Tidigare har jag varit ganska välvilligt inställd till kungafamiljen. Välvilligt ointresserad kanske man kan säga. (Tidigare inlägg) Två artiklar i dag har dock fått mig att inse att det är dags för Sverige att kliva in i rätt århundrade även i den här frågan. Kanske genom att avskaffa monarkin.
Kronprinsessan Victoria har inte religionsfrihet, men hennes blivande make, Daniel Westling får tillhöra vilken religion han vill.
– Barnen däremot måste fostras i den evangeliska tron, säger Per Westberg, utvecklingschef på Svenska kyrkans församlingsförbund. (Dagen)
Kungaparet har aldrig haft något emot Daniel som person. Tvärtom. Men de var rädda för att giftermålet skulle urvattna ätten Bernadotte. – Det finns flera konservativa personer kring kungen som fungerat som hans rådgivare och som varit emot att Victoria gifter sig med en vanlig man. Om hennes barn i sin tur gifter sig med vanliga människor så försvinner upphöjdheten, säger Jenny Alexandersson. (AB)
Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta! ”Vanliga människor” och ”upphöjdheten”! Är det så de ser på sig själva? Är det så alla ni som är för monarki ser på saken? Går det att förändra successionsordningen och den sjuka föreställningen om en ”upphöjd” familj, eller är det enda alternativet att avskaffa monarkin och införa demokrati?
Uppdatering: Var tredje svensk tycker att kungen ska abdikera och lämna över spiran till Victoria, det tycker jag låter som en utmärkt lösning! Victoria är både en god representant för landet och en förhållandevis jordnära kvinna.
Media: AB, SvD,
Länkar till andra bloggar om: kungafamiljen, kungahuset, Victoria, kronprinsessan, Daniel Westling, bröllop, monarki, successionsordningen, monarkin, politik, samhälle, religion, religionsfrihet,
Christermagister 
Varför inte gå halva vägen? Gå tillbaka till valbar kung eller drottning! En mix av republik och monarki
Pingback: Mer monarki: Var är källkritiken? « Kommentarier
Janne, jo det låter ju vettigt, men då får man ju lov att ta bort vissa traditioner, som att kungafamiljen står över lagen och måste underkasta sig en viss religion… Så varför ha en kungafamilj egentligen? En vald representant, ja, men kung och drottning?
Jonatan som länkat ovan har förstås rätt i att källkritiken är obefintlig i många artiklar och det är därför jag frågar: ”Är det så de ser på sig själva? Är det så alla ni som är för monarki ser på saken?”
Olikt rojalister är jag för monarki endast av följande anledningar: den är nationalistisk (på det bra sättet), demokratisk (rättare sagt inte odemokratisk), frivillig för alla direkt inblandade och ger bra avkastning på insatt kapital. Tradition och personligheter och sådant struntar jag i och skvallret intresserar mig inte alls.
Hur kungligheterna ser på sig själva är ganska ointressant, det hör skvallret till. Sålänge de sköter sitt jobb får de väl – precis som alla andra – tycka vad de vill? Lyckas de dessutom locka till skratt är ju det en bonus, och här har ju kungahuset Bernadotte varit exemplariska.
Janatan, spännande med konkreta och jordnära argument, men du får allt förklara dig lite bättre om du ska kunna omvända mig.
Nationalistisk på ett bra sätt. Kan jag delvis hålla med om, i vissa fall, men jag tror att de flesta snarast skäms över vår representation… Lockar till skratt, som du skriver. Menar du att det positiva överväger?
Demokratisk. Hur då? Positionen ärvs och kungafamiljen omfattas inte av samma lagar som resten av landets medborgare.
Frivillig. Menar du att man kan abdikera?
Bra avkastning. Vilken konkret avkastning menar du att årets 112 miljoner har genererat?
”Sålänge de sköter sitt jobb får de väl – precis som alla andra – tycka vad de vill? ”, skriver du, men det får de ju inte. De får inte ha vilken religion de vill och jag har för mig att de inte får (i alla fall inte enligt oskrivna regler) yttra sig politiskt överhuvudtaget.
Ok, jag skaöö försöka, men vet att jag inte är någon expert!
Nationalism som en ideologi där folkslag, i mer eller mindre vid bemärkelse, sluter sig samman och ser bröder och systrar i människor de aldrig har eller kommer att träffa. Har positiva effekter som solidaritet och samarbete (i extremformer negativa effekter som vi-och-dom-tänk, nassism, etc.). Ideologin är beroende av symboler och sådana har vi massor: Flaggan, nationalsången, riksdagen och såklart kungahuset. När det blir folkfest kring ett kronprinessbrölop blir vi alla lite mer förbrödrade, får lite större förmåga att dra vårt strå till stacken och så vidare. Sociala kapitalet ökar helt enkelt. Att nationalism kan vara inklusiv kan ses i en grupp som är överrepresenterad i naitonaldagsfirandet: första generationens invandrare.
Demokratisk hävdar jag att monarkin är då kungahuset står och faller med folkets godtycke. Om vi vill kan vi genom riksdagen rösta bort dem, så enkelt är det. Vill man hårddra det kan man jämföra kungen med regeringen: inte folkvald, men kan förkastas av den folkvalda församlingen i riksdagen (ja, jämförelsen brister då regeringen är vald av en folkvald, men poängen har visst värde).
Den är frivillig då alla direkt inblandade kan frånsäga sig sitt liv i lyx. Att säga att kronprinsessan inte får gifta sig med vem hon vill är inte sant. Lagen är tydlig: gift dig med vem du vill, men utan kungens och regeringens samtycke sker det på tronens bekostnad.
God avkastning är svårt att bevisa. Med lite ambition kan man säkert hitta någon studie, men har ett par exempel och anekdoter. Traskade runt i ett slumområde i Delhi för några år sedan tillsammans med en dekan på en framstående svensk handelshögskola (ehrm). Av någon anledning kom kungahuset upp till diskussion varpå denne erfarne företagare inte nog kunde förklara hur mycket kungahuset är värt i pengar för Sverige. Vidare, i tredje avsnittet av SVT:s Diplomaterna (http://svtplay.se/v/1438262/diplomaterna/del_3_av_6) avslutas inslaget med vilka sjukt stora affärer som slöts i samband med ett statsbesök från Namibia. Min poäng är inte att besöket kantades med kunglig närvaro och att det kunde ha någon inverkan på affärerna, utan att ju flärdigare Sverige kan vara i officiella sammanhang, desto bättre affärer kan antas komma till stånd – och vad är flärdigare än kungligheter? Inte mycket! Värderas högre än både ministrar och presidenter vill jag lova. Till sist: Svensk handel uppskattar att souvenirförsäljningen kring brölopet kommer gå på mer än två miljarder. Det är två miljarder som injiceras i ekonomin på ett marknadsmässigt vis och till stor del från utländska källor, således betydligt mer effektivt än några politiska stimulanspaket.
Till sist: återigen, sålänge man är statschef får man inte tro som man vill. Men i dagens moderna Sverige tror jag aldrig detta kan ha någon reell betydelse, och om det nu skulle ha det så återigen: man är inte tvingad att vara statschef, det går att avgå. Vad gäller att yttra sig politisk tror jag det är självvalt av kungen då han tar sin rent cermoniella roll med stort alvar. Så fort snubben med jobbet uttalar sig politiskt har han frångått sin cermoniella roll och således kan man säga att tjänstefel begås, tjänstefel som lämpligen bestraffas med avsked.
Shit va långt det blev 🙂
Tack för det Jonatan! 🙂
Jag köper det mesta, men med några reservationer:
Kungafamiljens roll i den positiva nationalismen och det demokratiska stödet är väl det som testas nu. Det är väl därför t ex du och jag skriver det här. Personligen känner jag mig inte speciellt ”förbrödrad” med nationens övriga medborgare tack vare något som kungahuset hittar på, men uppenbarligen har de ett stort stöd.
Det här med att kunna avgå är ju visserligen teoretiskt möjligt, men ett enormt steg att ta. Vad skulle föresten hända om hela familjen abdikerade tror du?
Det som gäller avkastningen köper jag med hull och hår. Det är klart att en kunglig mottagning smäller högt. Ju mer Victoria får ta över, desto bättre tror jag att det blir.
Den affärsmässiga genomgången verkar ju tala för att behålla monarkin, men de politiska och moraliska argumenten då? Det här med att en familj är ”upphöjd” och inte har religionsfrihet, och inte full yttrandefrihet, inom yrket?
(Känn dig inte tvungen att svara så långt 🙂 ,jag har förstått att det inte är dina argument, men det är vad jag funderar vidare på.)
Mm finns bättre saker och göra med skattepengar än låta kungen och riksdagen äta upp dem.
Inför direkt demokrati
På min vägg på jobbet hänger RepF:s fina utträdesbrev.
Klicka för att komma åt uttradesbrev.pdf
Jag önskar att det hade en reel betydelse i verkligheten.
Mike: Kort, men direktdemokrati och ”bättre saker att göra med skattepengar” går inte så bra ihop 🙂 Kolla bara vad ett riksdagsval kostar…
Christer: Du känner inte förbrödring med andra monarkikritiker..? Ursäkta, det var inte min poäng! Men visst, kungahuset är inte den optimala symbolen, jag undrar om det finns någon (fan, till och med fotbollslandslaget får folk att sätta sig på tvären, särskilt min mormor). Men det är inte varje enskild symbol utan den samlade skaran som för oss samman, och jag tror det är viktigt då trygg i sig själv är trygg med andra, dvs. har vi förmåga att värna om varandra på basis att vi är ”svenskar” i vid mening, har vi större förmåga att bli del i en ”världsnationalism”.
Visst är det ett enormt steg att avgå, särskilt för en som blivit indoktrinerad i rollen redan innan hon föddes. Men här tror jag man måste vara pragmatiskt. Hon har faktiskt en egen vilja och den måste man kunna respektera men även kräva en hel del av, tillräckligt för att kunna säga ”om hon känner sig kränkt är lösningen enkel: abdikera”. Allt annat är väl på gränsen till förmynderi?
Moraliska argumenten är dels det jag precis sa om fria viljan, men även hur stor roll det egentligen spelar. För mig spelar det ingen roll att det finns moraliska och principiella invändningar, då dessa invändningar faktiskt inte har någon direkt negativ påverkan på mig eller andra medborgare (alltså: jag kan ha moraliska invändningar mot många saker, men just i det här fallet tycker jag att det är något av en småsak). Skulle de ha det, så tror jag de positiva skulle överväga. Det är lite väl pragmatiskt och inte ett fullgott försvar för det moralinvändningar, men det är kanske här den debatten dör: antingen accepterar man det, eller så gör man det inte.
Politiska argumentet tycker jag är tvåfaldigt och nu återupprepar jag mig, och återigen, det är väl kanske så att man antingen får acceptera det eller inte (vad jag menar är att det kanske inte finns någon sakfråga att argumentera kring, motbevisa mig gärna!). 1) kungahuset finns tack vare folkets goda vilja, vi kan rösta bort det när helst vi vill och således får det ses som demokratiskt. 2) vad skall vi ha istället som inte rubbar våran välsmorda och fantastiska parlamentarism? Jag är ingen statsvetare, men jag kan inte tänka mig något bra svar där. En plötslig president som ersättare skulle betyda att vi har en opolitisk statschef med folkligt mandat, det är en paradox som potentiellt är farlig. Bättre då med en opolitisk statschef utan folkligt mandat och då passar ju kungen utmärkt. En invänding mot detta är att man inte tycker att vår parlamentarism är välsmord och fantastisk, men då får man ju ha en egen debatt om vår representativa demokratis framtid, ty det har inget med monarkin att göra.
Jonatan, du har nog rätt… På vissa punkter fastnar man i debatten pga att de logiska argumenten tar slut och personliga ställningstaganden måste ta över. Det moraliskt tveksamma tycker väl jag är själva inställningen att en viss person/familj är ”mer värd” än någon annan av den enda anledningen att de är födda till en viss position. Det är inte en människosyn jag vill ska sprida sig i samhället.
Jag tycker att lösningen med att kungen abdikerar och lämnar över makten till Victoria verkar utmärkt.
Tack för en intressant diskussion!
MVH
Christer
Tack själv!
På tal om att monarkin ”urvattnas”.
Med risk för att någon i kommentarerna redan tagit upp det citerar jag från torsdagens Ab: Republikanska föreningens Magdalena Streiffert frågar Förenade monarkisters Michaël Lehman ” (efter att han uttryck att monarkin både urvattnas med en sk Svensson från Ockelbo och att skillnaderna i samhället utjämnas):
”Menar du att det skulle vara bra med skillnader mellan människor?”
Lehman svarar:
”Precis. Alla människor är faktiskt inte lika mycket värda. Inte enligt min mening”.
Ooootroligt! Att det finns människor som fortfarande tror på ”blått blod” och i generna inneboende överhöghet! För att inte tala om att blått blod visst bara utvattnas när tronföljaren är kvinna. Hennes blå blod måste visst förstärkas, medan manligt blått blod tåls att spädas ut? Suck.
Hej! Kul projekt att avskaffa monarkin! Jag ger min tumme hela vagen upp! Finns inga logiska argument att behalla var kungafamilj som stadsoverhuvud. Sverige ar en ‘rolemodel’ demokrati och har lang historia av folkvald regering och med det ett fantastiskt samhalle att leva i. Jag tycker att det vore harligt om vi kunde satta exempel i denna fraga ocksa. Hur i all varlden kan vi avsatta var monarki, hur skall vi ga till vaga? Nagon med en bra ide?
Pingback: Dagens citat | Christermagister
Hej Christer! Skulle du kunna tippa mig om på något sätt den svenska monarken’s person författningsmässigt anses HELIG och isånafall vilka är de förpliktelser vi är skyldiga hans person?
PS. Eller är det bara kungligheterna i Danmark och Norge som är det?
Jag har faktiskt ingen aning, men hoppas att han inte betraktas som helig på något sätt…
Successionsordningen är en grundlag
http://sv.wikipedia.org/wiki/Successionsordningen
och utöver det är kungen juridiskt immun och kan inte ställas inför rätta
http://www.detkungligabrollopet.nu/hermanshorna/2010/03/star-hela-kungafamiljen-utanfor-lagen/