Björklund och betygen

En undersökning visar att det står dåligt till med tillgången på datorer i skolan, men att det ser bättre ut på friskolorna än i de kommunala skolorna. (SvD) Björklund är inte oroad: ”-Det finns många problem som jag ligger sömnlös över men detta tillhör inte ett av dem.”

Mats på Tysta tankar skriver om Björklunds sömnlöshet och FredrikBloggen poängterar segregeringen; själv fastnar jag vid en annan kommentar: ”Datortätheten är ett trubbigt mått, anser utbildningsministern. Nästa undersökning han beställer ska svara på frågan: ger datorerna i skolan resultat i elevernas slutbetyg?” (SvD)

När ska utbildningsminister Björklund inse att även betygen är ytterst ”trubbiga mått”? Tror han verkligen att all kunskap, alla färdigheter och alla egenskaper som en nästan vuxen person behöver i livet visar sig i slutbetygen? Tror han verkligen att betygen är så objektiva och fullständiga att de är ett mått på en persons alla kvaliteter? Tror han att höga betyg per automatik betyder att eleven har fått en god utbildning? Då är vi illa ute!

Läs även Alltiallons funderingar om ett tionde skolår.

Länkar till andra bloggar om: , , , , , , , ,

Annonser

Om ChristerMagister

Bloggande lärare med fotointresse.
Det här inlägget postades i Debatt och politik, skolpolitik och har märkts med etiketterna , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

13 kommentarer till Björklund och betygen

  1. metabolism skriver:

    Ja, då är vi illa ute!

    Om jag skulle vara elak skulle jag å andra sidan säga att med en regering med ganska mediokra skolbetyg, så har det väl visat sig att höga betyg är MYCKET viktiga … Men eftersom jag ju inte har någon större tilltro till betygen så struntar jag i det, och tänker mer på hur viktig ens kunskaps-, samhälls- och människosyn är. Saker som skolan aldrig sätter betyg på, hur som helst.
    /Janis

  2. Sara skriver:

    Kloka tankar från dig Christer. Tänk om man kunde få fram det här till Björklund på något sätt, att verkligen få honom att inse att han faktiskt är ute och cyklar med det mesta.

  3. christermagister skriver:

    Vad menar du Sara? Tror du inte att han läser min blogg?! 😉

    Tyvärr spelar det ju ingen roll att han får höra liknande saker om och om igen, han viftar ju bort all kritik. Tänk bara på ”barnuppropet” som över 10 000 personer, många av dem pedagoger, skrivit på. Det handlar inte ens om betyg, men ändå viftar han bort det med hänvisning till att det ”i grunden” är kritik mot betyg…

    Han är inte intresserad av att ta till sig nya infallsvinklar eller att lyssna på vad den pedagogiska forskningen och erfarenheten säger, han kör sitt eget race.

  4. Inga M skriver:

    När jag gick i skolan på 50-talet och 60-talet så hade skolan mycket mer av utrustning än hemmen ens kunde drömma om att köpa in. Det fanns massor av böcker, planscher som var av hög grafisk kvalitet, ljusbildutrustning, kartor osv. Likaså var skollokalerna ett under av lyx jämfört ett vanligt hem, med riktiga toaletter inomhus och stabilt byggda hus, gjorda för att hålla i hundratals år, byggda för undervisning, mycket ljus och luft i klassrummen. Hur många hade ens wc inne då i hemmet? Inte särskilt många av mina klasskamrater.

    Det jag försöker säga är att vi på den tiden hade att annat tänk i fördelningen av samhällets resurser. Samhället var inte rikt med våra mått mätt, men av det som fanns så satsades på skolan. Skolan hade mycket mer och mycket bättre än hemmen.

    Idag har vi en fördelning som ser helt annorlunda ut. I många hem finns idag självklart datorer med hög kapacitet, videokameror, webkameror, digitala kameror, mobiltelefoner platt-tv, fina ljudanläggningar osv. Allt detta är något som skolan bara kan drömma om att ha i varje klass. Och det som till äventyrs finns är ofta gammalt och i dåligt skick eftersom ingen har tid att sköta om grejerna. I vår datasal kanske hälften av apparaterna funkar en vanlig dag.

    Detsamma gäller skollokalerna som ofta är undermåliga och nedslitna, långt ifrån den standard eleverna har hemma.

    Det jag försöker göra är att lyfta blicken från datorerna och se det hela i ett bredare perspektiv och med ett tidsmässigt djup. Det handlar alltså i mina ögon väldigt lite om datorer. Det handlar om något mycket allvarligare; var ska samhället satsa sina resurser och hur ska de fördelas mellan privat och offentligt? Hur ska de fördelas på olika behov?

    För om nu skolan har knappt om pengar så håller jag med Björklund. En dator till varje elev känns inte prioriterat. Viktigast måste vara att ha en hyfsad personaltäthet. Och det är den mänskliga skolmiljön och pedagogiken som är viktiga att värna med de resurser som ändå finns. I den ordningen.

    Betyg för små barn i grundskolan var ingen höjdare men annars måste jag lovorda Alliansens skolpolitik. Jag upplever att man har varit betydligt mer lyhörd för önskemål från de berörda; elever, lärare, föräldrar, än vad den tidigare regeringen har varit. Man har tagit oordningen i skolan på allvar och vägrat lämna över klassrummet till maktlystna enskilda elevers godtycke. Det har länge varit ett problem och jag tror att det faktum att man kan stänga av elever under kortare tid från undervisningen och tillämpa kvarsittning / försittning ger rätt signaler och behöver troligtvis därför inte tillämpas särskilt ofta.

  5. christermagister skriver:

    Jag håller med dig Inga, de mänskliga resurserna är viktigare. Hade Björklund hänvisat till det hade han fått en stående ovation, men nu hänvisar han till en kommande undersökning av slutbetygen. Hur ska de kunna visa om datorer gör någon skillnad eller inte?

    Jag upplever att Björklund och Alliansen har varit lyhörda mot i första hand föräldrar; den breda väljarbasen. Ordning i skolan behövs, men jag tycker att man fokuserar på fel saker. (Läs inlägget ”Ordning i skolan” som är ett par dagar gammalt.) Jag tror att de nya straffbefogenheterna kan hjälpa i vissa extrema situationer, men att det finns åtgärder som hade varit viktigare; mindre klasser, bättre lokaler, handledning för lärarna, utbildning i konflikthantering mm mm.

    När det gäller den här frågan med datorer så tycker jag att det är uppenbart att det är viktigt med datorvana i dagens samhälle, oavsett om det visar sig i betygen (vilket det inte kan göra eftersom lärarna sätter betyg efter skolans förutsättningar) och att det är de olika villkoren för elever som är det viktiga. Jag tycker att Björklunds kommentar visar på en total brist på insikt av både problematiken och hur en skola fungerar.

    Så, nu lämnar jag Björklund och går över till vad som skulle kunna göras. Den första tanken som ploppar upp är att skriva in en grundläggande datorvana i kursplanerna och sätta upp dem som ”mål att uppnå” i år 5 och 9. För att spara pengar kan man helt enkelt göra så att de som uppnår målen inte har samma datorundervisning som de som inte uppnår målen, man bockar helt enkelt av elevernas datorvana och går över till något annat när eleven har visat att h*n når målen (för att minska kostnaderna). För de elever som inte når målen (kanske 20% i lägre åldrar och 10% för de äldre eleverna) blir skolan skyldig att ordna intensivundervisning. På det sättet får de elever som inte har datorer hemma en chans att lära sig i skolan och deras möjligheter att ta sig fram i samhället ökar. Datorresurserna kan styras dit de verkligen behövs.

    (Visst vore det bättre om alla kunde erhålla datorundervisning och att datorn var ett naturligt arbetsredskap för alla, men jag menar det här som en kompromiss.)

  6. Kristian Grönqvist skriver:

    Soptipparna är fulla med fullständigt hela datorer. Jag tror där finns fler datorer än elever i hela Sverige. Omfördela trafiken lite….

  7. Kristian Grönqvist skriver:

    Ja, jag jobbar själv med en laptop från soptippen…

  8. christermagister skriver:

    En bra idé Kristian! Det är dock viktigt att man avsätter pengar till underhåll också. Jag har varit med om att man delar ut en massa datorer som bara blir stående efter ett tag, eftersom både pengar och kunskap att reparera dem saknas.

    Ett tillägg till mitt förslag ovan är att det nog måste handla om öronmärkta extrapengar från staten, eftersom antalet elever som inte når de grundläggande målen med kunskaper de har med sig hemifrån kommer att variera oerhört mellan skolor och kommuner.

  9. Inga M skriver:

    Jag har ett annat förslag till att få till bra datorundervisning. Skrota slöjdämnet som det ser ut idag. Det har massor av egna timmar i grundskolan och egna lokaler och egna lärare. Komplettera slöjdlärarnas utbildning med datakunskap, det pedagogiska har de ju ofta redan och god erfarenhet.

    Det var ett viktigt och vettigt fristånde ämne i början på 1900-talet då vardagslivet byggde på att man kunde sticka själv, sy själv, snickra själv. Det var nödvändiga kunskaper för livet.

    Men idag är dessa kunskaper inte nödvändiga i livet efter skolan längre. Det ser mest ut att vara en märkligt högprioriterad hobbyverksamhet som hängt med genom åren i skolan av ren slentrian. Slöjden kan finnas kvar inom ramen för ett skapande-ämne tillsammans med bild och form men förtjänar inte längre status som ett eget ämne. Jag vet att det är som att svära i kyrkan att säga så här eftersom många verkligen har älskat sin slöjd och ämnet har burit dem genom grundskolan. Men det går ju inte att prioritera hobbyämnen när vi inte har råd med det som eleverna måste ha med sig i vuxenlivet.

    F.ö. håller jag med om att man mycket väl kan bocka av datorkunskap så att alla får chansen och resurser kan prioriteras rätt, dit där de verkligen behövs.

  10. christermagister skriver:

    Ja, det är ett känsligt ämne, men jag håller med dig. Jag tycker att man kan slå ihop timmarna för slöjd, bild och musik och låta eleverna välja ett av dessa ämnen (i alla fall från år 5-6). Då skulle man ju få tid över till t ex datorundervisning.

  11. louisestjernquist skriver:

    Mycket intressant läsning och jag ska fatta mig kort i diskussionen.
    Jag håller fullständigt med om att betygen inte är en tillräckligt god måttstock på utbildningen – det hänvisar kanske snarare tillbaka på läshuvud eller inte läshuvud… Att man måste ha något att sträva efter och ett system som fungerar är dock helt klart.

    Följer gärna debatten vidare…

  12. christermagister skriver:

    Hejsan Louise!

    Förr i tiden var betygens mått av ”läshuvud” (förmågan att lära in detaljer och ett gott korttidsminne) eller inte kanske det största problemet, men i dag finns det ytterligare ett par stora problem med betygens värde:

    Skolan har ju övergått till att även värdera förmågor som t ex att dra logiska slutsatser, att kunna använda sina kunskaper inom flera olika områden, att kritiskt värdera information och att uppvisa en demokratisk samhällssyn, vilket är mycket bra. Problemet är bara att ju bättre skolan blir på detta, desto mindre värda blir betygen som mått… Det är helt enkelt vansinnigt svårt att betygsätta dessa förmågor på ett objektivt sätt. Individuella lärare och skolans kultur får stor betydelse för hur de bedöms. Ta bara exemplet med matlagning som DN tog upp häromdagen; elever som ägnar stora delar av dagarna åt att laga mat på de yrkesinriktade programmen får lägre betyg i matlagning än många andra, trots att de troligen har betydligt högre kunskaper och färdigheter i ämnet. Skolans kultur och inriktning avgör betygen.

    http://www.dn.se/nyheter/sverige/svarare-fa-hogt-betyg-i-matlagning-an-i-matte-1.844100

    Det är bl a därför Björklunds tanke på att undersöka om datortillgången i skolan visar sig i slutbetygen är dömd att misslyckas; skolan sätter ju betygen efter sina förutsättningar. Många datorer leder till högre krav på datorvana och tvärtom, och att jämföra betygen blir alltså meningslöst. Däremot skulle man kunna mäta hur datortillgången påverkade elevernas förmåga att använda datorer på något annat sätt (tester); men troligen skulle de resultaten mest visa vilka elver som hade god tillgång till datorer hemma och dessutom kunniga och engagerade föräldrar… Dessutom handlar det ju om så många andra saker, som t ex intresse eller en specialiserad förmåga; de duktigaste datoranvändarna som jag träffar på har högst bristfälliga betyg…

    Det andra stora problemet med betygens värde är helt enkelt att den konkurrensutsatta skolan har fått andra syften med att sätta höga betyg än tidigare. Jag gissar på att hård konkurrens mellan närliggande skolor leder till högre betyg, men att de höga betygen ofta är obefogade. Jag har inget vetenskapligt belägg för detta, men däremot personlig erfarenhet. Jag har pratat med åtskilliga elever från både friskolor och kommunala skolor i närheten av en friskola som skäms över sina höga betyg när de börjar gymnasiet och inser att de inte kan lika mycket som sina kamrater med lägre betyg. Jag har själv blivit uppmanad att ”frisera” betygen uppåt för att det ser bättre ut i statistiken (på kommunal skola) och det har vi ju läst om flera gånger i media.

    Att ha någonting ”att sträva efter” kan vara bra för vissa elever, men på samma sätt kan det vara högst skadligt att ”ha ett eldjärn i baken” för andra… Betygens nytta som morot, eller skada som piska, beror på vilka elever man ser framför sig…

    Trots att jag inte är helt emot systemet med betyg (men jag ser hellre omdömen som är mer informativa och utvecklande) så tycker jag att fokuseringen på dem är alltför stor och att de ska reserveras för de högre åldrarna. Det känns som att de används mera som statistiskt underlag och gränsdragare för samhället och jämförelsesiffror för föräldrar än som pedagogiska redskap…

  13. Ping: Betyg och bedömning « Christermagister

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s