Trots att det är lördag dyker det upp ett par utspel i skolpolitiken i dag. Snabba kommentarer och funderingar är allt jag har lust med denna soliga dag:
1) Vänsterpartiet vill ha tolvårig skolplikt eftersom samhället i stort sett redan kräver det av sina medborgare. Gymnasieskolan ”uppfattas redan som nödvändig av eleverna själva, och är i praktiken redan obligatorisk”, säger Rossana Dinamarca. Björklund är kritisk och tycker att det är ”verklighetsfrämmande att tvinga alla unga att plugga ytterligare tre år”. Han tror att skoltrötta elever i stället kommer att slås ut. (SvD)
Jag ger dem båda delvis rätt och undrar om det inte finns en kompromiss… Skulle man kunna tillåta elever att ta ett par sabbatsår efter grundskolan, men ”tvinga” dem att gå ett gymnasieprogram om de inte lyckas skaffa jobb under den tiden? (Jag tänker mig inte direkt ”tvång”, utan mer villkorat samhällsstöd på något sätt…) Hur ser det ut nu, har man ens rätt att börja gymnasiet efter ett par sabbatsår? Jo, det har man nog, men hur vanligt är det? Det är inget som vi pratar med eleverna om i grundskolan i alla fall… Men å andra sidan är det ju 98,6% av eleverna som går vidare till gymnasiet, så hur ”verklighetsfrämmande” är förslaget egentligen?
2) Socialdemokraterna vill att svenska skolor ska kunna styras mer lokalt och föreslår att lärare, rektorer, föräldrar och elever ges möjligheten att driva kommunala skolor med ”samma frihet som friskolor har”. Sådana skolor finns redan, men man vill ta bort vissa begränsningar och starta en ”landsomfattande försöksverksamhet”. (Expressen)
Min erfarenhet av detta är att intresset är svagt… På en skola där jag jobbade blev vi ålagda att starta upp en föräldrastyrelse med både personal- och elevrepresentanter. Vi sökte med ljus och lykta efter intresserade föräldrar, men det var svårt… Till slut fick vi tag på folk, men det blev ju ingen vidare demokratisk process eftersom alla som anmälde intresse fick vara med. Dessutom var det omöjligt att få föräldrar till de äldre eleverna att engagera sig, eftersom de snart skulle lämna skolan, och resultatet blev en snedfördelning av makten i styrelsen… Någon annan som har erfarenheter att dela med sig av?
3) Centerpartiet är kritiska mot Björklunds inställning till datorer i skolan och har som mål att det ska finnas en dator per elev i skolan. (SvD)
Mer om detta i gårdagens inlägg. Jag hade ju visserligen ett annat fokus i det inlägget, men jag har funderat på en lösning av datorundervisningen i kommentarerna, kom gärna med feedback på det!
Ha en trevlig och solig dag!
Länkar till andra bloggar om: skola, skolan, skolpolitik, skoldebatt, grundskolan, gymnasieskolan, Björklund, Jan Björklund, Rossana Dinamarca,
Christermagister 
Hej i vår kommun hade vi för ca. 8 årsen en föräldrastyrelse på högstadiet. Det blev genast en konfligt mellan föräldrarna och rektor (Socialdemokratisk kommunpolitiker).
Det enda han var intresserad av var att föräldrarna fick vara med om beslut av skolans exteriör. Det som skedde inom skolans väggar fick inte föräldrarna lägga sig i.
Föräldrastyrelsen lades ner efter några år.
Frågan är om inte Socialdemokraterna är desperata i överkant.
Ja, det finns ju alltid en gräns för hur mycket föräldrarna kan tillåtas påverka, men det är väl de gränserna man nu ska se över antar jag. Jag tror dock att vi alltid kommer ha ett problem med föräldrar i en skolstyrelse, eftersom föräldrar generellt har väldigt svårt att se ”utanför sitt eget barns situation”. Vi behöver ju personer som ser till helheten och hela skolans, och alla elevers, bästa…
Det här är ju ett sätt att försöka möta konkurrensen från friskolorna och om de kommunala skolornas frihet kan ökas samtidigt som kontrollen av friskolorna stärks så är det väl i grunden bra…