Det ekonomiska läget i skolan förvärras ytterligare. I Borlänge är snart en femtedel av lärarna borta och jag undrar: Kommer skolorna att säga ”stopp!” den här gången? Kommer någon rektor att sätta ner foten och säga att h*n inte kan garantera kvaliteten och säkerheten i verksamheten längre?
Inga nya pengar till kommunerna att vänta: SvD
Uppdatering: Enligt AB är en majoritet av läsarna villiga att betala högre skatt för att behålla lärarna, men i stället sänks skatten. Min fundering om att någon (lärare, rektor, skyddsombud) kanske måste sätta ner foten och säga att h*n inte kan garantera kvaliteten eller säkerheten i verksamheten längre grundar sig i att vi i skolan alltid “fixar” allting, oavsett förutsättningar. Vi inbillar oss att vi gör det för elevernas skull, men gynnar det dem verkligen i längden? Morrica påpekar mycket riktigt att det finns en risk att de som “sätter stopp” blir uppsagda och förordar i stället att föräldrarna protesterar, medan Kristian vill se elevdemonstrationer…
….Jag vet inte vilken väg som är den rätta, men jag vet att jag tycker att det är skandal att det kan se så olika ut i kommunerna! Några skjuter upp sina planerade byggen och satsar på kvaliteten i skolan, och andra inte. Jag vet inte hur situationen såg ut i Borlänge tidigare, men att göra sig av med 20% av lärarna verkar drastiskt…
.
Länkar till andra bloggar om: skola, skolan, skolpolitik, skoldebatt, grundskolan, lärare, läraryrket, nedskärningar, varsel, uppsägningar, politik, utbildningspolitik, samhälle,
Christermagister 
Har det effekt, tro, om en rektor gör så? Får h*n gehör, eller sparken?
Min tro, stridstrumpet fram, är att det behövs massiva protester för att det ska bli något. Och det är inte främst från skolhåll protesterna bör komma, föräldrar måste ut på gator och torg, i stora skaror, skrika, vråla, gapa och leva om i största allmänhet för att tala om att det inte är acceptabelt att barn utsätts för detta.
Alternativet är att barn med resurser flyttar till privata skolor, där det finns lärare, och de svaga blir kvar. Bryr vi oss om de svaga i samhället fortfarande? Då är det dags att börja leva om, för deras skull!
Med en dåres envishet säger jag: Tala med barnen själva, be dem ställa upp lite mer, det är ju deras framtid det handlar om… Det är trots allt inte en så stor konst att driva en stor klass, om alla samarbetar. Och be barnen demonstrera. Jag, som förälder, skulle vara själaglad för protester om något som rör oss.
Jo, det är en stor konst att driva en stor klass. Och det är inte helt ovanligt att det finns barn i ”vanliga” klasser som behöver särskilda behov men som inte får det. Och vanliga ”lärare” som måste ta hand en klass där ett till två barn behöver specialistkompetens men den finns inte.
Att ovanpå det skapa större och större klasser… då räcker det inte med att barnen kan samarbeta.
Och de som hamnar i kläm är barnen, både de som har särskilda behov och den som inte har det. Och läraren kommer i kläm.
Kristian, vad menar du när du skriver tala med barnen själva? Exakt på vilket sätt är det just du avser när du uttrycker dig så?
Pingback: Den franska modellen! « Nemokrati
Ulrica
Jag har sett klasser i Afrika och i Indochina som trotsar all Din beskrivning, men skillnaden är för det mesta att hungern efter kunskap är så stor att alla vill höra allt. Om man från början vet, att skolan kan förändra ens liv, så är man också mer intresserad av vad skolan gör. Och kom inte med den vanliga glosan att det här inte är Afrika. Vi är alla mer eller mindre kunskapshungriga människor.
När lärare svarar på vem som var deras favoritlärare, så stöter man undantagslöst på samma lärare, den som kan fånga allas intresse med sin kunskap och sin vilja att lära ut. Det är Den läraren vi alla vill vara…
Morrica:
Att tala med barnen själva är precis vad jag säger.
”Vi har inte mer pengar nu, eftersom era föräldrar inte vill ge det, men vi skall lösa problemen ändå” och sluta bete ER som loosers och klaga på någon annan, för att allt är fel.
Det är Ni, som skall bygga väderkvarnar när det blåser, inte klaga på att det drar.
Det är Ni, som skall forma Sveriges framtid, för trots alla välmenande föräldrars ansträngningar, räcker dom inte längre till.
Dom håller på att förverkligar sig själva.
”Om man från början vet, att skolan kan förändra ens liv, så är man också mer intresserad av vad skolan gör.”
Där har vi en kärnmening!
Den är viktig ur många olika aspekter, men i det här sammanhanget, med stora klasser, är nog problemet att den kunskap som kan läras ut i stora klasser helt enkelt inte räcker till i vårat samhälle…
Kristian, grin and bear it, helt enkelt?
Det är ett sätt att se på saken
Morrica¨
Nå´t sånt fast lite mer civiliserat kanske…
Jag håller med Dig Christermagister, vissa saker förändras och framför allt spetskunskapen. Men jag tycker fortfarande det är den fortsatta utbildningens problem. Vi har i den skolpliktiga utbidningen ett ansvar, att förmedla eleverna grundläggande kunskaper för att tillgodogöra sig en framtida specialutbildning eller en stabil grund att stå på utan vidareutbildning. Det har varit möjligt förr och det måste väl vara möjligt nu.
Om vi lyckas med att göra något därutöver, bingo!!!
Lyckas vi med att bli ihågkomna av någon, som den bästa lärare de haft, kan man som ordinarie lärare leva på det i halva sitt liv….
Kristian, att låtsas att något är mer civiliserat än det är för att få det att låta bättre, är inte det rätt patetiskt? Du menar helt enkelt att läraren ska säga till eleverna att på grund av att föräldrarna inte vill betala får barnen gå i stora klasser, i illa underhållna lokaler och hålla till godo med det undermåligt material? Samma barn som av föräldrar och övriga i sin civila omgivning får lära sig att de är jordens medelpunkt, himlens ädelstenar och framtidens hopp, värda det bästa och endast det bästa?
Något haltar.
Kanske dubbelmoral?
Morrica
Jag kunde också alltid säga åt folk : Håll käften och tig,
Men det gör jag inte och jag är inte patetisk för det. Eftersom vissa sätt att använda ord väcker aggressioner hos mottagaren, så väljer jag att inte säga så.
Kristian, så när du uppmanar t ex Christermagister att prata med eleverna istället så menar du egentligen att han ska hålla tyst och inte klaga, utan bita ihop och göra det bästa av situationen?