Välskrivning

skrivstilAnna Larsson skriver i SvD att SÖ-stilen ”förstörde handstilen för en hel generation.” Hon verkar ha lite laddade minnen från välskrivningsövningarna i skolan, och då är hon ändå tjej och hade troligen bättre motoriska förutsättningar än de stackars killarna i hennes klass.
.
Jag vet inte om det beror på minnen av de ångestframkallande lektionerna när jag själv gick i skolan, eller helt enkelt på att det känns som en klart överflödig färdighet att skriva vackert för hand i dag, men jag håller med Annas dotter: ”Men skrivstil? Ååååå, vad är vitsen?”

Länkar till andra bloggar om: , , , , , , , ,

Advertisements

Om ChristerMagister

Bloggande lärare med fotointresse.
Det här inlägget postades i Debatt och politik, Läraryrket, Pedagogik, skolpolitik och har märkts med etiketterna , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

7 kommentarer till Välskrivning

  1. Morrica skriver:

    *ler* och nästan samtidigt, i ett klassrum en bit utanför Malmö, sitter elever och anstränger sig så svetten lackar för att förbättra sin handstil. De är vuxna allesammans, men fortfarande väldigt unga, och de vill så gärna kunna skriva både läsbart och vackert.

    Och de är på god väg dithän.

    Min poäng är att trots att vi lever i ett samhälle där det digitala för tillfället dominerar så finns fortfarande ett värde i att kunna kommunicera via papper och penna. Också.

    Och för att dra en kylande molnskugga över landskapet, med alla de begränsningar och kontroller som införs i det digitala landskapet ökar behovet att kunna skriva snabbt, enkelt och lättavkodat för hand för att kunna kommunicera ostört.

    Annas dotters framtid är inte självklart digital, precis som gårdagens svar har mycket lite med dagens frågor att göra är inte dagens svar de som besvarar morgondagens frågor. Kanske är det en orsak till att lära sig hantera så många kommunikationskanaler som möjligt?

  2. Svante skriver:

    En annan tanke är förstås att om man inte kan skriva skrivstil så kan man heller inte LÄSA skrivstil, alla gamla handskrivna dokument/brev blir mycket svårare att uttyda.

  3. christermagister skriver:

    Det är väl två dimensioner i detta (minst).

    I många skolor kanske man har arbetat för mycket med välskrivning och skrivstil i för låga åldrar. Jag vet att jag inte var redo för välskrivning och att det skapade en ångest som har gjort att jag är ytterst motvillig till att skriva för hand överhuvudtaget (eller i alla fall att visa det för någon). Skolan var rent allmänt ofta en plåga, och skrivningsövningarna var en av de absolut största anledningarna till det. Jag tror också att jag hade kommit längre i min skrivutveckling, vid en tidigare ålder, om jag hade sluppit skrivstilen. Jag vet t ex att jag struntade i att läsa ut böcker på mellanstadiet, för om man gjorde det var man tvungen att skriva en bokrecension för hand som skulle hängas upp på väggen. Även andra skrivuppgifter hoppade jag över om det var möjligt och utförde dem så kortfattat det gick om det inte var möjligt. Jag har observerat att elever än i dag gör samma sak. Att tvingas skriva för hand (i värsta fall med en massa snirklar) och att inte ha en möjlighet att få det att se så snyggt ut som man vet att fröken vill och många i klassen kann (mest tjejer) är väldigt ångestframkallande och hämmande.

    I många skolor har jag känslan av att man fortfarande tränar en massa välskrivning och skrivstil, men i stort sett aldrig tränar att skriva på ett tangentbord. Vi måste ju ändå anpassa oss efter nya förutsättningar, även om vi inte behöver förkasta det gamla helt och hållet.

    Jag tycker att man kan ha välskrivning och skrivstil som ”överkurs” när man kan skriva läsligt och med flyt på valfritt sätt (för hand). Jag tycker att det ska vara frivilligt och att det kan erbjudas som ett alternativ till tangentbordsträning; man tränar det man är intresserad av eller det man behöver mest. Inlämningsuppgifter och saker som ska visas upp bör man själv få avgöra hur de skrivs.

  4. annemarie skriver:

    Välskrivning? Läsligt tror jag vi kallar det nu. Men välskrivning var en rolig sak för mig då jag gick i skolan, men det handlade nog mest om att jag var intresserad av bild och tyckte om att göra fint. Jag är ingen välskrivare idag – snarare tvärtom. Skriver kråkor och oläsliga bokstäver – jag blandar stilar så att jag inte behöver begränsa hastigheten i det jag skriver. Jag tror att undervisningen i skrivstil kan läggas högre upp och som ett eventuellt tillval – för elever som vill lära sig skriva på fler olika sätt – men att läsa skrivstil – det anser jag vara en del av läsundervisningen. För som sagt – tyda texter det måste vi kunna – men när vi ska kunna det är en annan fråga. Jag sitter själv och funderar över skrivandet och skrivundervisningen i skolan. Den är en aning… eftersatt.
    Jag var här för att i några få ord önska Glad Påsk. Anne-Marie

  5. Mats skriver:

    Jag är Gabriel Gräslök – och brevet jag skrivit är alls inte läsligt.

    Tack datorn som gör att jag slipper hånas för min barnsliga stil.

    Tack, tack, tack!

  6. Kristian Grönqvist skriver:

    Jag är säker. Jag vill inte få minneslappar till olika saker, som jag skall göra, utan att kunna tyda texten.

  7. Roseanne skriver:

    Wow, this piece of writing is nice, my younger sister is analyzing these kinds of things, thus I am going to tell her.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s