Flumpedagogiken behövs

flumpedagog-litenDe nya TIMSS-resultaten presenterades i dag och våra elever har blivit ännu sämre i matematik och naturvetenskap. (DN) ”Ett resultat av felgrepp på 1980-talet”, säger Björklund och tror att det beror på att man ”tagit bort prov och betyg” (?) (DN). ”Det är lärarnas fel”, säger Stavros Luca, men lägger ändå ansvaret på organisationen, tack för det!. (DN)

Anledningen till att jag slänger in ett litet inlägg trots att jag har bråttom (bråttom !!) eftersom jag ska iväg på amatör stand-up snart är ändå att vi har fått ännu en medlem i ”Flumpedagogklubben”! Hans-Åke Scherp tror att ”flumpedagogik” är nödvändig för att förbättra resultaten och ger en bra beskrivning av vad det är:

Med det menar jag fördjupat lärande och utveckling där eleverna får vara medskapande. (DN)

Jag undrar om han vill köpa en tröja? 🙂

Annonser

Om ChristerMagister

Bloggande lärare med fotointresse.
Det här inlägget postades i Debatt och politik, flumpedagogik, Läraryrket, Pedagogik, skolpolitik och har märkts med etiketterna , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

38 kommentarer till Flumpedagogiken behövs

  1. Fredrik Karlsson skriver:

    Att man i Sverige använder skolan som et politiskt vapen är det största hotet. Skolan ändras vart 4’e år och den mår inte bra. SKolans mål, det den ska sikta mot ändras ständigt. Jmfr man med tex England och Wales så har de en ”blocköverskridande” överenskommelse att skolan måste få arbeta och utvecklas i lugn och ro, varav att de ger fan i att ändra dess riktning en gång i kvarten.

    Ett annat stort problem är att enskilda elever har för mycket makt. De som sätter skräck i andra elever och enbart stör på lektionerna går inte att få bort.

    Den stora frågan är dock: NÄR SKA FÖRÄLDRARNA BLI ANSVARIGA FÖR SINA BARN IGEN? SKOLAN OCH SAMHÄLLET KAN INTE VARA MAMMA OCH PAPPA TILL ALLA SMÅGANGSTRAR.

  2. Johan Wiman skriver:

    Problemet är väl också att inte lärarna äger debatten. Ingen tar ett hälsoråd seriöst om inte läkarkåren stödjer det, men när det gäller skolan kan vilken figur som helst få sin åsikt tagen på allvar. Ta bara det där kommunalrådet i Malmö som tyckte att eleverna skulle få sätta betyg på lärarna. Sådant borde bara få genomföras i vetenskapliga experiment eller om någon vetenskaplig evidens finns för att det skulle fungera. Lärarna borde stå för sådana initiativ.

  3. Jim skriver:

    Skitsnack som vanligt från vänster. Flum, dalt, premiera lathet och bestraffa flit. Dom röda har fått som dom vill, nu ser dom hur det gått och då vill dom fixa till det genom att flumma, dalta ännu mer… Man tar sig verkligen för pannan! Är dom helt dumma i huvudet??? Det här landets medborgare har verkligen inget att skylla på, som man bäddar får man ligga! Som tur är kan man lämna det här dömda landet!

  4. Fredrik Karlsson skriver:

    Kommunerna anställer ju inte behöriga lärare för obehöriga är avsevärt billigare så ”riktiga” lärare borde ju ha all tid i världen att ta initiativ och föra debatten.

  5. Fredrik Karlsson skriver:

    Jim:

    Du är ett praktexempel på varför politikerna använder skolan som ett vapen i kampen om väljarna och därmed indirekt skyldig till varför den svenska skolan ser ut som den gör.

  6. Johan Wiman skriver:

    Ojdå, pajkastningen har visst redan börjat. Fredrik, du har kanske rätt om lärarna (att de skulle ha tid). Men återigen, äger de debatten? Svaret är nej. Ta t ex Ilmar Reepalu, kommunalrådet i Malmö som jag nämnde. Han är civilingenjör.

  7. Elisaveta skriver:

    Eftersom begreppet FLUM betyder fördjupat lärande som bidrar till utveckling där eleverna får vara medskapande förstår jag att Björklund skyr ordet som pesten.

    Han har ju utropat sig till enväldig domare som till förbannelse upprepar att ordning och betyg är lösningen på problem i skolan – utan att lyssna på systematiserad kunskap inom fältet dvs pedagogisk forskning. Jag är orolig för vår demokrati ….

    Björklund verkar ju uppenbarligen räkna in fler och fler från yttersta högerkanten i sin supporterskara och jag hoppas att signaturen Jim gör slag i saken och lämnar landet.

  8. Janne Rydberg skriver:

    Ett samhälle mina vänner bygger på ”samspel” och ”samförstånd” mellan alla individer. Ingen kommer undan, inte ens jag och inte ens du, då alla (om än lite i sig) påverkar samhället som det ser ut idag.

    ”Det är de små bäckarna tillsammans som skapar de största floderna i slutändan”.

    Detta gäller undervisning i skolan, politik som förs i kommunen, regionalt.

    Politiker hade inte varit vid makten om de inte hade valts in där av folket. Om folket sedan är naiva och allmänt lata så får man sådana människor som vi får där. På gott och ont.
    Och sedan är det ju så att alla har ju tyvärr på gott och ont olika åsikter.

    Men som någon yttrade här, som är av vikt och det är ansvar. Ansvar ska tas av alla partner, såsom elevernas, lärarnas, föräldrarna som politiker (som banemig ska se till att det finns resurser att tillhandahålla, så inte färre lärare får ta större shok av elever, vilket ofta ger virke för dessa problem som stökighet, men sådant vi knappast kan förvänta oss längre).

    Så vem har nu ansvaret?

    Den första personen som vågar stå på sig och säga ”jag” är den som får den största pokalen här ikväll.

    Så jag säger väl det då

    JAG!

    🙂

  9. martin skriver:

    Fredrik:

    Detta är precis som Jim säger ett resultat av en snart 40-årig misshandel av skolsystemet som till allra största delen drivits på av vänsterorienterade (läs: social demokratiska) regeringar. Det började redan med Olof Palme som var skolminister i slutet av 60 talet…. Göran Persson såg bland annat till att kommunalisera skolan 1989 och Östros och Baylan fortsatte arbetet att flumma till skolan ännu mer. avsaknad av betyg etcetera. Läs om Färila projektet på Färila centralskola 1996 där den socialdemokratiska skoldrömmen testades fullt ut. Det blev katastrof!
    En av de grundläggande pedagogiska filosofierna är att ingen elev får vara bättre eller sämre än någon annan elev, vilket får till följd att läsvilliga elever får stå tillbaka för de elever som det går trögt för. Detta leder till en låg men förhållandevis jämn allmän kunskaps nivå. Avsaknad av betyg är ett exempel, där man stadfäster att alla elevers kunskaps nivå behandlas lika (inte jämlika), dvs det spelar ingen roll om elever ”anstränger” sig i studierna eftersom elevens kunskaps nivå ändå betraktas som lika med den late. Visst, en resursfråga tror många men svenska elever är bland de allra dyraste i hela världen. Lärare har istället för att vara goda kunskaps förmedlare utbildats till att snarare vara pedagoger som ska ”guida” eleverna att inhämta kunskap. Vara mentor osv.. Vem som helst kan nästan platsa i den situationen vilket gjort läraryrket till ett låg-status yrke. Hur kan man inspirera en skoltrött 14 åring i matematik och naturvetenskap eller svenska om lärare inte ens finns närvarande i klassrummen? Och om de finns närvarande, inte har INGÅENDE kunskaper i lärorämnen?
    Som elev förlorar man självklart respekt för en lärare som inte har mer än absolut nödvändiga ämneskunskaper, som precis ”räcker till” men ingenting utöver det. Det är just det där extra, ”utöver” bas-kunskaperna i ett ämne som ger läraren överblick och säkerhet att också kunna hitta inflikningar vid en lektion och vara/bli en inpirerande lärare.

  10. Petra skriver:

    Jag känner sympati med er lärare. Själv arbetar jag inom vården som också styrs av okunniga från ovan. De tvingar ständigt fram förändringar genom att dra in pengar. Det borde väl finnas bättre sätt att stimulera utveckling än detta?
    De folkvalda borde ha vett nog att lyssna på er lärare och vetenskapen! Men kanske vill de inte lyssna på grupper som traditionellt sätt röstat vänster, lärare liksom kulturarbetare.
    Fast förresten, de har inte lyssnat på Försvaret heller..
    Men det gör ont när knoppar brister, eller stålbad eller vad de nu har i huvudet de styrande.. De är inte kloka.
    Men visst finns det otroligt mkt att göra, arbetet och kompetensbehovet tar aldrig slut. Och det är väl det som är tjusningen. Inom vård och skola. Jag önskar bara att politikerna kunde stötta istället för att stjälpa.

  11. Stefano skriver:

    En viktig anledning till att skolan blivit så mycket sämre tror jag beror på att rektorer främst håller i budgetar och marknadsföring (som dessutom belastar budgeten). Nu ska skolan bedrivas som ett företag, barnen är kunder, ju fler desto mer pengar till skolan.
    Pedagogiken hamnar i skymundan. Det är inte ovanligt att det saknas böcker i vissa ämnen, datorerna är få och gamla, det är ytterst sällsynt att man kallar in vikarier vid sjukdom, klasserna är för stora etc.

    För att den sk. flumskolan ska fungera krävs det trots allt ett stort engagemang och kunskap från lärarnas sida. Även om man ska lära barnen att vara medskapande krävs mycket handledning. Jag tror också Stavros Louca har rätt, när han efterfrågar fler specialister, kunskapen hos många lärare är för bred och grund. Men även detta är en budgetfråga, ju färre tjänster, desto billigare.

    Sen behöver det inte vara så svart eller vitt, ”flum” eller ”ordningsskola”; det borde vara möjligt att ge lärarna ett mandat att hålla ordning i klassen och ändå bedriva en fördjupande pedagogik. Faktum är att störande elever drabbar många och att det är ett stort problem i dagens skola. Pedagogik: Det är kanske en kombination av gamla och nya metoder som är bäst, olika ämnen kräver olika metoder, både nöta och blöta.
    Betyg: Som förälder har jag ofta upplevt det svårt att veta hur mina barn ligger till i skolan, de sk utvecklingssamtalen har för det mesta känts ganska meningslösa. Jag är ytterst tveksam till betyg, de är alltför endimensionella, men någon form av seriös och konkret bedömning tror jag är nödvändig, både för barn och föräldrar. Inte minst för att öka föräldrarnas engagemang.

  12. sivan skriver:

    Vänd fokus. STÄLL KRAV PÅ ELEVERAN I STÄLLET FÖR PÅ LÄRARNA.
    Dom elever som inte vill studera, kan göra något annat.
    Tyvärr kommer det att försämras ytterligare i många , många år pga den nya lärarna som kommer ut totalt indoktrinerade med en massa flumpedagogik.

  13. Jonas skriver:

    Skolministern som förkastar kunskap för att han själv inte har lust (?) att tro på den, sänder ett mycket märkligt meddelande till eleverna. Behöver man inte tro på lärarna om man inte har lust? Är det upp till var och en att känna efter vad som är ”rätt”?

    Att ideologiskt förblindade politiker får härja fritt med skolsystemet vart fjärde år är något som måste stoppas och det här och nu! Våra framtida generationer är allt för viktiga för att experimentera med!

  14. Hans-Åke Scherp skriver:

    Hej!
    Det är klart att jag ska köpa en FLUM-tröja! Ett bra initiativ! Låt oss ta udden av den negativa klangen i FLUM! FLUM är begynnelsebokstäverna i Förståelsefördjupande Lärande och Utveckling under Medskapande. Medskapande och meningsskapande är grundförutsättningar för kunskapsbildning som är varaktig, påverkar elevernas handlande och hjälper dem att förstå sig på omvärlden. Vi vet att kunskapstörst och inre motivation för lärande är vida mer betydelsefullt som drivkraft för lärandet och kvalitet i elevernas kunskapsbildning jämfört med betygsjakt och ”hotivation” som skolministern driver. När vi samlat på oss pedagogers viktigaste lärdomar om hur man på bästa sätt bidrar till elevernas lärande och utveckling är den mest frekventa lärdomen att bygga upp en förtroendefull relation och därnäst att knyta an till deras tankar och föreställningar. Att skapa det respektfulla och ömsesidiga utmanade mötet mellan elevernas föreställningar och lärarnas kunskaper är centralt för elevernas lärande. Det var även kontentan av forskaren Per-Olof Bentley när han vid presskonferensen om TIMMS-resultaten förklarade hur man skulle kunna förbättra resultaten i matematik. Eleverna behöver vara medskapande och tillsammans med lärarna problematisera matematikens mysterier istället för att sitta ensamma och tillämpa formler som de inte förstått.

  15. martin skriver:

    Stefano:

    Helt riktigt, G Perssons komunaliseringen av skolan har lett fram till att rektorer numera är kommunal arbetande ”bean-counters” som i värsta fall helt saknar kompetens i hur man driver en framgångsrik skola. I många mindre kommuner sitter dessutom rekorer i kommunalfulmäktige.
    Jag lider också med alla lärare som gått ut de senste decenniet, som tvingats gå en medioker lärarutbildning och hjärntvättats med alltför mycket pedagogiskt dravel. Det är inte mer pedagogik som behövs snarare mer kunskap! Pedagogik i all sin ära men det blir till ett tomt skal om det saknar ett innehåll. Dagens lärare är jätteduktiga och gör sitt allra bästa men de saknar tyvärr i alltför stor utsräckning tillräckligt stor ämmnes kunskap. En kandidat examen i två ämnen var förr lärarens stolthet som skapade något av en kunskaps auktoritet i positiv bemärkelse. Som givetvis kan ifrågasättas, ger relevanta svar och inte en lärare som svarar ”-jag vet inte men du kan söka på internet och ta reda på det själv…” Jag tror att vi under de senaste 30 åren har ”stött och blött” färdigt i HUR man pedagogiskt går till väga, nu gäller det att inspirera de lärare som finns att fördjupa sig i sina ämnes områden för att höja deras status. Förr kunde en lektor i gymnasiet sätta av 20% till forskning. Idag finns inte lärar titlar kvar eftersom alla ju ska vara jämlika vilket får till följd att en lärare som egentligen har en lektors kompetens likställs med en vikarie som inte ens har riktig lärar behörighet. Alla tiltuleras ”lärare” oavsett.
    Självklart måste vi motverka tendensen mot det ”kravlösa samhället”. Kunskap FÅR man inte gratis utan kräver ett aktivt studerande av eleven själv tillsammans med lärare och med stöd hemifrån föräldrar.

  16. martin skriver:

    Hans-Åke:
    fattar inte vad du menar ”medskapande”?? medskapande till vaddå?? det där är bara bullshit!!

  17. Johan Wiman skriver:

    Jag tror faktiskt att det ligger något i detta med att kunskapsinnehållet i det som lärs ut måste ökas, men det gäller även att motivera eleverna till varför kunskap är värdefull. Det är min åsikt, men jag är inte lärare så något fog för det jag säger har jag egentligen inte.

    Tvärtom, jag är en åsiktspelle i denna debatt och jag tror att det har blivit dags för lärarna att de tar lite ansvar nu och visar vilka som egentligen borde äga debatten: inte jag och inte Ilmar Reepalu utan de själva.

  18. christermagister skriver:

    Oj, oj! Här händer det grejer när man är borta! Tack för alla kommentarer! 🙂

    Jag läser, funderar och filar på ett nytt inlägg till i kväll. (Jag har gjort något så tokigt som att både lova en kompis att följa med och träna på gym och att lova sambon att julhandla!)

    Eftersom de aktuella siffrorna till stor del handlar om matematik så skulle jag uppskatta lite konkreta förslag till lösningar under mitt inlägg ”Matte!

    Ha en bra dag!

  19. tråkmagistern skriver:

    Botemedel för matten: Lär in halva multiplikationstabellen i trean. Andra halvan i fyran. Använd vilka jävla metoder ni vill. Repetera i hela mellanstadiet.

  20. Janne skriver:

    10 minuter efter Sherps inlägg rasslade det in ett bekräftelsemail om såld Flumpetröja i min inkorg. Välkommen till klubben, Hans-Åke! 🙂

    Det var intressant att följa hur positionerna mellan ”flummet” och ”ordningen” hann bli så förtydligade under den ganska korta diskussionen ovan.

    Det är också skönt att – efter att ha läst igenom diskussionen – känna att jag inte bara är en flumpedagog, utan också är STOLT över det!

  21. martin skriver:

    Kan bara gratulera dig Janne! Om du personligen är en STOLT flumpedagog eller gillar att pilla dig i naveln eller whatever, har ingenting med den här diskussionen att göra. Frågan är om flumpedagogiken behövs i skolan -Argumentera för eller emot!

  22. Mats skriver:

    Vilket liv – men jag är rädd att det spårar ur innan första kurvan.

    Ibland tror jag att ett hederligt krogslagsmål skulle vara mer hälsosamt!

    Jag sätter mig på läktaren och njuter av underhållningen.

  23. christermagister skriver:

    Martin, flumpedagogiken som vi ser den behövs, det är nog alla överens om. Ingen vill väl att eleverna ska få ytliga kunskaper i skolan och att de uppfostras i en odemokratisk anda? Målen är vi nog alla överens om egentligen, det är resultaten av den förda politiken vi inte riktigt har samma syn på. (Dessutom gillar vi inte ministerns förolämpande uttalanden och överlägsna ton.)

    ”krogslagsmål”… 🙂 Ja, ibland känns det som det! Frågan är om det behövs? Jag tror nog egentligen att det skulle räcka med en skolminister som lyssnade på erfarenheten som finns. Och som inte försökte detaljstyra ända in i klassrummet… Som jag skrev i mitt nyare inlägg så är ju faktiskt inte konsekvenserna av åtgärderna så lätta att förutse, ens om man är utbildad pedagog med många års erfarenhet. Ingen (förutom ministern) påstår sig sitta inne med en fullständig sanning.

    Dessutom handlar det till stor del om hur skolorna hanterar de nya direktiven. Det kan bli hur bra som helst om man sköter det på rätt sätt, men också hur dåligt som helst. Jag tror att Björklund har en tendens att överskatta skolans förmåga att hantera situationen på ett bra sätt. Han ger direktiv utan att ge medel. Vi som är emot hans förslag har en tendens att överdriva åt andra hållet, och i mitt fall beror det på att jag jobbar med de elever som har det svårast i skolan. De som jag tror kommer att drabbas hårdast. Det handlar till sist om kunskapen och förutsättningarna på de enskilda skolorna. Därför förespråkar jag att pedagogerna ska få mer tid till att sköta sitt huvudsakliga arbete, att undervisa, mer tid till kompetensutveckling och reflektion och att förutsättningarna för de olika skolorna jämnas ut. Kostnaden för en elev i grundskolan 2007 rörde sig mellan ca 58 000 i en kommun till ca 118 000 i en annan. Det är klart att det ser olika ut!

    Mats, glöm inte popcorn! 😉

  24. Alltiallon skriver:

    Oj här var det underhållning må jag säga som jag tydligen har missat eftersom Mini är sjuk…det var ju lite synd. Jag får nog ta och läsa igen mig lite senare tror jag.

  25. olof den andre skriver:

    trots stavas som jag skrev det inte ”trotts”, men är man flumpedagog så är man och då krävs tydligen inte ens kunskaper i svenska.

  26. christermagister skriver:

    Där ser man hur lätt det är att bedöma någons ”kunskaper”…

    Den viktigaste egenskapen hos alla sorters pedagoger är nog respekt för sina medmänniskor, så jag hoppas att du har valt ett annat yrke Olof!

  27. Janne skriver:

    Jag har haft sporadisk Internetuppkoppling hela den här veckan, så jag har inte kunnat delta på den nivå jag hade hoppats på.

    Martin, jag har i nuläget inte mycket mer att lägga till flumpedagogikens försvar än det som redan sagts av i huvudsak Christer och Hans-Åke. Dessutom behöver du – för att själv kunna delta konstruktivt i diskussionen – ta reda på vad ”medskapande” innebär i det här sammanhanget.

    Hur tycker du själv skolan bör se ut och varför?

  28. Hagar skriver:

    Håller med alla som kritiserar flumpedagogiken i skolan. Det som utmärker flumpedagoger är att de själva vill ha så lite att göra som möjligt. Helst vill de sitta hemma dricka en kopp te och bara prata. Lektionsförberedelser och efterarbete existerar inte här.

    Rektorer av idag är inte mycket bättre. De är ointresserade av en pedagogik som ger eleverna gedigna kunskaper. Istället intresserar de sig för vad som behåller eleverna på skolan de själva är rektorer för. Sviker eleverna och väljer en annan skola blir de av med sina jobb. Därför blir det skolor som arbetar efter en ”kunskap light”- idé som får de flesta eleverna. Det ska ju först och främst vara roligt i skolan. Om man inte lär sig så mycket gör ju inget, eller hur.

    Sverige fortsätter sin kräftgång i de internationella kunskapsmätningarna. Fast att vara nummer ett i att spela x-box och playstation är väl ett lika gott betyg på kunskap som att ha MVG i vilket skolämne som helst.

  29. christermagister skriver:

    Ja, om det är så du definierar flumpedagogik så förstår jag att du är emot den. Det är nog alla! Så definierar i alla fall inte jag den, och ingen annan jag har kontakt med heller. Det är det som är själva vitsen med vår ”kampanj”; att förklara att motsatsen till den syn på lärande som Björklund har inte är ett dugg flummig, inte ställer lägre krav på eleverna eller är mer otydlig. Dessutom kräver den bra mycket mer jobb och engagemang av både lärare och organisation än vad ”betygspedagogiken” gör.

    Den skola du beskriver, ”kunskap light” och att det först och främst ska vara roligt i skolan, tycker jag låter som en effekt av friskolereformen, och där håller jag med dig. Marknadsföring och billiga knep (t ex höga betyg) har blivit viktigare än kvalitet i vissa fall.

  30. Inga M skriver:

    Det här är ju löjligt! Att sänka debatten om skolan till den här nivån! Dvs att göra den till en retorisk omdefiniering av ett gammalt välkänt uttryck!

    Flumpedagogik myntades som uttryck någon gång på 70-talet och står för ett sätt att undervisa som inte hade någon vidare mening eller mål. Man kunde göra vad som spontant föll elever / lärare in för stunden och motivera det efteråt med några pedagogiska floskler. Huvudsaken var att alla var glada och fria. Om någon lärde sig något var inte så noga med. Det var ett fenomen i kölvattnet på det glada 60-talet där ansvarslöshet i sig var ett mål.

    Nu använder Björklund detta uttryck för att ta avstånd från det sättet att se på undervisningen i skolan. För att ta udden av hans kritik så ägnar sig några debattglada skolteoretiker åt att med stor möda göra om det här uttrycket till något annat.

    Det är ungefär lika klyftigt som om jag skulle säga att uttrycket skitpedagog betyder inte alls skitpedagog utan
    ”skola kreativ i tanken” och trycka upp ett antal t-shirts med ordet
    skitpe-
    dagog.

    Lågt!

    Det här är på sandlådenivå och jag är inte ett dugg imponerad av att det är professorer och docenter som ägnar sig åt detta. Debattera skolan och skolpolitiken sakligt istället! Det har vi alla mer nytta av för att belysa vad som faktiskt ligger i förslagen till ny skolpolitik.

    Därmed inte sagt att allt som kommer från alliansen är bra för skolan för det menar jag inte. Mycket är bra, framför allt att man tar tag i en del grundläggande bekymmer i skolan och lärarutbildningen, bekymmer som även socialdemokraterna erkänner existerar. (Men allt får inte godkänt, exempelvis inte betyg i de lägre årskurserna).

  31. christermagister skriver:

    Inga, visst är det lågt och på sandlådenivå! Det är ju det vi tycker också! Genom att hänvisa till ”flumskolans misslyckande” så fort Björklund ska motivera sina åtgärder så antyder han ju att det är inställningen som du beskriver ovan som dominerar dagens skola, och det vet du också att det inte är. Det finns klara och rediga anledningar att motsätta sig stora delar av Björklunds skolpolitik (bl a tidiga betyg) och därför tycker i alla fall jag att det är han som dragit ner debatten på sandlådenivå genom att missbruka ordet ”flum”. Det försöker vi motarbeta. För att kunna föra en pedagogisk debatt måste vi göra oss av med fördomarna och visa att vi motsätter oss åtgärderna av oflummiga anledningar. Det här kanske inte är det bästa sättet, men det är ju inte direkt vårt första försök och till slut tappade i alla fall jag tålamodet.

  32. Inga M skriver:

    Christer: När det gäller ämneskunskaperna så har det inte varit en flumskola, åtminstone inte när det gäller ambitionsnivån. Men det kanske inte är fel att göra de kraven tydliga genom betygssättning uppe i de högre åldrarna i grundskolan. Det kan i alla fall vara intressant att pröva som ett komplement till samtal. VArför skulle man inte kunna betygssätta förståelse- och djup i elevers kunskaper? Varför ska kunskaper plötsligt bli ytliga för att de betygssätts? Det måste vara ett tankehopp här någonstans.

    Men när det gäller att värna arbetsron i skolan och elevernas trygghet så har det varit en flumskola i Sverige och det med accelererande fart i ganska många år.

    Visst kan dåligt uppförande från en elev vara signal om att eleven mår dåligt och självklart ska adekvat hjälp erbjudas. Men det ursäktar inte att den eleven ska få fortsätta att trakassera andra elever och lärare under tiden som skolan (o soc) jobbar på att hjälpa till. Det måste vara möjligt att både hjälpa en elev och sätta tydliga gränser för dåligt uppförande samtidigt. Det råder inget motsatsförhållande mellan de två åtgärderna. Tyvärr har vi saknat bortre parenteser för att få hejd på barn som är rent ut sagt elaka mot sin omgivning, elaka med berått mod. För det handlar inte om ”dålig uppfostran”. Nästan utan undantagsfall så vet barn och ungdomar vad som är acceptabelt och vad som inte är det men de väljer medvetet att göra det som är fel eftersom det ger en känsla av makt och aldrig ger några konsekvenser.

    Skolan kan aldrig fungera som en behandlingsinstitution för barn och ungdomar som har grava bekymmer socialt och / eller känslomässigt. Det är inte skolans uppdrag. Det blir i så fall fel både för eleven i fråga och omgivningen. Sånt måste kunna lösas på annat sätt.

    Jag har haft utvärdering med mina elever nu och frågat vad jag som lärare ska göra för att hjälpa dem att fortsätta vara en bra klass.

    Och vad får jag som dominerande svar i de här gruppsamtalen? Jo, deras fokus i de här praten ligger på att de vill att jag ska skydda dem från retning och bråk på skolan. Det är sånt de är mest rädda för. Många barn går idag till skolan och är rädda för det som kan möta dem under dagen från andra elever. Det är inte acceptabelt och där finns en tafflighet att hantera problemen som jag gärna skulle beteckna som flum. Självklart blir lärandeprocessen lidande när en massa lektionstid går åt till ovidkommande prat, konfliktlösning i grupp, för sen ankomst och andra störningar eller till att helt enkelt vara rädd för vad som ska hända på rasten.

  33. christermagister skriver:

    Inga, jag tror att barn som medvetet väljer ”att göra det som är fel eftersom det ger en känsla av makt” saknar någonting. Det kan vara i uppfostran, men i de mer allmänna fallen som jag tror att du syftar på så är det snarare någonting i skolans verksamhet. Jag tycker att Antonovskys teori om KASAM (känsla av sammanhang) är bra att tänka på i det här fallet. För att en elev ska trivas i skolan, och alltså också uppföra sig väl (och förhoppningsvis lyckas), behövs KASAM som består av tre delar:

    Begriplighet: Elevens skoldag är förutsägbar, begriplig och strukturerad. (Det kan handla om hur schemat läggs eller något så enkelt som att informera om vad som kommer att hända under dagen och lektionen.)

    Hanterbarhet: Eleven har resurser att ensam, eller med hjälp av andra, lösa de utmaningar och problem som h*n möter i skolan. (Att inte målen och kraven är så höga att eleven inte har en chans att nå eller förstå dem.)

    Meningsfullhet: Elevens engagemang och arbete i skolan måste kännas meningsfullt. (Här har vi en stor uppgift i att förklara varför vi läser de olika momenten i skolan, och jag tycker alltså inte att ”för att få ett högt betyg” duger…).

    Jag anser alltså att vi i första hand måste titta på de här bitarna i skolan, men självklart ska vi ha handlingsplaner och åtgärder att ta till när elever går för långt. Du skriver: ”när det gäller att värna arbetsron i skolan och elevernas trygghet så har det varit en flumskola och det i ganska många år”… Vilket av de nya förslagen tycker du förbättrar situationen när det gäller ordningen? Vad har Björklund tillfört som inte är ”flummigt”?

  34. Inga M skriver:

    Christermagister: Vi är helt ense om att skolan ska ställa rimliga krav på eleverna och ge dem sammanhang som är begripliga. Absolut! KASAM är självklart en god tanke att ta med, även om den kanske har varit vanligare att jobba med i vårdutbildningar.

    Men nu kommer vi till det märkliga: Du sätter KASAM i motsats till att det finns regler och krav. För mig är det absolut självklart att båda delarna ska finnas närvarande. Och samtidigt! Jag ser inte att regler och en god skola motarbetar varandra, tvärtom så understödjer de varandra. För mig går självklart 1. tydliga krav och 2. en skola skapad utifrån elevperspektiv hand i hand.

    Du väljer också fortfarande att hänvisa till dåliga föräldrar (uppfostran) och till att skolan ställer felkrav. Det håller jag inte med om. Min erfarenhet (jag vet att den inte är värd något i forskningsammanhang, men jag förmedlar den ändå eftersom den motsvarar 35 års lärarerfarenhet och borde vara värd något) är att barn som verkligen strular i skolan har en skörhet (medfödd?) och en otrygghet (socialt?) som inte bottnar vare sig i dålig uppfostran eller skolans felgrepp utan i större bekymmer än så och bekymmer som till största delen ligger utanför skolans värld. Och som alltså inte kan lösas vare sig med KASAM eller uppförandefrihet. Där skiljer sig våra ståndpunkter tydligt.

    Det handlar enligt mitt förmenande om barn som lever med oro och ångest och får tillfälliga uppåtkickar av att strula och utöva makt över barn och lärare i sin omgivning, kickar som för tillfället lindrar deras oro. Deras problem minskar inte av att de får hålla på och bråka utan att behöva ta konskvenser av sitt handlande. Men för andra barns skulle så måste det finnas redskap i skolan för att stoppa det här. Det är inte rimligt att de ska få förpesta arbetsmiljön för både skolkamrater och lärare år efter år.

    Du frågar vad regeringen gjort för att komma till rätta med detta. Ja, sittande regering har inte hållit på så länge, men har i alla fall erkänt att det finns ett problem. Det är värt mycket. De har också fått socialdemokraterna att delvis gå in på samma linje. Det är också viktigt.

    Det som har gjorts, som jag tycker ändå är steg i rätt riktning, förutom själva erkännandet, är att man beslutat att barn som mobbar kan tvingas byta skola. Och att man kan ge betyg, skriftliga omdömen om just den sociala kompetensen som en elev uppvisar. Sedan hoppas jag mycket på reformeringen av lärarutbildningen. Den borde på sikt ge lärare bättre redskap att hantera sitt jobb.

    Vad som dessutom fattas är att öppna bättre för att ordna små undervisningsgrupper för elever som inte orkar med klassundervisning och den oroliga undervisningsform som barn tvingas in i idag. Vi har ofta i praktiken ämneslärar och ämnesrumssystem långt ner i åldrarna och små barn är inte mogna att leva med så mycket byten. De behöver knyta an till få vuxna, i små grupper och kända miljöer först. Skolan skapar tidigt en oro som man sedan får skörda i form av otrygghet. Jag vet inte om samma krav är rimligt för äldre barn, nu talar jag bara om små barn i grundskolan och deras behov utifrån mognadsnivåer socialt och känslomässigt.

  35. christermagister skriver:

    Inga, jag har mycket att göra just nu, och jag ska svara ordentligare senare. Jag vill bara säga att jag inte alls ”sätter KASAM i motsats till att det finns regler och krav.” Jag är inte emot regler och krav! Var kommer det där ifrån? Varför tror alla att man är emot regler och krav bara för att man inte gillar en viss människosyn? Har alla svalt Björklunds retorik med hull och hår? Hans sätt är inte det enda att utarbeta regler på och inte det enda sättet att ställa krav!

  36. Janne skriver:

    Jag gör ett försiktigt inhopp och säger att jag håller med Christer; den felaktiga bilden av KASAM och ”ordning och reda” som ett motsatspar är en av de konstruktioner som vi flumpedagoger har att kämpa emot.

    Att erbjuda (eller sträva efter att erbjuda) KASAM handlar inte om att plocka bort regler och krav. Det handlar snarare om motsatsen. Att:

    1. Begripliggöra dem – Synliggöra den direkta effekten av att följa en given regel eller ett ställt krav.

    2. Göra dem hanterliga – införa regler och ställa krav som är uppnåeliga för just den här individen just nu.

    3. Göra dem meningsfulla – synliggöra effekten av att följa en given regel eller uppnå ett visst krav.

    Alltså i sammanfattning att göra tillvaron tydlig och således skapa individuella grundförutsättningar för lärande och utveckling.

    Flumpedagogik och anarki är inte synonymt.

  37. christermagister skriver:

    Janne, visst, vi är på samma nivå! Uppnår man en hög KASAM i klassen/gruppen så behöver man dessutom knappast några uttalade regler. Med en klass jag hade skrev vi följande regel (efter ”order” om att man skulle skriva regler i klasserna):

    ”Man får inte göra någonting som skadar någon annan, förstör material eller stör undervisningen”.

    Att hålla på att punkta upp allt som är förbjudet är inte direkt konstruktivt och skickar bara fel signaler.

    Med detta tar jag paus från det pedagogiska bloggandet för i år. Jag tänker ägna mig åt sporadiska och lättsamma inlägg ett tag framöver. (Om inget speciellt dyker upp förstås…) 😉

  38. Ping: Flumpedagogisk debatt i bloggosfären « ©lektorio

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s