Regeringens förslag ”En ny gymnasieskola” är förstås främst en återgång till det gamla, men nu tänker jag inte vara onödigt kritisk. Utan att vara speciellt insatt i gymnasieskolan tycker jag faktiskt att det ser riktigt bra ut! (pressmeddelande, DN, SvD)
-Det blir färre program och en begränsning av de lokala variationerna.
Björklund har tydligen insett att konkurrensen mellan skolorna har lett till att en del kurser är mer ”hippa och balla” än användbara på arbetsmarknaden. (Sätt på de glasögonen och ta en titt på grundskolan och alla friskolor…) Visst kan man invända att valfriheten minskar, men det är ju ändå regeringens skyldighet att se till att de tillgängliga programmen lär ut vad man tror att eleverna kommer att behöva i framtiden.
-De teoretiska kraven höjs på de högskoleförberedande programmen och sänks på de yrkesinriktade.
Invändningen är ju förstås att man skapar ett A och ett B lag, men jag skulle tro att dessa skapas minst lika effektivt i dag genom att man ”tvingar på” ungdomar en teoretisk utbildning som de inte är mogna för eller intresserade av. (25% ?) Under förutsättning att man verkligen ser till att det går att komplettera betygen från de yrkesinriktade programmen, bl a satsar stort på Komvux, så tror jag att det kan vara bra.
De stora och brännande frågorna är om de yrkesinriktade programmen verkligen lyckas utbilda individer som har en plats i dagens arbetsmarknad och vad som händer med de elever som inte når upp till de nya högre kraven. Jag skulle vilja höra vad arbetsmarknadens aktörer säger. Vad behöver de? Men det står ju att ”näringslivet ges inflytande över yrkesutbildningen”, så det får man väl hoppas att det fungerar; det ligger ju i allas intresse! När det gäller eleverna som inte når upp till de nya intagningskraven får vi tydligen avvakta till i höst med besked.
Att historiaämnet förstärks gillar jag, varför man tar bort mediaprogrammet och behåller det estetiska har jag ingen aning om…och att införa ”nya” betyg, A-F, är bara fånerier som tar tid och kraft från skolornas personal.
Jag efterlyser tankar och nya vinklar på det här; jag ändrar gärna åsikt! 😉
Länkar till andra bloggar om: skola, skolan, skolpolitik, skoldebatt, gymnasiet, gymnasieskolan, Komvux,
Christermagister 
Jag tror inte alls att man skapar ett A och ett B lag. Dessa lag skapas först när just sådana kommentarer fälls i och med att man då påstår att någon kategori har högre rankning än en annan. Om eleverna väljer studier efter intresse och får möjlighet att utvecklas efter bästa förmåga så får Sverige ett gemensamt lag där alla får vara med.
/Johan, vice ordförande i Naturvetarna student
Det är en bra poäng Johan, det är ju våra värderingar som säger att det är ett A eller B lag…
Men jag tänker mig mer att man utbildar personer med olika förutsättningar; de som har sämre förutsättningar kallas B-laget i debatten, inte för att de är mindre värda utan för att de har en nackdel.
Tänk dig en skoltrött 16-åring som struntar fullständigt i karriärplaner och bara vill ut och tjäna pengar så att h*n kan flytta hemifrån… H*n väljer troligen ett yrkesinriktat program för att slippa råpluggandet och är nöjd med sitt val. H*n klarar av sitt program och får ett jobb inom yrket.
Det låter ju som en solskenshistoria, ända till h*n kommer på att det inte alls var det här h*n ville göra! 16-åringen utan planer finns inte längre, i stället har vi en 22-åring som har problem med att plugga vidare på grund av valet som 16-åringen gjorde.
Kompisen som valde ett teoretiskt program har däremot alla möjligheter att plugga vidare och vi har helt plötsligt inte alls ”ett gemensamt lag med där alla får vara med.” Man kan lindra den här skadan genom att se till att det verkligen går att komplettera betygen från de yrkesinriktade programmen, och det är under de förutsättningarna jag tycker att förslaget är bra.
Problemet är bara att sådana här regler inom utbildningen kan ändras fort och lämna några årskullar i sticket; jag har själv drabbats flera gånger och det borde väl även du ha erfarenhet av? Som student gör man ett val under vissa förutsättningar, och när de sedan ändras står man med skägget i brevlådan!
Och då vänder man sig till folkhögskolan, och se där fanns en väg att gå för din 22-åring =)
Ja (sorry att jag inte nämnde det!), det är ju också en lösning. Huvudsaken är att det finns gott om möjligheter att komplettera!
Jag är rädd för ett A och ett B lag även om det självklart är vi som skapar det medvetet eller omedvetet. Det jag reagerar mest på är att kraven för att ens nå gymnasiet ökar rejält, 12 godkända ämnen. De kommer inte ens tillhöra B laget. Får Björklund som han vill avskaffas dessutom IV och då hamnar en stor grupp (troligen större än idag) helt utanför.
Med de menar jag såklart elever som inte når formell behörighet, dvs godkänt i 12 ämnen. I Ferms förslag stod det att yrkesförberedande program skulle ha ett krav på minst 8 godkända ämnen, men det verkar ha försvunnit?!
Vi får visst vänta på det beskedet också:
”Regeringen kommer att återkomma med förslag på behörighetskrav till yrkesprogrammen.” (Pressm.)
Det är väl det som de brottas med just nu; vilka kraven ska vara och vad som händer med eleverna som inte når målen. Jag har svårt att tänka mig att ens den här regeringen kommer att låta dem hamna helt utanför. Antingen blir det väl det tionde året i grundskolan som de har pratat om, eller någon variant av IV…
Jag tror att ett sabbatsår med innehåll av rådgivning, praktik och möjlighet till frivillig undervisning skulle kunna vara bra… Att låta dem få lite perspektiv på skolan och se hur verkligheten ser ut. Kanske kan det motivera dem att fixa till betygen så att de kommer in på gymnasiet.
Eller kanske går på folkhögskola *gör skamlös reklam för*
Hur blir det med lärlingsprogram, är det någon som vet?
”Regeringens förslag: Gymnasial lärlingsutbildning ska införas som en alternativ väg till yrkesexamen inom gymnasieskolans yrkes-program. Gymnasial lärlingsutbildning kan börja första, andra eller tredje läsåret. Den ska i huvudsak vara förlagd till en eller flera arbetsplatser.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om gymnasial lärlingsutbildning.”
Det finns mer detaljer i förslaget, men jag har bara orkat läsa sammanfattningen.
Klicka för att komma åt 7387bc09.pdf
Jag känner mig ganska säker på att en del av ”populationen” lär för livet på ett annat sätt än vad skolsystemet önskar.
Jag tror att man kan vinna stora fördelar om låter de elever som behöver ”handens pedagogik” få leva ut detta i åldern 16-19 år.
Dock har jag då som krav att dessa personer med automatik erbjudes ett ”fjärde teoretiskt år” när de kommer upp i 22-25 års åldern.
Jag är övertygad om att vissa personer (fler än vissa?) måste vänta på neocortex utveckling för att bättre stimuleras av det abstrakta och teoretiska.
Neocortex är färdigt runt 23-26 års åldern.
Skolsystemet bör beakta detta och ta hänsyn till våra olikheter som människor.
Svenska och matematik kan dessutom läras ut med helt andra metoder än det invanda spåret. Ur handens pedagogik öppnas andra metoder som är mer ”luststyrda” istället för ”tvångsstyrda”.
Men en sak till är dessutom säker: I det framtida samhället kommer en relativt stor grupp av människor i första hand syssla med det vi kan benämna ”hantverk”. (Men självklart behöver dessa kunna lästa, räkna och sköta en dator:)
Hantverk kommer dessutom att ha hög status eftersom många teoretiker har ”två vänsterhänder med tummen mitt i hand”.
Dessa teoretiker som i en framtid behöver ha hjälp med att byta glödlampa.
Gå inpå ”Fem meter upp i luften” och läs ”Det ”nya” gymnasiet är en fara för demokratin”
http://www.5muppiluften.blogspot.com/
Tack för tipset Erik. Det är en komplicerad fråga där jag tenderar att hålla med båda sidor, utifrån vad jag ser framför mig…
När jag ser undervisningen på gymnasiet som den kassa och korvstoppande verksamhet som jag själv utsattes för, och ofta fortfarande hör talas om, tänker jag att det vore bättre att skippa den för eleverna som satsar på att snabbt komma ut i yrkeslivet (under förutsättning att de kan komplettera senare i livet).
Men sedan tänker jag att ”det är ju att ge upp…” Det vore bättre att se till att den undervisningen ”utrotades”… Och visst stämmer det som står i artikeln, det är en fara för demokratin.