På grund av (eller tack vare, jag är osäker just nu) att jag har hantverkare hemma i lägenheten har jag tagit min tillflykt till Stadsbiblioteket och ska försöka analysera mig själv som samtalsledare. Men först några snabba tips!
I DN skriver man i dag om friskolor i Stockholm, men det är av intresse för alla. I en artikel utgår man från föräldrar som gör sitt skolval (DN 1) och i två andra finns mer allmän information om friskoleläget (DN 2, DN 3). Jag har alltid varit principiellt emot friskolor, men respekterar förstås att föräldrar gör sitt val utifrån vad man anser vara bäst för sina barn. Jag tycker helt enkelt inte att vinstkrav från ägare är en bra förutsättning för en verksamhet som består av vårt framtida humankapital. Jag tycker mig se att kommunala skolor i friskoletäta områden utarmas, i stället för att sporras, och att segregationen ökar dramatiskt. (Sök på ”friskola” uppe till höger, eller använd kategorierna i högerspalten, för att hitta fler inlägg om friskolor.)
I Barometern skriver man om att högstadiet i Blomstermåla riskerar att läggas ner, men det allmänt mest intressanta i artikeln tycker jag är utalandet: ”Det är ingen slump att stora elevkullar har inneburit försämrad måluppfyllelse. Kurvan över elever som inte når målen stämmer otäckt väl överens med kurvan över antalet elever”. Hur kommer det sig att vi fortfarande har mastodontskolor och klasser med runt 30 elever när vi vet att det påverkar inlärningen så negativt? (Retorisk fråga 😉 )
Marie på Alltiallon skriver om en rektor i Boston som suttit i koncentrationsläger under andra världskriget. Läs mer i hennes inlägg, men jag lånar ett citat: ”Att kunna läsa, skriva och räkna är bara viktigt om det tjänar till att göra våra barn mer humana.”
Det är väl att betrakta som flumpedagogik enligt Björklund, och på tal om honom pågår en diskussion hos Mats på Tysta tankar om hur skolministerns agerande ska tolkas och behandlas. Janne på Lancefestivalen försöker i anslutning till det återigen förklara vad vi menar med flumpedagogik. Som jag sagt förut, vi ”flumpedagoger” ser också problemen. Det är lösningarna och den grundläggande människosynen vi är oense om! Vi ser oss inte själva som ”flummiga”, snarare humana, effektiva i ett livslångt perspektiv och med hela människans utveckling i fokus. (Hitta fler inlägg via ”sök” eller kategorier till höger.)
Förmiddagens sista tips blir Utbildningsradions sida till TV-programmet ”Skolfront”. Här kan man se programmet om man missat det och följa en massa viktiga diskussioner, dessutom finns det bloggtips som innehåller flera vassa skolbloggare! 😉
Christermagister 
Jag är inte riktigt säker på att jag förtfarande förstår ordet flumpedagogik rätt. Hos vissa reaktionära element är det allt, som inte innehåller spöstraff. Hos andra lite mindre konservativa element´, handlar problemet mer om att man inta har betyg från första klass, hos en del handlar det bara om att man undervisar i att tycka, inte tänka, hos en del helt enkelt om bristen på respekt, hos en del om enbart rädsla för, att man inte får den kunskap man borde ifrän skolan och till slut även sådfana som anser att skolan borde fungera i en anda av religiös uppfostran. Man kan väl knappast kalla flumpedagogik för en enhetlig linje heller, eftersom definitionerna skiljer sig så.
Det verkar mer, som om ordet flumpedagogik används som en slaskdiagnos, för det mesta som inte passar ens världbild och därför är det inte så konstigt att definitionen hänger med. Den representerar det mesta , som är fel med skolan.
Och DÄR finns nog en del att göra, flumpedagogik eller inte.
Ja du, Kristian, det är definitivt ett kontroversiellt begrepp som jag inte alls var pigg på att förknippas med till en början. Björklund använder ju ”flumskolan” som ett grovt nedsättande ord om allt som inte stämmer in med hans åsikter, om allt som har gjorts i skolan de senaste 40-50 åren (5 ggr under en 3 minuters intervju häromdagen).
Att jag, och flera med mig, har börjat använda ordet ”flumpedagoger” om oss själva beror som sagt inte på att vi anser oss vara ”flummiga” i bemärkelsen att vi inte vill ha ordning och reda i verksamheten eller några klara planer med vår undervisning och pedagogik. Det är bara ett sätt att försöka ta udden av Björklunds retorik. Ett sätt att visa att man inte behöver vara flummig bara för att man inte håller med ministern om hur skolans problem ska lösas eller delar hans människosyn.
Ganska barnsligt, det kan jag hålla med om, men vad ska man göra när han använder ”är du inte med mig är du emot mig”-retorik? Han lämnar ju inga andra öppningar. Antingen tycker man som honom, eller så är man ”flummig”.
Som du säger är däremot åsikterna om vad begreppet innebär antagligen långt ifrån gemensamma!
Tack för kommentarerna!
MVH
Christer