I gårdagens inlägg skrev jag att jag inte kom på någon fortfarande aktiv artist som jag inte sett live, men väldigt gärna skulle se. Nu har Janis på Metabolism skrivit en kommentar, på tal om ett annat band, som fick mig att tänka på ett svenskt band jag inte sett live, men som jag gärna skulle se! Janis skrev att ”allt på skånska gör sig bra musikmässigt tycker jag!”, och därför bjuder jag på ett klipp med Svenska akademien. Kungarna av skånsk reggae!
Fortsatt konsert på YouTube här
Svenska akademien har egentligen sabbatsår, men har ”enats om ett endaste högtidligt och extrainkallat sammanträde på sin favoritstadsfestival måndag 18 augusti 2008.”
Vi ses på Malmöfestivalen!
Andra bloggar om: Svenska akademien, skåne, musik, reggae, konsert, Malmö, Malmöfestivalen,
Ja, de är bra! Jag har stått UTANFÖR festivalområdet de spelade på en gång … men det gills inte, va? Särskilt inte som det inte var de som spelade just då … ; )
/Janis
Nej du! Det gills inte! 🙂
… om sakernas tillstånd – filmen om Svenska Akademien finns nu i din skivbutik
Recension i tidningen Groove
Svenska Akademien är bandet som under sin sju år långa karriär ständigt befunnit sig i strålkastarljusets periferi. Okända för den stora massan men älskade av många andra. Med dansant reggae influerad av såväl hiphop som dancehall har de med fyra album, en samlingsskiva, en EP samt ett närmast frenetiskt turnerande lyckats påverka och gå i täten för de senaste årens allt mer levande och intressanta svenska reggaescen.
I Bengt Anderssons film får vi möta Akademiens ledamöter och publik. Vi får höra vad som ryms bakom de storslagna textraderna om kärlek och revolt och samtidigt bjuds vi bra musik och unika konsertögonblick. Det är ett personligt och närgånget porträtt av människorna bakom musiken snarare än en presentation av bandet, deras musik eller dess historia. Detta kräver tyvärr en stor dos förkunskap då filmen saknar berättarröst, namnskyltar och vägvisare. Detta är helt enkelt Akademiens perspektiv på tillvaron, berättat av dem själva för de som redan känner till musiken.
Tempot kan sägas vagga fram i baktakt. Tystnad och eftertanke, ackompanjerad av svepande kamerafärder genom valfri svensk småstad där allt verkar stängt och nedlagt, varvas med tillfälliga explosioner av energiska liveframträdanden, lika närgånget fotade som allt annat.
Vackert paketerat och med en mängd extramaterial är detta ett värdefullt dokument över vart Svenska Akademien står idag, och kanske en föraning om vart de kommer finnas i framtiden.
Recension av Björn Owen Johansson
Tack! Den ska jag kolla upp! 🙂