Metta Fjellkner (Lärarnas Riksförbund) och Eva-Lis Sirén (Lärarförbundet) uttalar sig om Björklunds gärning i SvD. Man säger visserligen att Jan Björklund ”målat upp bilden av den svenska skolan med svart kulör”, men också att ”Björklund gjort en viktig insats för att sätta skolfrågor högt på den politiska agendan”.
Deras överslätande uttalanden upprör en skribent på Dagens skola som tycker att man borde kräva Björklunds avgång och skriver:”För oss lärare blir de konsekvenser alliansens ogenomtänka och grundlösa reformer bidrar till direkta.”
Björklund själv besvarar ett debattinlägg (som jag skrev om i går) i SvD och här blir det tyligt att majoren inte riktigt förstår hur hans uttalanden berör lärarkåren. I ena stunden säger han ”Vi har en engagerad och hängiven lärarkår. Min kritik riktas inte mot dem som är verksamma i skolan, utan mot en felaktig skolpolitik”, och i den andra fortsätter han att tala om ”flumskolan”. Han verkar inte förstå att hans uttalanden, och de flesta förslagen, tas emot som personlig kritik av verksamma lärare.
Det är inte bara det att de flesta lärare inser att majoriteten av Björklunds förslag är ytliga ”poängplockare” som inte kommer att förbättra deras möjligheter att nå goda resultat i sin yrkesverksamhet (eller försämra möjligheterna), nej, det är också sättet han uttrycker sig på, och vad han antyder. Han motiverar t ex det nya betygssystemet med att föräldrarna har rätt till tydlig information. Vi inom skolan vet att det redan finns föreskrifter om tydlig föräldrainformation. Vad blir slutsatsen? Jo, antingen vet inte skolministern vilka föreskrifter som finns, eller så anser han att lärarna och skolorna inte utför sitt arbete på ett bra sätt.
Jag tänker inte förneka att det finns problem inom skolan, både i systemet och med bristande insatser hos såväl skolledningar som individuella lärare, men det är i huvudsak på lokal nivå som man kan arbeta med dem. Och vad gör liberalen Björklund? Stärker han det lokala inflytandet? Lyssnar han på lärarnas förslag till förbättringar? Nej, han centralstyr organisationen och ignorerar och förolämpar de yrkesverksamma.
Per Westberg har också åsikter om majorens sätt att uttrycka sig och gjorde mig uppmärksam på en liten text från BBC om vad de engelska lärarna anser att systemet med tester av unga elever som Björklund har infört i Sverige har betytt för de engelska eleverna. De anser att det har gjort de engelska eleverna till de olyckligaste barnen i västvärlden, att det har lett till en grov stämpling av barnen, att det försämrat inlärningen och gjort lärarna till robotar. Det låter ju lockande! Not!
Christermagister 
Jag känner inte riktigt igen mig i din bild av lärarnas reaktioner mot Björklund. I stället tycker jag att väldigt många av mina kolleger gläds åt att Björklund styrt upp skoldebatten, och låtit det sunda förnuftet segra. I år efter år har vi blivit misstänkliggjorda av flumpedagogerna, det må vara rektorer som oftast haft dagisbakgrund, det har varit skolförbättrare som velat få bort oss från den otäcka undervisningen till att vara handledare för barnen.
Nu har Björklund återupprättat läraren. Att sedan vissa lärare som tog åt sig flumpedagogiken kan känna sig hotade må vara hänt.
Det är väl så att det är svårt att känna igen sig i någon annans beskrivning av verkligheten överhuvudtaget… Jag har svårt att känna igen mig i Björklunds beskrivning av skolan, och du att känna igen dig i min… Jag har inte stött på någon lärare som reagerat som du beskriver, med glädje över att Björklund styrt upp debatten, men det beror väl på lokala förutsättningar antagligen. Det som Björklund beskriver har inte funnits på de skolor där jag jobbat (i alla fall inte i den omfattningen) och därför efterlyser jag mer lokala lösningar. Alla klassrum i Sverige är inte drabbade av att ha tagits över av huliganer och alla skolor är inte dåliga på att skriva åtgärdsprogram och informera om hur det går för eleverna…
Det som jag reagerar mest på är att Björklund, och du, kallar alla som inte håller med om era åsikter ”flummare”, ”vänsterbloggare” osv. Jag känner mig inte det minsta flummig, och tror inte att jag upplevs som det heller. Jag anser att jag har utfört ett gott arbete i många år, men att jag trots det bara får skit i media och att beslutsfattarna inte tar hänsyn till mina åsikter och erfarenheter.
Dessutom verkar det som att Björklund försöker styra tillbaka skolan mot en organisation som rådde i en annan tid, i ett annat samhälle. Ett samhälle som jag inte tror att vi varken kan eller vill få tillbaka. Som jag skrev i en kommentar till mitt förra inlägg tror jag att vi i debatten måste skilja på långsiktiga förändringar, vilka jag tror beror på samhällsutvecklingen i stort, och på kortsiktiga försämringar, som jag tror till största delen beror på den neddragning med 40% av anslagen till skolan som gjorts sedan slutet av 80-talet.
Pingback: Tidigt stämplad dum « metabolism
Du skall självklart inte ta kritiken personligen. Det finns mängder av bra lärare i ett mindre bra system. Kritiken handlar om systemet.
Jag har inte varit i skolan på de sista 15 åren, men redan när jag lämnade var det ingen höjdare. Min tid på gymnasiet var helt bort kasstat. Nivån på utbildningen anpassades till de två elever i klassen som var där för att sitta av tiden. Jag hade höga betyg men de saknade egentlig substans om jag skall vara ärlig. Min tid i grundskolan var bra upp till 6 klass. Sen blev kvalitén på utbildningen alldeles för ojämn. Mycket pga. Ett system med oengagerade lärare och utan tydliga mål för eleverna.
Jag tror största problemet är skolan och lärares generella status i samhället. Den behöver uppgraderas. Tyckte debatten och iden om legitimerade lärare verkar vara bra.
Magister Nyman: Tycker inte han har återupprättat läraren. Hans intentioner kanske, men inget mål som han kan beteckna som uppnått. Och nej, jag är ingen flumpedagog. Vad det nu är.
Christer: Bra inlägg, men ännu bättre kommentar på herr Nymans självgoda påståenden.
Vi ska skilja på debatterna. Att Jan Björklund gjort bort sig står klart, och nu kan vi kanske lämna det.
Regeringens satsning på yrkesutbildning är ett utmärkt initiativ.
Angeläget är också återuppbyggnad av Komvux, som med sin högmotiverade elevkår är en oerhört effektiv skolform.
OIm man vill ha en kunskapsskola, borde man alltså ha värnat om omvux. Man hargjort motsatsen.
Våra politiker är inte särskilt kompetenta. Ett stort problem för hela samhället, såsom visat sig gång på gång.
Det absolut största problemet är att vår kultur har missat respekten för all ”överhet”. Barn och ungdomar kan bete sig hur som helst och säga vad som helst till sina lärare utan att få någon större konsekvens.
Om barn och ungdomar vore fostrade till att man visar respekt för vuxna och sina lärare skulle skolan vara totalt annorlunda. Om eleverna istället för att förvänta sig en häftig lektion kom med ambitionen att faktiskt lära sig någonting då vore det annorlunda att vara lärare. Nu är det inte så och därför håller inte många lärare så värst länge och det är helt och fullt naturligt. Vem orkar att bli trampad på och förolämpad dagarna i ända? Detta är ett samhällsproblem och inte bara en skolfråga.
Jag ser mig definitivt inte som någon flumpedagog, utan jag tycker att Björklunds egenhändiga komponerade ord för Sveriges Skola är ett jäkla påhopp, dessutom efter flera år som lärare har jag aldrig stött på elever som inte respekterar de vuxna. Det kan möjligen bero på att vi vuxna respekterar barnen. Behandla andra som man själv vill bli bemött brukar fungerar bra.
seekstromd, som sagt, visst finns det problem inom skolan, och oengagerade lärare är bland det värsta man kan råka ut för. Jag tycker också att förslaget om lärarlegitimation är bra. Även förslaget om tätare inspektioner av skolverket kan jag skriva under på. Det gör att man kan få syn på problemen, och åtgärda dem, lokalt.
Magistern, tack. 🙂
Peter, jag håller med om att förslagen är bra, men jag tycker inte att Björklund ska ha med skolpolitiken att göra i framtiden.
Markus, jag känner inte igen den bilden av dagens barn och ungdomar. De visar inte blind lydnad och respekt utav rädsla som förr, men det är inte speciellt svårt att vinna deras respekt och att väcka deras engagemang, och asapasa visar vägen… 🙂
ok, visst är det ibland onödigt lätt att ta till svepande formuleringar som flumpedagog. Men faktum är att skolan under en tid präglats av en syn där lärarens arbete förväntades vara att vara en handledare som skulle hjälpa eleverna att själva söka kunskaper. Detta är givetvis en god tanke i sig, men kräver väldigt mycket av eleven. De elever som mest blev lidande av detta var de som inte hade ett starkt stöd hemifrån. Därför menar jag att det rörde sig om en missriktad välvilja.
De lärare som envisades med att vilja stå i klassrummet och berätta, att levandegöra saker och ting för eleverna så att de skulle se sammanhang misstänkliggjordes och kallades för katederundervisare, vilket var något dåligt.
Att vi nu kanske svänger oss lite yvigt med begrepp som flumpedagoger kanske beror på att vi äntligen vågar stå upp och vara stolta över att vi nu igen får förmedla kunskaper, inte bara hänvisa till internet.
Magister Nyman: är inte polariseringen katederundervisning – handledarskap nästan lika olycklig som den mellan disciplin- och flumskolan? Kan undervisningen verkligen beskrivas som ett antingen eller, ett svart eller vitt? Kan det ena dömas ut och det andra hyllas som det enda rätta?
Jag tänker mig att ett handledarskap som är ett lyckat handledarskap innehåller en god dos gammal katederundervisning. Jag tänker mig att förmedlandet av kunskap fyller sin plats precis som elevens egna inhämtande av kunskap (internet, eller vilken nu källan är), men att handledaren finns där på plats i bägge rollerna; försöker inte korvstoppa någon full av kunskap lika lite som skicka ut dem på jakt efter egen kunskap utan vägledning.
Christermagister: Håller med Magistern om att din kommentar (nr2) var klockren! Kanske kan bli till ett separat inlägg till och med? Det är viktigt det du säger om epitetet flumpedagog!
Hej – tack för god läsning. Och bra diskussion. Jag håller med om dina tankar i ditt andra svar. Jag ryser för ordet flumskola, och jag upplever mig inte som en flumlärare och jag måste erkänna att jag inte vet vad ordets motsats är. A-M
All polarisering och alla svepande beskrivningar är nog kontraproduktiva i debatten. (Men motstsen till ”flumlärare” måste väl i så fall vara ”medeltidslärare”?) Vi måste bli bättre på att konkretisera vad vi är för, och emot.
I det här inlägget är jag främst emot Björklunds nedvärderande sätt att uttrycka sig, men också emot de centraliserade lösningarna han kommer med. Jag efterlyser mer lokalt anpassade lösningar.
Som jag skrev ovan är jag för lärarlegitimation och tätare inspektioner från skolverket, eftersom det öppnar för lokala åtgärder och är en ”garanti” för att redan befintliga regler följs.
Jag är emot de nya nivåerna i betygssystemet (för att det är onödigt arbete att byta system) och tycker inte att man ska ha betyg i lägre åldrar än år 8, men att de skriftliga omdömena och åtgärdsplanerna samt utvecklingssamtalen måste innehålla tydlig information om hur det går i skolan.
Jag är för nationella prov i år 3, under förutsättning att de är bra utformade, men emot polishämtning av skolkande elever, att tvinga invandrarflickor att delta i sexualundervisningen emot föräldrarnas vilja och att skolan ska drogtesta eleverna och lämna ut elevernas åsikter till Säpo.
Björklund står för en människosyn som jag inte skriver under på. En toppstyrd tvångsorganisation vill jag inte arbeta i. Det betyder inte att jag är flummig. Jag har samma mål som Björklund; att förbättra resultaten i skolan, att det ska råda arbetsro och att skolan ska vara en trygg plats för såväl lärare som elever, men min väg dit är en annan. Den bygger mer på ömsesidig respekt och samarbete än maktdemonstrationer och tvång.
Mycket bra inlägg och en bra debatt här från alla håll. Instämmer till fullo om att flumbegreppet/epitetet en gång för alla behöver brytas ner och förpassas till myllan.
Begreppen flumskola/flumpedagogik och liknade används oftast som trubbiga vapen snarare än finkalibrerade instrument. Ironiskt nog så är det egentligen ett oerhört flummigt sätt att debattera skolpolitik på.
Det enda sakliga jag lyckats utläsa ur den kritiken är just det Magister Nyman tar upp 11:02. Dvs. en slags icke-undervisning där läraren ikläder sig en passiv roll som handledare och låter eleverna själva sköta sitt lärande. Självklart är detta exempel på usel undervisning men inte på grund av att det är fel att aktivera och göra eleverna delaktiga i sitt lärande, att lära eleverna söka, sålla, värdera och förädla information/fakta till begriplig kunskap.
En dålig lärare är en dålig lärare är en dålig lärare. Samma lärare skulle vara lika usel om man parkerade honom/henne vid katedern i den gamla skolan.
Jag håller till fullo med Stefan om att en dålig lärare är en dålig lärare, oavsett system. Och självklart är jag inte anhängare av en skola där man lär in faktakunskap som inte kan sättas in i ett sammanhang av eleverna. Men jag tror att eleverna ofta behöver ganska mycket hjälp med att se sammanhangen. Jag tror också på värdet av det goda samtalet. Därför är jag ingen anhängare av en undervisning där eleverna arbetar var för sig, eller i små grupper, med att söka fakta utan att kommunicera speciellt mycket med andra.
Jag tror att man lär sig mest genom att tala med andra människor, och bearbeta sina kunskaper.
Däremot tror jag definitivt på betyg i tidigare skolår än åttan. Om inte annat så kan man ju se på resten av världen. Det torde knappast finnas något land där man väntar så länge med att ge de första betygen. Inte konstigt att det blir knäckande att plötsligt få ett dåligt betyg, när det bara är tre teminer kvar att fixa det på.
Det finns en tendens i Sverige att bortse från resten av världen och tro att man är bäst på allt.
Vad gäller frågan om man skall tvinga invandrarelever att delta i sexualundervisning är det inte helt lätt. Men varför skall man tvinga dem att leva kvar i de föråldrade mönster som deras föräldrar ibland vill tvinga in dem i? Möjligtvis kan det leda till en debatt om sexualundervisningens utformning, men jag tycker nog inte att vi skall acceptera att föräldrarna skall ha makten att begränsa deras kunnande.
Du ser, magister Nyman, vi är inte så olika ändå! Jag kan skriva under på alla dina åsikter i det första stycket. Att hjälpa eleverna att se sammanhangen är vad jag kallar att vara en handledande lärare. Samtal och att lära sig, och bearbeta sina kunskaper, tillsammans (både elev-elev och elev-lärare) är oerhört viktigt. Eget elevarbete utan handledning, översikt och uppföljande konstruktiv kritik av läraren är jag också emot.
När det gäller betyg, eller att tydliggöra för eleverna hur det går för dem, så tror jag mer på kontinuerliga samtal och skriftliga omdömen. Fördelen är att dessa bättre kan fokusera på vilka mål som eleven nått, eller inte nått, och vad eleven kan göra bättre i framtiden. Eleverna bör vara så medvetna om sina prestationer att betygen inte blir en överaskning, oavsett i vilken ålder man börjar dela ut dem. Jag tror att det finns en risk i att informationen till eleverna och föräldrarna, och tydligheten, blir sämre med betyg, i stället för bättre. Det är ju så mycket lättare att sätta ett betyg än att skriva ett omdöme, eller genomföra ett samtal och upprätta en utvecklings- eller åtgärdsplan.
När det gäller sexualundervisningen så handlar det om att tvingande åtgärder mot föräldrarnas vilja inte har speciellt stora utsikter att åstadkomma annat än större klyftor och fientlighet. Jag citerar från ett tidigare inlägg:
”För att inte hamna i en debatt om det verkligen är rätt att invandrarflickor inte deltar i simning eller sexualundervisning så vill jag klargöra att vi alla (Lärarförbundet, andra politiker, jag och troligen de flesta människor i det här landet) har samma mål. Vi vill alla att invandrarflickorna ska kunna delta i den obligatoriska undervisningen, att skolkande elever återvänder till skolan och att resultaten i skolan förbättras; det är Björklunds lösningar som är problemet! De andas en riktigt unken människosyn och är dessutom inte förankrade i en realistisk verklighet!”
Länk till detta inlägg:
http://christermagister.blogg.se/2008/march/nya-utspel.html
P.S. Det visade sig ju typiskt nog senare i debatten att det problemet som Björklund slog upp så stort inte upplevdes så stort i några skolor som kunde hittas…
Läst debatten igen. Tackar för alla tankar. Mycket intressant. Ville bara visa att jag är här och läser. Anne-Marie