn kanske vi på sikt kunde få en reell förändring som inte har att göra med hur vi ser ut mellan benen?
Men då måste alla lärare först kliva ner från sina höga hästar… (jag vet att det finns många bra lärare! men det finns fler..)
Kim, menar du att skolan står för samma syn som de mest tävlingsinriktade och ”påfåglande” männen?
Min tes är ju att skolan står för precis motsatt inriktning, och att det är det som är orsaken till att tjejerna lyckas i skolan, men misslyckas i näringslivet.
Eller, det var min tes när jag påbörjade det här inlägget i alla fall… Och ”lyckas” och ”misslyckas” i ovanstående mening är begrepp grundade på tidningsartikeln… Själv håller jag nog med Anders om att det kan vara ett misslyckande att lyckas i näringslivet…
”makt att…” är ett bra begrepp. Hur ställer du dig till inläggets fråga, bör skolan anpassa sig efter näringslivets kravprofiler, eller vara en motvikt?
(Jag har svårt för det där med att makt skulle ha något att göra med ”hur vi ser ut mellan benen”… Jag ser det inte så helt enkelt, och jag tror inte att det har med min häst att göra…)