Knäckt och arbetslös

Artikeln ”Kitty knäckt efter juryns sågning” avslutas med: ”Trots den tunga jurydomen verkade Kitty Jutbring dock inte alltför knäckt.”

Jaha, man kan alltså vara ”halvknäckt”…
För mig innebär ”att vara knäckt” att man bryter ihop totalt, att man inte kan avsluta det man påbörjat, att någonting avbryts… Jag tänker mig en gren i ett träd som knäcks så att man inte kan fortsätta klättra på den. Visst kan man på olika sätt stödja den knäckta grenen så att färden kan fortsätta, men det är inget lätt arbete och det tar tid. Kitty var möjligen ”upprörd”, ”ledsen” eller kanske ”stukad”…

Strunt samma, Kitty är i alla fall personlighetsmässigt min favorit i årets ”Let’s dance”. (Se WitchBitch för en bra beskrivning.) Om hon bara kan lära sig att tygla sina känslor när hon är på dansgolvet och sträcka på sig av välförtjänt stolthet så kommer även poängen att förbättras! Stå på dig Kitty!

Knäckt kan man däremot lätt bli av arbetslöshet. I DN finns i dag en läsvärd debattartikel om hur stor skillnad det är mellan hur väl eleverna från olika gymnasieprogram i landet klarar sig efter studenten. Jag tänker inte analysera den här, läs själva och fundera. (forts.) Jag läste nämligen också artikeln ”Nästan var tionde utan arbete nästa år” och började återigen fundera på den större frågan om vad vi här i Sverige egentligen ska jobba med i framtiden…

Var finns vår framtida plats i det globala samhället? Vad har vi för tillgångar, kunskaper och erfarenheter att bidra med? Kort sagt, vad sjutton ska vi alla arbeta med? En mycket relevant fråga för oss alla, och inte minst för pedagoger och skolpolitiker! Vilka kunskaper och färdigheter kommer dagens barn och unga att behöva i sitt yrkesliv?

Länkar till andra bloggar om: Kitty, Kitty Jutbring, Let’s dance, skola, skolan, skolpolitik, skoldebatt, gymnasiet, gymnasieskolan, arbetslöshet, arbetsmarknad, arbetsmarknadspolitik, politik, samhälle,

Annons