Folkpartiets arbetsgrupp vill förbjuda matte på arabiska (SvD), så fel det kan bli!
Tack och lov får de inget medhåll! (Sydsv, DN, SvD) Inte ens av Björklund… Har han tagit till taktiken att låta andra lägga fram kontroversiella förslag för att ”känna av klimatet” innan han uttalar sig? (SvD) Uppd: Reaktioner
I en klass röstar man fram den jobbigaste eleven (AB) och i en annan väljer man bort kamrater (AB), så fel det kan bli!
Hur tänker man i de här lägena egentligen? Förstår inte pedagogerna det olämpliga i vad de gör? Eller är det media-ankor? Det låter så främmande!
En klass spelar in en film om ett postrån utan att informera polisen, och eleverna riskerar att bli skjutna (SvD, DN), så fel det kan bli!
Tanklöshet som kunde ha slutat illa! (Se filmen)
En elev skallar läraren blodig efter att hon tagit av honom mössan (AB),
så fel det kan bli!
Med risk att tolkas som okänslig är min första reaktion, vad sjutton skulle mössan av för!? Jag inser ju att den stackars läraren är offer för en skolkultur som verkar omöjlig att bryta på vissa håll, men kanske är det dags nu? Att inse vilken personlig kränkning det innebär att ha synpunkter på någons huvudbonad. Dags att förbjuda lärare att ta av eleverna mössorna?
Skolmaten ligger på golvet och innehåller metallbitar… Media översvämmas återigen av negativa bilder från skolan… så fel det kan bli!
Christermagister 
Så fel det kan bli.
Jag tolkade till en början ditt ”vad sjutton skulle mössan av för!? ” som ett medhåll för eleven – ergo, det är helt okej att använda våld för att hävda sin rätt.
Sen tänkte jag efter, lite. Men bara lite. (Tänk på att jag gick i skolan på 1980-talet, då skulle vi inte tänka själva utan tänka som Läraren sa … händelsevis torde jag ha skallat de flesta av mina majar, men gjorde det inte eftersom jag då fått stryk av Klassens Macho, men – iaf!)
Medhåll till mössregeln. Men reaktionen – skallandet – är inte proportionerligt mot ”brottet”. M ao så har vi här en situation där två fel, helt enkelt, blir – fel.
Tänk va, jag som tänkte slakta dig först i en egen blogpost – osså tänker jag efter. Usch!
Det var bättre förr. Då tänkte vi inte efter. Då lyssnade vi på läraren.
Du är både okänslig och överkänslig – en härlig dualism!
Du är (precis som du själv tydligen befarar) okänslig som fokuserar på den empatistörde eleven, som fått sin mössa avtagen, när en människa har fått näsan knäckt under sin yrkesutövning. Är det möjligen så, att du reflexmässigt antar att brott är offrets fel, i de fall då offret kan uppfattas vara i ett socialt underläge?
Du är överkänslig som kaller det en ”personlig kränkning” att ha synpunkter(!) på någons huvudbonad.
Den kränkningsinflation, som för närvarande råder i landet, behöver bekämpas, inte späs på.
Men Faster Sven, det är väl skillnad på att ha en synpunkt och att fysiskt överträda någons privata sfär?
Jag tar för givet att Christer inte försvarar själva skallningen och tror att de allra flesta som läser inlägget gör samma tolkning. Frågan han ställer är varför det är så viktigt att ta av ungen mössan – skallning eller ingen skallning. Och det är en mycket intressant fråga!
Ponera att lärarinnan struntat i mössan. Vilka konsekvenser hade det fått, som gör det här övergreppet (vilket det är, oavsett hennes auktoritet som yrkesutövare)…:
a) …befogat?
b) …värt (den orimliga) risken att få näsan knäckt?
Det är, som Christer kort nämner, en kulturfråga vi pratar om. Mössan skall vara av i kyrkan och i skolan. Varför? Ingen vet. Men den ska av, om så läraren själv ska plocka av den. Ingen tanke, bara mekanik.
ta…
av…
mössan…
Det är klart att det var en orimlig reaktion att skalla av lärarinnans näsben, men jämför det med din reaktion om chefen skulle gå fram och plocka av dig din mössa inför dina kollegor.
Skulle det fortfarande vara överkänsligt att kalla det ”kränkning” och vari består i så fall skillnaden?
Klokbok, tack för att du tog dig tid att tänka efter! 😉
Faster Sven:
”Är det möjligen så, att du reflexmässigt antar att brott är offrets fel, i de fall då offret kan uppfattas vara i ett socialt underläge?”
Det där förstår jag inte… Skulle läraren vara i underläge i förhållande till eleven? En lärare är alltid i maktställning i förhållande till eleverna. Det är, som du skriver, en myndighetsperson i utövande av sin maktposition och som sådan har man ansvaret för att inte relationerna går överstyr.
Jag kan sympatisera med läraren som är fast i en skolkultur som hon kanske inte har kunnat påverka, som jag skrev, och våld är självklart inte motiverat, men händelsen är ett tecken på kraften i förnedringen som den här eleven antagligen upplever. Att någon först försöker bestämma hur du ska klä dig, och sedan tar till ”våld” genom att böja sig fram och handgripligen dra av mössan!
Ja, jag är överkänslig mot kränkningarna och det maktmissbruk som jag anser att mössförbudet står för eftersom jag har sett så mycket av det, och kämpat emot det så länge! En del ”kränkningschocker” i media är helt klart överdrivna, men det här tycker jag inte är en av dem.
Dessutom är jag inte säker på att eleven ”skallade” eller ”slog läraren blodig”. På hennes egen beskrivning låter det snarare som att eleven blev upprörd och flög upp. Eftersom hon stod böjd över honom blev hon träffad. Men sådant vet man ju aldrig av små tidningsartiklar.
”Hon har spelat upp händelsen i huvudet otaliga gånger. Hur hon sa till pojken att han skulle ta av sig mössan. Hur han vägrade. Hur hon väntade, men till slut böjde sig fram och själv tog av honom mössan.
Och sedan huvudet. Hur det kom flygande mot henne i luften.” (AB)
Janne, och vi är på samma linje som vanligt… Ska vi öppna en skola tillsammans? 😉
Du måste skämta!!
Om det var en olyckshändelse att eleven flög upp efter att blivit av med mössan och träffat läraren i ansikten. Ja då är det ju en tråkig olyckshändelse, men det slutar där, inge tjafs tack.
Däremot om eleven medvetet gör en aggresiv handling mot läraren är det oacceptabelt. Det du påpekar är fel. Detta fjanteri måste ta slut. Elever = barn ska respektera vuxnas vägledning för att kunna fungera i samhället på ett balanserat sätt när de (barnen!!) blir vuxna.
Barn i sin natur tester hela tiden gränser på gott och ont. Vuxna är till för att ge en puff i rätt riktning. En möss regel kan verka trivial men i det strora hela handlar det om respekt för regler och samhälle
Kalle, jag håller med om att en aggressiv handling mot läraren är oacceptabel, inget snack om saken. Men jag lämnar den saken bakom mig och går vidare. Reaktionen är ett tecken på en djup kränkning, och sådana ska inte ske i skolan. Trots det ser jag dem, om och om och om igen.
Vuxna ska mycket riktigt ge en puff i rätt riktning, och en del i det är att visa respekt för andras integritet. Att inte sätta upp regler som inte kan motiveras är en annan del. Att med våld tvinga någon att följa en omitiverad regel skapar inte respekt för regler och samhället, snarare tvärtom.
christermagister, menar du att du vill lämna en aggressiv handling bakom dig och sedan fokusera på en kränkning, inte bara en liten kränkning útan en djup kränkning som att bli av med sin mössa!?
Även om du anser handlingen oacceptebel så rättfärdigar du handlingen genom att peka på att det är en reaktion på en djup kränkning.
I så fall kan vi alla kan börja använda våld när vi blir kränkta och hänvisa till vår integritet.
Eller så säger vi till ungarna. Ok vi har en j-vlig dum regel att inte ha mössa inomhus men den följer vi tills ni kan ändra på regel. (utan våld!!)
Och trots att det inte fins fler människor kvar av den sedan länge spårlöst försvunna indianstammen ”The Red Paint People” så kräver jag att en undervisning i deras eget hemspråk genast inleds och för alla andra också för den delen så blir det som Babels Torn till sist.Ingen förstår något överhuvudtaget längre.IQ,n är ju redan avlägsnad hos ett flertal så varför då inte språket med när det är viktigast att lära sig ett språk som inte talas i landet man nu bor i !?.
För övrigt är vanlig vett och hyfs inget som går att lära ut.Har man inte fattat detta så spelar det ingen roll i världen vilka kurser du nu än tar.
Kalle, jag rättfärdigar inte våldshandlingen, men jag anser det inte speciellt relevant att ”läxa upp” en nioåring i bloggen. Jag vänder mig till en lite annan målgrupp.
Att vissa har en j-vlig dum regel som eleverna trots allt måste följa är precis vad jag sagt i många år, men saken är ju att det inte är någon allmän regel. Det finns inget stöd för regeln någonstans i skolans styrdokument och det finns ingen vettig anledning att tillämpa den. Det brukar vara enskilda lärare av ”den äldre stammen”, eller i vissa fall hela skolor, som på eget initiativ tillämpar den. Det är det jag vill uppmärksamma eftersom jag ser en möjlighet att påverka utvecklingen i den frågan, vilket jag inte gör i frågan om att lära nioåringen att våld inte löser liknande problem.
Pelle, man har inte matteundervisning på modersmålet av anledningen att underhålla det språket, eller av några ”sentimentala mångkulturella” skäl. Målet är att eleverna ska nå skolans mål inom ämnet, vilket är skolans skylldighet att arbeta för. Att vissa undersökningar dessutom visar att eleverna som får undervisning på modersmålet lär sig svenska bättre än de som inte får undervisning på modersmålet (tack vare att begreppen blir kända för dem och kan överföras till det svenska språket) är en bonus.
Alla skolor lyder numera under lagen om om förbud mot diskriminering och annan kränkande behandling av barn och elever (2006:67).
Att inför en grupp jämlikar (sin klass) först bli verbalt utpekad och sedan fysiskt tillrättavisad är inte bara en oerhört kränkande upplevelse utan kanske också ett lagbrott.
Men om konsensus är att vi lärare står över lagen, så spelar det kanske ingen roll. Men det vore kul att veta hur den här skolans likabehandlingsplan lyder…
P.S. Christer, den enda skola vi skulle vara kapabla att driva tillsammans vore en flumskola! 😉
”Det avgörande är inte hur gammal man är, utan hur man är gammal !”
…skulle jag som själv är ”gammal” ha formulerat som
”Det avgörande är inte hur livserfarna Wi är, utan hur Wi är livserfarna ❗ ”
Wi = mig själv i första hand framförallt – men syftar ju också på alla andra…
Den här formen av livserfarenhet har jag STOR tillit för… 💡
Har inte tänkt på Björklunds taktik, men när du säger det är det klockrent! Det får mig inte att tycka direkt bättre om honom…
Förstår att media vill klanka ner på skolan, men att en skolminister har det som största hobby har jag svårare att föstå!
Försöker verkligen att förstå resonemanget här, men missar förmodligen massor. Kanske för att ni fört liknande diskussioner förut på denna blogg.
Nåväl – vad ligger den oerhörda kränkning att be någon avlägsna sin mössa (ett ytterplagg)?
Är det okej att eleverna sitter med jackor och mössor på sig i klassrummen?
Är ett mössförbud en oerhörd kränkning?
Hur menar du då?
Jag är öppen för påverkan så hit me 😀
Cripp, mössan/kepsen är inte i första hand ett ytterplagg nuförtiden, det är snarast en ”dekoration” och ofta också ett tecken på en grupptillhörighet som är starkt knuten till elevens identitet. Som sådan är det starkt kränkande att inte få sin identitet ”godkänd”. Ser vi det som en ”dekoration” så blir ju kränkningen lite mindre…kanske jämförbart med att säga åt någon att deras tröja är ful och be dem byta ut den, att förbjuda tjejerna att sätta upp håret i toffs eller att be någon att klippa luggen eftersom den hänger ner i ögonen. Dessutom används ju mössorna/kepsarna som en del av frisyren, eller för slippa fixa med frisyren när man haft brottom på morgonen. Att bli tvungen att ta av sig kepsen då är ju som att bli tvingad att ta av sig hårspännen eller liknande…frisyren förstörs helt enkelt.
Om ytterplaggsargumentet och hygien väger tungt så kan man ju fråga sig vad det är för skillnad på byxorna, är inte det ett ytterplagg? Det finns ju klart starkare skäl att förbjuda eleverna att ha skorna på sig inomhus i så fall. Vinterjackor i ett klassrum är en kraftig fara vid brand, så det är en lite annan sak. Det finns en motivation bakom ett förbud.
Nej, mössförbudet används främst i skolorna som ett maktmedel. Läraren visar sin makt över eleven genom att tvinga honom/henne att följa lärarens vilja. När man förbjöd aga blev den här ålderdomliga synen kvar. Att kyrkan och militären är de enda två andra instanserna som har dessa traditioner kvar säger ju sitt om inställningen… När maktdemonstrationen dessutom sker med ”våld”, handgripligen som i det här fallet, är det inte bara kränkande utan troligen också ett lagbrott.
Elever och barn kan behöva lära sig att följa regler och att respektera auktoriteter till en viss gräns, men då ska reglerna vara motiverade och auktoriteten upplevas ha ett välvilligt mål som nås med hjälp av en maktposition. Annars leder det inte till respekt, utan tvärtom. Maktmissbruk leder sällan rätt.
Som jag ser det finns det alltså många olika skäl att bli kränkt av att bli tillsagd att ta av mössan (uppror mot maktmissbruket är nog det vanligaste), men inga egentliga anledningar att ha regeln…
Har du blivit påverkad? 😉
Eller hur ser du på saken?
(Jag kan ju tillägga att jag själv aldrig har burit mössa inomhus och inte på något sätt identifierade mig med ”kepsgänget” när jag var ung.)
Inte övertygad, men det är ett intressant ämne att diskutera.
Jag tillhör absolut inte någon dammig militant kvarleva som önskar bruka makt över ungdomar eller barn, tvärtom. Jag är förespråkare för en ömsesidig respekt, vilket endast kan uppnå om du själv öppnar din dörr först.
När det gäller bruk av keps och mössa så är vi inte av samma uppfattning där. Ibland så är det så att vi lägger för stor vikt vid något som inte kanske är vad det ser ut att vara. Jag gillar att se den jag pratar med i ögonen, att ansikte och ögon döljs av mössor, kepsar och huvor är för mig tråkigt.
När du skall börja ditt arbete, oavsett vad du skall göra, så förebereder du dig både med att ha rätt verktyg och rätt klädsel för din uppgift. Det är ingen skillnad om du arbetar som elektriker eller om du skall göra ett arbete i skolan.
Har du jacka och mössa på dig under en lektion så visar det att din inställning till arbetet inte är god. Är du på väg in eller på väg ut? (tyckte ditt inlägg om byxor var att dra ner ”ribban” lite väl lågt)
Jag förstår att för många är det skönt att ”slippa” diskussionen om mössor och kepsar i klassrummet. Det är något som tar oerhörd tid av lektionerna, men samtidigt så finns det lärare (som inte är dammiga och maktmissbrukare) som det inte är något problem för eleverna att acceptera att hänga jackan på stolen och kepsen/mössan bredvid.
Vi måste fundera på vilka signaler vi ger våra ungdomar. Jag är absolut emot maktmissbruk för själva maktens skull, det måste finnas en underbyggd tanke med ditt handlande. Att göra något för sakens skull eller som du uttrycker det för tradtionens skull är helt fel, men jag anser att vi som vuxna har ett krav på oss att ställa rimliga krav på våra ungdomar.
För mig är det ett rimligt krav att du som skall utföra ett arbete inomhus tar av dig jackan och mössan innan du börjar (även om du har en dålig hårdag). Det visar mig att nu är han/hon redo för mitt arbete.
Ibland skjuter vi oss själva i foten och visar att arbetet inom skolan inte skall likställas med ett riktigt arbete, för du tror väl inte att dessa ungdomar kommer att sitta med mössor/huvor och kepsar på sig om de får arbeten där det inte är acceptabelt (vilket handlar om de flesta arbeten inomhus). Ingen av dessa elever kommer då att hävda sin rätt med att det är en kränkande handling att be de ta av sig mössan/kepsen eller skylla på att den ingår i deras frisyr. Snälla säg nu inte bara att det inte kan jämföras och att det inte är samma sak.
Din tur ;D
näst sista stycket … byt ut mitt mot ditt 😀
Cripp, tack för den långa kommentaren! Det är ju diskussionerna som gör det här med bloggande intressant!
Jag håller faktiskt med i alla dina argument. Kepsar kan hindra kommunikationen mellan lärare och elev, och de kan signalera något speciellt (men de behöver inte göra det); ”jag vill inte prata med dig, jag vill inte arbeta, jag vill inte vara här, jag mår inte bra”…
Däremot är jag inte säker på att jag tycker att det är ett rimligt krav att begära att de ska av… Varför då egentligen? Varför ska de signalera att de vill vara där och arbeta om de inte vill det? Har läraren rätt att begära det? Det är faktiskt inte riktigt jämförbart med ett arbete som du har valt själv.
Jag är säker på att jag inte tycker mig ha rätt att tvinga dem att ta av kepsarna, men däremot brukar jag tala med eleverna om vilka signaler det sänder ut till en stor del av befolkningen så att de kan göra sitt eget val.
Du skriver att du är ”förespråkare för en ömsesidig respekt” och att den uppnås ”om du själv öppnar din dörr först”. Det skriver jag så klart under på, men är det inte skolan som ska öppna dörren? Är det inte snarare lärarna som måste börja visa respekt för eleverna? Skolan är ju ändå en myndighet som bedriver en obligatorisk och tvingande verksamhet. Om en elev signalerar att den inte är bekväm i kommunikationen med läraren eller allt det andra kepsen kan signalera, är det då rätt åtgärd att tvinga av den?
Jag kan se att kepsen signalerar samma sak som du, men när jag ser det tar jag det som en varningsklocka. ”Oj, här kan det finnas något som vi måste arbeta med!” Jag tycker mig inte ha någon rätt att tvinga eleverna att se mig i ögonen när jag talar med dem, men självklart jobbar jag för att bygga upp ett förtroende som gör att de gör det av egen vilja. Signalerar de att skolarbetet och livet i allmänhet ”suger” så är det ju också något jag jobbar med, men bråk om en liten detalj som en huvudbonad är ingen bra start på det arbetet.
(Byxargumentet slank bara med för att hygienen är en sak som förbudsförespråkare brukar skylla på, att mössan är ett ytterplagg som inte är rent.)
Bra svar!
Absolut är det så att läraren skall ”öppna sin dörr först” – det var hela andemeningen med det argumentet. Respekt är idag ett så slitet och förstört ord så det går inte att prata fram, utan det finns bara om du visar det i handling.
Håller till viss del med dig om att signalen ”jag vill inte arbeta” är något som måste bearbetas och att en diskussion om mössor/kepsar kanske inte är relevant i de fallen.
Bra att du har samtal kring dessa frågor med dina elever. Jag blir bara ibland lite rädd för att skolan (under sin enorma tyngd av arbeten) väljer att se åt sidan och inte orkar ta tag i allting. Följden kan bli att vi distansierar oss mer från våra ungdomar än vad den goda tanken var från början.
Det finns som sagt oändligt mycket viktigare saker att komma till rätta med i skolan och med de ungdomar som anser det mesta ”suger” än kepsar och mössor, men generellt är jag för att ytterkläder används ute och att mössor och kepsar tas av under lektionerna. Men jag är inte ultraradikal och att använda våld skulle aldrig falla mig in.
Sen var det ju det där om hygienen …. ;D
Jag tycker mig se att det är när ”skolan (under sin enorma tyngd av arbeten) väljer att se åt sidan och inte orkar ta tag i allting” som kepsförbudet plötsligt blir viktigt. Det är ett enkelt sätt att befästa makt. Det är på skolor, och bland lärare, med problem i relationerna till eleverna som det är vanligast. Jag har t o m sett att man inför förbudet i stökiga skolor, som att ett ”upptrappningskrig” skulle lösa situationen!
Eleverna brukar försöka hävda att det ska vara kepstvång i matsalen, så att det inte blir hår i maten. ”Det är ju därför mattanterna måste ha mössa!” Det är inte alltid lätt med tänkande och ifrågasättande elever! 😉
Det är förstås viktigt att respektera varandra, men man måste vara medveten om att det mesta kan tolkas på flera sätt.
Det kan vara att eleven ser sin mössa som en del av sin personliga stil, och med det i åtanke så är det respektlöst mot honom att be honom ta av sig mössan.
Det kan dock vara så att läraren ser mössan som något respektlöst, och med det i åtanke så är det fullkomligt rätt att be honom ta av sig mössan.
Beroende på hur man ser det, så kan man rättfärdiga handlandet hos både läraren och eleven. Det centrala är inte mössan, utan respekt, eller avsaknaden av respekt.
Vi är nog dessutom tvungna att acceptera att det finns olika sociala normer; som att det t.ex. är ohövligt att inte svara om någon hälsar. Vi kan dessutom anta att eleven i fråga har fått lära sig att mössa inomhus kan ses som opassande, och till och med ohövligt (det är väldigt otroligt att han ej skulle vara medveten om detta). Det ligger då väldigt nära till hands att anta att eleven i fråga hade på sig mössan enbart för att provocera, trots att han var mycket väl medveten om att läraren såg det som ohövligt; detta antagande stärks av det faktum att eleven tog till våld (scenariot blir inte så värst annorlunda om du tror att eleven flög upp ur stolen och slog till henne av misstag, detta på grund av att en häftig rörelse som svar på vad hon gjorde likväl tyder på ett provocerande, alternativt våldsam reaktion från elevens sida. Om man reser sig upp lugnt och sansat skulle det inte ha funnits någon risk för det inträffade).
Allt tyder på att eleven var ute efter att provocera och hans reaktion tyder på våldsamma tendenser hos honom.
Allt i pojkens beteende strider mot de gängse normerna, att läraren däremot bad honom ta av sig sin mössa, något som är rätt så standardmässigt i skolor, kan inte ses som något stort avsteg från gängse normer; jag har dessutom svårt att tro att lärarens mål och syfte var att provocera, medan; med pojkens reaktion i åtanke; inte är svårt att tro om pojken.
Utifrån detta; att pojken bröt mot de gängse traditionerna, medan läraren höll sig till det som är allmänt accepterad, så anser jag att pojkens handlade är helt oförsvarligt.
Man kan även se det i ett annat ljus;
Grabben är 9 år och han tar till våld mot en vuxen som säger något han ogillar. Vad är det för fel på grabben? Har han helt olämpliga föräldrar som har gett honom en parodi på uppfostran, eller är det något annat fel på honom?
Ett kepsförbud kan verka onödigt, samtidigt är det något man helt enkelt får acceptera, på samma sätt som man får acceptera att man måste ha ”proper” klädsel för att komma in på vissa uteställen. Olika platser har olika normer; om du är på ett skidspår ska du ha på dig skidor, för annars kan du förstöra spåret; om du är med i LHC ska du ha på dig LHCs lag-tröja, för annars visar du inte din lagtillhörighet; om det är slips som gäller på en fest, så är det slips som gäller på en fest, allt annat är ohövligt och dålig stil. Om du tränar kampsport, så ska du ha på dig en kampsportsdräkt, gi, av ingen annan anledning än att det är det som gäller. På samma sätt så är en skola i sin fulla rätt att ha olika normer som gäller, som att man t.ex. inte ska störa varandra under lektionstid, inte äta godis, inte gå runt naken etc.
Att bli våldsam om ett krav ställs på att man anpassar sig efter de normer som gäller på en plats, är inget bra sätt att lösa en konflikt. Självklart kan man ifrågasätta regler och normer, men det ska ske på rätt sätt; och rätt sätt är ALDRIG en skallning.
Cristopher, förutom att jag inte håller med om att man ska ha mössförbud i skolan så håller jag med dig. Vissa saker får man lov att acceptera, eller försöka ändra med demokratiska metoder, och våld är inte acceptabelt. (Jag brukar uppmana eleverna att ta upp frågan i elevrådet)
Det som gör skolan lite annorlunda jämfört med en arbetsplats eller en kampsportsdojo är ju att eleverna inte är där frivilligt. Livet i skolan är dessutom en stor del av deras liv och platsen där de i stort skapar sin gruppidentitet. Det gör att jag tycker att det är extra viktigt att eleverna stöder de trivselregler som finns. Du skriver i början att läraren kan se mössan som något respektlöst; ja, men elevernas upplevelse måste gå före i det här fallet tycker jag. Skolan finns till för eleverna.
I det aktuella fallet verkar du ha missat att läraren gick fram till eleven, böjde sig fram och drog av mössan med våld. Om inte det är ”mål och syfte att provocera” så vet jag inte vad som skulle vara det!
Jag skrev inte att man ”ska ha” mössförbud, utan endast att det en en typ av förbud som ligger helt i linje med det som anses allmänt accepterat, medan inget i elevens handlade faller gör det.
Eleverna är inte där frivilligt, men det finns likväl ett antal regler knutet till platsen, precis på samma sätt som det finns regler knutna till andra platser. Arbetsplatser är ett bra exempel, där det inte är ovanligt att vissa klädkoder gäller, det är inte heller ovanligt att det finns vissa beteendekoder. Att livet i skolan är en stor del av deras liv ändrar inget; och även om det är där de skapar sin gruppidentitet, så är det av yttersta vikt att den identitet de skapar inte är en som faller utanför det som anses accepterat i samhället. Att ge uttryck för våld som resulterar i brutna näsben är inget beteende som borde uppmuntras på något sätt, oavsett om det är en identitet som är på väg att formas; det är snarare så att ett sådant identitetsskapande ska motverkas av skola, föräldrar och eventuellt socialtjänsten så snart den uppdagas.
Hade pojkens reaktion varit att bli arg och dra igång en ”fri möss”-kampanj så hade det varit annorlunda, jag skulle varit en av de första att säga att han gjorde något bra; hans reaktion var dock av en annan art.
Var ska gränsen dras?
Det finns en regel att man inte ska ha mössa i klassrummet; om man tillåter att den regeln ignoreras så måste man acceptera att andra regler bryts också; godis i klassrummet, störande prat, klotter i skolböcker, att folk lyssnar på mp3-spelare under lektionstid, att folk spelar spel på mobilerna; kanske att folk smsar och pratar med folk via mobilerna.
Som jag skrev i förra posten; vissa regler får man helt enkelt acceptera. Det är självklart viktigt att trivselregler har stöd från eleverna, men läraren måste kunna sätta vissa gränser (även om man kan ifrågasätta fördelarna med en del av gränserna) i sitt klassrum.
Läraen gick fram och drog av mössan, så mycket är sant. Att det skedde ”med våld” framgår dock inte av artikeln. Det finns ”en viss” skillnad mellan att dra av en mössa, och att skalla någon så att näsbenet bryts.
Eftersom vi kan, med stor sannolikhet, anta att den gängse normen i klassrummet var ”mössa av”, så är det helt felaktigt att se en lärare som försöker få de regler som finns att efterlevas som provokatör. En lärare har trots allt ansvar för att skolans regler efterlevs, just på samma sätt som en polis som gör sitt jobb, inte med rätta kan anses provocera en fortkörare som ges böter.
Det skall dock återigen poängteras att våldet hon utsattes för, på intet sätt står i proportion till det inträffade. Du har ett flertal lagar som säger när och hur du får använda våld; men gemensamt för alla är att våldet ska vara proportionerligt mot vad som har hänt. Att knäcka någons näsben skulle med andra ord vara helt acceptabelt i en situation där någon hotar dig med kniv, eller håller fast dig i en strypning.
Cristopher, allt du skriver när det gäller elevens handlande i det aktuella fallet håller jag med om till 100%, men jag anser att handgripligen dra av mössan är en våldshandling. Men den aktuella händelsen är inte så givande att diskutera. Jag klistrar in vad jag skrev i en tidigare kommentar som du kanske missat (det är svårt när det börjar bli många och långa kommentarer!)
”jag rättfärdigar inte våldshandlingen, men jag anser det inte speciellt relevant att “läxa upp” en nioåring i bloggen. Jag vänder mig till en lite annan målgrupp.
Det är det (regelns existens) jag vill uppmärksamma eftersom jag ser en möjlighet att påverka utvecklingen i den frågan, vilket jag inte gör i frågan om att lära nioåringen att våld inte löser liknande problem.”
Jag följer diskussionen med enormt intresse, kanske främst eftersom både Christopher och Cripp bidrar till en djup och konstruktiv diskussion.
Som Christer säger är händelsen i sig inte så givande att diskutera – kanske främst eftersom skallningen kan ha gått till på så olika sätt. Ponera att eleven helt enkelt reste sig snabbt eller sträckte sig efter sin mössa samtidigt som läraren ryckte den från hans huvud. En ”krock” var oundviklig och det var sålunda inget mer än en olyckshändelse… Alla ser vi nog händelsen lite olika, tror jag.
Principen bakom är viktigare och den vill jag fördjupa mig i ytterligare. Dock inte nu, då min lunchrast är slut! 😉
Jag är helt i linje med vad Christopher uttrycker.
Skolan har ju också en skyldighet att visa hur normer, värderingar och handlingar mottages utanför klassrummets väggar.
Att förbereda våra ungdomar för livet som skall komma.
Då vi alla är överens om att maktmissbruk, våld och andra respektlösa överträdelser inte hör hemma i skolan, vare sig från eleverna eller pedagogerna, så kan vi lämna den diskussionen.
Att en elev känner sig tvingad till att få en utbildning är nog det första vi bör ta i tu med. Sorgligt att den inställningen skall ta över hos våra ungdomar och att sen projicera den handlingen på uppror och provakationer kring kepsar/mössor känns något långsökt, fast vem är jag att säga att så inte är fallet. Ungdomar har på ett sätt en skyldighet i sig att göra uppror, att testa gränser. Vår uppgift är att i vissa fall vidga deras gränser och i andra fall visa att just här är den. Ingen av oss kastade vårt barn i den djupa delen av bassängen och sen gick därifrån första gången de skulle lära sig simma heller. Det handlar om en process.
Vi har en uppgift att lära människor/elever att deras värde ligger i hur de är som individer och inte hur gruppens schablon ser ut.
Att genom grupptillhörighet hävda sin rätt med keps/mössa kan vara ett steg i en rikting som vi inte skall ta. Även i Sverige har vi ”colors” för gängtillhörighet. Är det en utveckling vi vill skall fortskrida?
Vart drar vi gränserna då?
Kanske stegade ut lite väl långt nu, men för att dra ihop tråden lite så är jag på det klara med att vi måste genom bra undervisning och demokratiska diskussioner förbereda leverna för hur det ser ut utanför skolan.
Där vissa regler för hur man uppträder i olika situationer finns. De är inte alltid uppslagna på stora affischer, men de finns där ändå.
Jag tror vi gör de en björntjänst annars.
(mycket trevlig och intressant diskussion)
Ursäkta. Jag menade att förövaren var i socialt underläge, inte tvärtom.