Ett ord en människa fäster sig vid
Kan verka i oberäknelig tid
Det kan framkalla glädje livet ut
Det kan orsaka obehag till livets slut
Ja, det påverkar livet på jorden
Så slarva inte med orden!
”Ord” av Alf Henriksson. En klockren liten dikt, perfekt för en amatör som mig. Jag känner att jag borde läsa dikter oftare. Skulle vilja lära mig att uppskatta fler… När en dikt träffar någon punkt i medvetandet så gör den det ju på ett så effektivt sätt. ”Poesi är ett vackert sätt att utvecklas”, tänker jag, men har oerhört svårt för att ta mig tid att läsa… Varje gång jag försöker så blir jag dessutom besviken. Det blir aldrig så bra som jag hoppas. Vad beror besvikelsen på? Kan det vara så att en dikt som inte träffar den där punkten i medvetandet, en dikt som inte når fram, är så oerhört frustrerande att läsa? Musiktexter läser jag och uppskattar som poesi. Har jag lättare att ta till mig den formen för att ytterligare ett sinne är inblandat? Varför är det alltid de små korta dikterna, gärna på rim, som fastnar? Varför har jag så svårt för mer komplicerad poesi? Är läsandet av den något man tränar upp? Lägger jag ner för lite tid, eller är jag helt enkelt för ytlig? Är det den pretentiösa känslan som smyger sig på som är hindret?
Tips på bra dikter mottages gärna!
Jag har lagt upp några bilder från ett julpyntat Gustav i min andra blogg.
Länkar till andra bloggar om: ord, dikt, poesi, Alf Henriksson,
Christermagister 
Jag undrar jag om det kanske skulle gå lättare om du provade att skriva lite poesi själv?
Vad sägs om:
Var och en står ensam på jordens hjärta
genomborrad av en solstråle
och plötsligt är det afton
-Salvatore Quasimodo
Tack för tipset. Jag har faktiskt försökt några gånger, men det kanske är dags igen… Eller, kanske inte, den enda gången jag tyckte att det gick bra var när jag reste ensam till en liten by på Bali ett par veckor. Det krävs nog lite mer tid och issolering än jag har just nu…
Jag kan inte säga att dikten fastnade direkt… Jag läste den och funderade på den ett tag. ”Han menar att livet en vacker dag är så underbart att tiden bara flyger iväg och plötsligt är det afton”, tänkte jag. ”Ja, det är ju en fin dikt!”. Men nu när jag återvänder till skärmen och läser den igen så ser jag ju att det snarare är en religiös dikt! ”Vi står ensamma på jorden med endast Guds kärlek att sätta vår förhoppning till intill döden”… Eller? Hur tolkar du den? Vad betyder den för dig?
Som sagt, frustrerande! 😉
Varför inte erotiska dikter-poesi
Du är ju man’ligger det inte latent för dem-ler vänligt
Vem har sagt att allt måste rimma-beror nog på innehållet
Längden på dikten-poeten bestämmer den
Kärleksdikter-innehåller inga stötande ord
De är mer som en känsla, en ton eller färg
Tillsammans bildar de helheten
Lycka till!
MVH Gladiatan
Pingback: Alltiallon » Ord
Det hela(poesin) kanske tjänar på att diskuteras med någon annan?