I går kunde vi läsa att Centerpartiet ger sig in i skolpolitiken. De säger sig stå för en mjukare pedagogisk linje än allianspartnern Folkpartiet. De vill också premiera ”duktiga lärare” med högre lön och låta eleverna vara med i det bedömningsarbetet. (DN 1, DN 2, AB)
Liksom i går har jag inte direkt lust eller energi att göra en djupdykning i detta i dag, men jag vill i alla fall slänga ur mig ett par kommentarer och frågor.
Vad betyder den nya konkurrensen om skolfrågorna? Är det bara ett sätt att behålla rösterna inom alliansen (se Metabolism) eller innebär det att C verkligen har en annan syn på pedagogik och skolans verksamhet? I så fall, kan de tillåta Björklund att fortsätta på inslagen linje? Är det trovärdigt?
Att lärare konkurrerar om lönen är problematiskt… Förutom de uppenbara problemen med att avgöra vem som är en ”duktig” lärare och vilka som ska vara med i den processen så funderar jag på vad det betyder för det kvalitetsavgörande samarbetet i skolan? Främjar det verkligen samarbete? Och ska vi verkligen acceptera att vi har ”dåliga” lärare i skolan? Ska vi inte se över organisationen där vi hittar brister och ge stöd och kompetensutveckling till de lärare som behöver det i stället?
Å andra sidan tycker jag nog att olika insatser ska kunna ge olika lön…men kanske inte kopplat till hur ”duktig” man är, utan hur engagerad man väljer att vara i skolutveckling eller liknande? Kan man ha en grundlön som baseras på att man är en kompetent lärare och lönetillägg för extra engagemang? Lärare som Stavros Louca (som ofta nämns i dessa sammanhang) lägger vanligtvis ner enormt med tid utanför sin egentliga arbetstid, men kan man verkligen kräva att läraren har ett kall som dominerar individen 24-7?
——————————
För övrigt undrar jag om det inte finns ett samband här: Minskad läsning bland män och unga – Fler och fler kan inte stava
Christermagister 
Jag hoppas – och tror – att Centerpartiet kommer att ge en sann socialliberal prägel på skolpolitiken vilket är något som Folkpartiet absolut inte har i nuläget.
Idag skriver Johannes Forsberg en ledare om detta. Läsvärd:
http://www.expressen.se/ledare/1.1367531/johannes-forssberg-centerns-flumskola
Ett citat:
”Inspirerade av dokusåpan ”Klass 9A” försöker sig partiet nu på skolpolitik och att öka lönespridningen bland lärare uppges vara första prioritet. För egen del vill jag gärna åstadkomma fred på jorden. Jag och centerpartiet har ungefär lika skarpa lösningar på de respektive problemen.”
Jag tycker att det är intressant med fler partier som vågar debattera skolpolitik. Sen vilket parti det är och vilken linje de driver är egentligen ointressant, bara de driver något eget så att debatten blir mer nyanserad…
Sen vad gäller lönesättning. Visst vill C att elever ska sätta betyg på lärare och att resultatet ska vara en del av löneförhandlingarna? Det är helgalet. Inte för att eleverna inte är kapabla att ta ansvar för lärares löneutveckling (vilket de iofs inte är) utan för att det är ett sätt att idiotförklara oss i vår yrkesutövning. Ungefär som om jursiter som begår fel skulle dömas av tidigare klienter. Det är ju så konstigt att det ens är svårt att föreställa sig…
Jag tycker om tanken på att eleverna ska få en mer aktiv roll i en skolas kontinuerliga kvalitetsarbete, det passar bra med skolans syn på barn och elever som aktiva medskapare av sin lärandemiljö (och därmed även sitt lärande). Men att elever ska kopplas in i lönesättning är bara larvigt.
Häromdagen hamnade jag i en diskussion med en kursare som föreslog att lärare ska kunna få mer betalt om de får fler elever som behöver särskilt stöd eftersom det också inenbär merarbete för läraren. Jag kan inte bestämma mig för om det är bra eller dåligt. Vad säger du?
Killfröken, jag förstår tanken bakom förslaget, men jag tror inte att vi ska använda enskilda elever som lönegrundande… Vilka signaler ger det? Det hjälper inte till att minska stämplingen direkt… Dessutom hjälper det ju inte eleverna att deras lärare har högre lön (inte läraren heller om h*n börjar bli utarbetad). Det känns lämpligare att lägga de resurserna på stöd till klassen (fler halvklasser eller förbättrad klassrumsmiljö t ex). Det finns ju åtgärder som förbättrar situationen för eleverna i klassen samtidigt som de underlättar för läraren. Det känns som sagt inte lämpligt att klassa vissa elever som så ”besvärliga” att de genererar högre lön…
Lönemässigt tror jag att det är bättre att tidsbestämma lärarnas grundarbete rent generellt och öppna upp för övertidsersättning för de som har ett extra stort lass att dra, eller som väljer att engagera sig extra mycket. En möjlighet att kompenseras för fler föräldrasamtal, för att man utbildar sig under kvällskurser eller för att man väljer att anordna läxhjälp mm.