I mitt förra inlägg skrev jag att Mikael Oscarsson (riksdagsledamot för kd) ondgjorde sig över beslutet om att inte ha skolavslutning i kyrkan. Jag skrev också om DO Katri Linna och hennes replik, som jag ansåg vara mesig. I dag publicerar SvD ytterligare ett inlägg av Mikael Oscarsson. Han inriktar sig på att anmälningarna inte är så många och att valet att kritisera avslutningar i kyrkan kan ha ”underblåst främlingsfientlighet”.
Tyvärr måste jag säga att Michael har rätt i att debatten underblåser främlingsfientlighet, vilket kommentarerna till mitt förra inlägg är ett tydligt bevis på. Trots det tycker jag att debatten är viktig. Vi kan inte låta människor som är rädda för det nya och okända styra. Principen om allas rätt till deltagande är för viktig för det.
Som jag skrev i kommentarerna till mitt förra inlägg så tycker jag egentligen inte att det är relevant att diskutera “vi-och-dom” i den här frågan. Trots att det kanske inte är så många som faktiskt anmäler skolavslutningar i kyrkan så är vi många som tycker att det skapar ”stor olust” och ”obehag” och att besök i kyrkan får oss att känna oss ”kränkta”. (Oscarssons ordval) Det har ingenting med ursprungsland att göra.
Det här handlar om religionsfrihet (inklusive rätten att inte ha någon religion) och en massa andra grundläggande värderingar som vårt samhälle grundas på. Inte om traditioner och majoritetsbeslut. Jag tycker att det är kränkande att tvingas delta i en religiös verksamhet. Kan någon förklara varför jag, eller mina hypotetiska barn, ska tvingas fira avslutning i kyrkan?
Vi har en lagligt tvingande obligatorisk grundskola i Sverige och lagen säger att ingen elev under den tiden får utsättas för “ensidig påverkan för den ena eller den andra trosriktningen.” Vi har också en målsättning om att alla ska känna sig välkomna och bekväma i skolan och en värdegrund som handlar om allas rätt till deltagande.
Även från religiöst håll har man insett det orimliga i att ha skolavslutningar i kyrkan. I januari skrev Ragnar Persenius (biskop i Uppsala stift): ”Att behålla skolavslutningarna i kyrkan vore att göra våld på oss själva och ett okänt antal elever och lärare.” (DN)
Christermagister 
Håller med och har inget att tillägga.
Vad baserar du påståendet på att det är många (vi?) som känner olust inför skolavslutningar i kyrka? Har du gjort en egen undersökning? Annars kan jag lika gärna kontra med att nästan alla tycker det är jättepositivt med skolavslutning i kyrka. Vad baserar jag det på? ”Vi” tycker det.
Tre anmäningar på 1,7 miljoner elever är 1,7647058823529411764705882352941e-6%. Dessa tre är således inte representativa och kan inte under några omständigheter anses rättfärdiga en nationell tvingande policy rörande skolavslutningar.
Brynte, du har rätt i att det inte är ett vetenskapligt uttalande. Jag baserar uttrycket ”vi är många” på i stort sett alla jag känner, som jag givetvis har diskuterat frågan med, och alla kommentarer i den här bloggen och i min förra, där vi debatterade saken runt jul. Också på alla andra blogginlägg och kommentarer till artiklarna som du hittar om du söker.
Huvudsaken är att ”vi” är bra många fler än de tre som har anmält saken.
En nationell policy rörande skolavslutningar har vi redan. Skolverket skriver:
”Om skolavslutningen är obligatorisk för eleverna är det en del av utbildningen och därmed ställs samma krav på skolavslutningen som gäller för undervisning i skolan. Skolan bör därför utforma en skolavslutning så att varje elev kan delta och så att inte eleverna utsätts för ensidig påverkan för den ena eller den andra trosriktningen.”
Den mesiga fortsättningen lyder:
”Utformas skolavslutningen så att tonvikten ligger på traditioner, högtidlighet och den gemensamma samvaron och inte på religiösa inslag kan skolavslutning i kyrkan anses vara försvarligt.”
Men det tycker jag är fel, och det är det jag debatterar emot. Jag anser att det inte är försvarligt, även om själva uttrycket ”försvarligt” antyder att det är i undantagsfall och med riktigt bra anledningar som det skulle kunna vara OK. Ett exempel skulle kunna vara att skolan inte har en tillräckligt stor lokal att ha avslutningen i, och att det var hagelstorm ute…
Min tolkning av ”den mesiga fortsättningen” är att det är okej så länge prästen håller tyst.
Men det är en ganska brysk tolkning… 😉
Sverige lär vara unikt i det avseende att vi faktiskt firar våra skolavslutningar i skolan. I andra länder, där man dessutom är troende i långt större utsträckning, blandar man inte ihop religion och skolundervisning om nu inte ungen går i en skola med en viss trosinriktning, men då är det ett aktivt val.
Det känns lite mer naturligt. Gärna skolavslutningar i kyrkan, ja förlägg hela undervisningen till kyrkan om ni så vill. Om familjen valt en skola med kristen inriktning. Vi andra kan väl få slippa, snälla?
Har också skrivit om skolavslutningar i kyrkan här:
http://nineves.blogspot.com/2007/06/skolavslutning-var-finns-neutralitet.html