Veckans torsdagsreflektion handlar om… Ja, vad?
Självmord, konst eller att skada någons innersta…
Jag har hört och läst om konstfackstudenten Anna Odells tilltag under veckan. Jag blev omedelbart arg och tyckte att hon skulle dömas till ett högt skadestånd, men mina tankar rörde sig i banorna av ”falskt alarm” och ”slöseri med samhällets resurser”… I alla fall de medvetna tankarna. Efter att ha läst Hanne Kjöllers text om saken gjorde jag ett reflekterande inlägg i går natt och fick syn på det verkliga problemet. Konstnären kan ha skadat flera personer bra mycket allvarligare än genom några slag och spottloskor. Hon kan ha skadat deras innersta. Hon kan ha rubbat deras tillit till mänskligheten. Det låter kanske överdramatiskt, men om jag hade varit med på bron när hon ”försökte ta livet av sig” och sedan fått reda på att hon bluffade…
Konst är inte alltid lätt att förstå, och det ska den väl inte heller vara, men man får inte skada någon i utförandet.
Artiklar om saken: DN, DN, SvD
Försvar av studenten: SvD, Newsmill
Länkar till andra bloggar om: torsdagsreflektion, självmord, konst, Anna Odell, konstfack, bilder, bild, foto, fotografi, fotoutmaning,
Christermagister 
Jag tycker inte att sånt är konst, enbart konstigt.
Ännu konstigare tycker jag att det är att skolans rektor försvarar tilltaget. Resurserna inom sjukvården är redan ansträngda och många får inte den vård det behöver. Att spela allvarligt sjuk och därmed ta resurser från dem som verkligen är i behov av dem är obegripligt för mig. Och att dessutom kalla det konst är ännu konstigare.
Till en början så reagerade jag inte avsevärt av den konststuderandes tilltag, tyckte inte att det var något speciellt med det och som i ganska många fall så fann jag det inte tillräckligt intressant för att bry mig om det hela. Men efter att ha läst ditt inlägg från igår och Hanne Kjöllers text om det hela så fick jag ett helt nytt perspektiv. Om jag någonsin skulle ta modet till mig att hjälpa någon i verklig kris och det senare skulle framkomma att den bluffade så skulle även jag känna mig grundlurad och hånad. Spottad på. Det är ju precis som det där med vargen-historien som Hanne även nämner i sin text.
Jag skulle inte vilja kalla hennes tilltag för konst. Konst är inte alltid lätt att förstå sig på, men det här var inte konst i någon bemärkelse.
Konst kan alltid skapa en debatt, ofta just i frågan om vad som är konst eller inte och det är väl väldigt centralt i detta fall.
Ja, nog har det varit starka reaktioner på det här ”konststycket”. Ett så idiotiskt tilltag att bete sig på det här sättet och inte inse hur grundlurade och hånade både polis och sjukvård måste känna sig. Jag hoppas verkligen att de som stöder den här formen av konst tar sitt förnuft tillfånga och försöker se vad de ställt till med.
/Ingrid
Visst är konst något som kan, och ska, skapa debatt… och frågan om vad som är konst kan diskuteras i oändlighet. Men någonstans måste väl ändå gränsen dras och som du säger: ingen annan bör skadas i utförandet.
Det där är (enligt mig) inte konst, det är bara dumt.
Inser att jag missat något (oups, läser tidningen alldeles för sällan)…men man får ju faktiskt inte skada någon annan med flit! Det är inte ok. Och självklart får man bli arg när någon skadar en med flit (ja, annars också för den delen).
Det är ju bara att hoppas på att hon inte kommer i en situation och ”skriker på hjälp” igen, kanske finns där ingen då. Mycket underligt tilltag får jag säga konst eller ej. Kan tycka att man ska få välja sin konst och deltagarna här hade ju inte något val direkt om man ser till att de inte visste.
Egentligen spelar det ingen roll om man kallar det ”konst” eller inte. Jag tycker inte att det är OK som ”ett skämt” eller ”vetenskapligt projekt” heller.
Om jag ska dra paralleller till skolans värld så skulle vi ju kunna utföra en massa olika ”projekt” för att visa hur barn/ungdomar reagerar på t ex stress eller utfrysning, eller vad olika sätt att behandla dem på får för långsiktiga konsekvenser, men jag tror inte att så många skulle tycka att det var etiskt försvarbart…
Jag blev mycket illa berörd av konstelevens tilltag. Att först fejka ett självmord tyder på lite insikt eller noll medkänsla för en individ där det det till synes enda alternativet.
Att sedan uppta en plats, att fejka sin tid på psyket, att trampa på de personerna som är där gör mig illamående.
Jag har ingen förståelse för denna ”konst”
ja det var ett himla knepigt val av examensarbete – minst sagt… Och om boken – tja, det står att den är seriös, men med glimten i ögat…..
Jag blir otroligt upprörd när jag läser om detta. Resurser som användes till hennes tilltag kunde ha gjort nytta där de verkligen behövdes. Hon ska betala och det dyrt!
har tyvärr misat detta Men självklart får man inte skada någon annan…
Får man göra vad som helst mot sin omgivning i konstens namn?
Jag har vid ett par tillfällen fått hjälp på just S:t Görans psykakut och psykiatriska avdelningar, och jag kan intyga att patienter som beter sig som Odell uppenbarligen gjort, får andra patienter att må ännu sämre. Men Odell och Konstfack anser väl att de patienterna ska vara tacksamma att få ha varit en (om än ofrivillig) del av ett Konstverk???
Jag kan redan nu gissa mig till vad hennes verk handlar om:
”En människa – särskilt en kvinna – som beter sig ologiskt och hysteriskt finns det inte plats för i detta kalla, hårda moderna samhälle. Hon blir bums ivägskjutsad till mentalsjukhus, fastspänd, drogad och TVÅNGSOMHÄNDERTAGEN. Borde inte vi alla få vara härligt spännande kreativa utagerande Individer utan att drabbas av statens tvångsmetoder för att likrikta oss?!
Psykvården kallar dem sjuka, men är det inte samhället som är sjukt egentligen – det finns inga sjuka, de är bara missförstådda! Ge dem bara en kram och en färglåda istället för mediciner och vårdpersonal. Se på mig – man försökte krossa mig likt en fjäril i ett våffeljärn!”
Men hon kanske har sett ”Gökboet” och ville göra en insats för oss patienter…?
Jag undrar hur det skulle ställa sig ifall Anna Odell blev så här sjuk på riktigt efter denna händelse. Skulle hon bli trodd och få en adekvat vård för dessa symtom/sjukdom?, knappast troligt efter detta och jag personligen anser att hon har förbrukat sina rättigheter att få denna hjälp, jag har själv en dotter som lider svårt av psykotisk depression (den allvarligaste formen av depression man kan drabbas utav), som oftast bara kan hävas med upprepade elchocksbehandlingar. Därför mår jag mycket dåligt själv av att Anna Odell kan bära sig åt på detta bisarra vis och ta viktiga resurser av vården i anspråk och dessutom utsätta och oroa redan mycket sjuka patienter helt i onödan, för att säga att detta sker i konstens namn!!!!!!!!????????
Jag har som några andra som skriver varit där på psyk själv som patient. Nu mår jag mycket bättre men jag blir orolig av den här historian. När jag nu läser din reflektion och kommentarer försöker jag ändå tänka efter lite vad jag tycker. Det känns som om hon trampar på mig och de andra människor som på många sätt är sjukare än jag varit och är. Som om hon hånar faktumet att man kan vara så sjuk i själen att man inte vill leva vidare. Jag hoppas hennes tilltag orsakat så lite ont som det är möjligt för alla andra människor.
I den heller att detta är konst! Vilket uppror i själen ger inte sådana här händelser, jag tänker på dem som var med på bron, patienterna på St: Görans akut, personalen.
Jo, javisst konstens uppgift är bland annat att kittla på olika tabun, ifrågaställa…men, ska man inte som publik själv få välja vad man vill medverka i?
Alla kommentarer som följt efter tilltaget måste väl påverka ”konstnärinnans” ursprungstankar om sitt kommande verk?
Så kanske vi ska till och hjälpa denna stackars kvinna… ännu en gång.
Vi skriver ner en lång lista på vad vi tror detta ska utmynna i och skickar det till henne,… men fast det förstås, då blir det ju absolut ingen konst om någon av oss andra vanliga skulle ha samma tankar som..
Pingback: Det blev ingenting… « Christermagister