När det gäller skolavslutning i kyrkan är min åsikt klar: det ska inte förekomma. Jag skrev om det här i december under rubriken ”Religiösa påtryckningar!”. Då hade en rektor som tog det riktiga beslutet att inte ha avslutningen i kyrkan tvingats backa på grund av religiösa påtryckningar. Björklund började med att berätta att Diskrimineringsombudsmannen (DO) anser att det är olämpligt med avslutningar i kyrkan och citerade dessutom skolverket, som säger: ”Om skolavslutningen är obligatorisk för eleverna är det en del av utbildningen och därmed ställs samma krav på skolavslutningen som gäller för undervisning i skolan. Skolan bör därför utforma en skolavslutning så att varje elev kan delta och så att inte eleverna utsätts för ensidig påverkan för den ena eller den andra trosriktningen.” Sedan avslutade Björklund med att säga: ”Jag ser gärna skolavslutningar i kyrkan, om man så vill lokalt.” ”Bra, då vet vi exakt hur vi ska göra! Tack chefen!”, var min kommentar åt det mesiga uttalandet.
Precis samma sak händer förstås igen inför sommarlovet. Rektorn i Kristinelundsskolan i Östhammar beslutar att inte ha avslutningen i kyrkan. Föräldrarna protesterar och Mikael Oscarsson (riksdagsledamot för kd) skriver en artikel där han ondgör sig över beslutet och hänvisar till att ”en överväldigande majoritet av eleverna och deras föräldrar önskar sig” avslutning i kyrkan. Han skriver t o m att ”skolledare handlar självsvåldigt och förvägrar eleverna en skolavslutning i kyrkan” och att beslutet kan ha ”spelat rasister i händerna”! (SvD)
Det är ju helt stolligt! Det spelar ingen roll vad föräldrarna och eleverna tycker i det här fallet. Enligt min tolkning så bryter det mot lagen, sunt förnuft och skolans mål om ”en skola för alla” att ha avslutningen i kyrkan.
Den här gången är det Katri Linna (ombudsman mot etnisk diskriminering) som mesar och skriver en replik i SvD. Hon vidhåller visserligen DO:s ståndpunkt, men är onödigt undfallande. Våga sätt ner foten!
Christermagister 
Jag vill bara påpeka att Ombudsmannen mot etnisk diskriminering är det officiella namnet på ”Diskrimineringsombudsmannen”, alltså DO.
Så DO är alltså inte en generell ombudsman mot diskriminering? Nja – ”Ombudsmannen mot etnisk diskriminering (DO) är en myndighet som arbetar för dig som blir diskriminerad på grund av etnisk tillhörighet, religion eller trosuppfattning.”
http://do.se
Tack Arne! Jag undrade över det där och valde att behålla uttrycket från SvD. Jag tänkte att det kanske fanns ”underhuggare” med olika ansvarsområden… Man lär sig något nytt varje dag! 🙂
Kan bara hålla med dig.
Fattar inte hur den här frågan kan vara så laddad. Man häpnar!
Ja, jag håller med dig och Janne. Det är definitivt emot reglerna. Jag fattar inte heller laddningen. Folk blir störtförbannade när de inte får fira avslutning i kyrkan. ”Det är ju en sån mysig lokal”. Jaha, liksom?
Själv firade jag avslutning i kyrkan för en och en halv vecka sedan senast. Det var mysigt och fint i Duveds gamla vackra träkyrka. Prästen var en avspänd typ som kort drog ett rolig historia med Gud inblandad. Men ändå stör det mig att behöva vara i kyrkan mer eller mindre under tvång. För inte ville jag missa min förstföddas studentavslutning, även om den så hållits i den där ryska grottsektens kula! Så därför MÅSTE jag gå dit. Irriterande på något sätt, eftersom jag aktivt valt att inte ha med svenska kyrkan att göra, är inte medlem, har inte döpt mina barn, inte gift mig där och hoppas sannerligen inte jag blir begravd där osv osv osv. Men skolavslutningarna kan jag tydligen inte komma undan.
Håller med dig. Det rimmar illa med ”en skola för alla”. Men jag vill lägga in en annan aspekt i det här också.
Varför skall kyrkrummet vara öppet för alla, t.o.m dem som inte alls vill vara där (med detta menar jag inte att man skall stänga den för ateister)
Vad jag menar är att man inte respekterar kyrkan och den religiositet den representerar när man för in en sådan världslig sammankomst som en skolavslutning är.
Men jag vet iofs varför – skolundervisningen förr i tiden förekom i kyrkorna och av präster.
Men i dagens samhälle är ju inte det aktuellt längre.
Så respekt för de som inte vill ha avslutning i kyrkan och för kyrkan som institution.
Så här känner jag. Jag är inte så kyrklig av mig, och om det hade varit en naturlig utveckling att lärare, barn och deras föräldrar hade blivit mindre och mindre intresserade av att ha avslutning i kyrkan, tills det med tiden hade självdött (i storstäderna först och sist på landsbygden), så hade jag inte sagt något om det.
Men det som gör mig förbannad är att orsaken till upphörandet nästan alltid sägs vara att man måste ta hänsyn till invandrarna! Det strider mot den grundläggande principen, att de som kommer till ett nytt land ska anpassa sig och inte tvärtom. Och detta gäller i synnerhet om man faktiskt kommer dit på nåder och får leva på det landets befolkning – ofta under lång tid.
Det här gör mig så arg att jag faktiskt har varit med och lobbat i min äldstas skola, och det har också gett resultat. Efter ett par år ute på skolgården på kvällstid (av någon obegriplig anlednng), så ska skolavslutningen nästa vecka hållas i kyrkan igen. På morgonen, på traditionsenligt sätt! Det känns som en seger för det sunda förnuftet, och en spänningsvärk jag hade i magen har faktiskt släppt sedan vi fick beskedet.
Maria, för det första har vi en lagligt tvingande obligatorisk grundskola i Sverige och lagen säger att ingen elev under den tiden får utsättas för ”ensidig påverkan för den ena eller den andra trosriktningen.” Vill man gå demokratiskt tillväga i den här frågan så får man göra det via riksdagens skolutskott (eller liknande) och försöka förmå dem att ändra på lagen, och troligen även grundlagen om åsiktsfrihet.
Vi har också en målsättning om att alla ska känna sig välkomna och bekväma i skolan och en värdegrund som handlar om allas rätt till deltagande.
Sedan anser jag att det inte har mycket med invandrare att göra. De anmälningar och samtal som DO får kommer från svenska ateister som inte vill att deras barn ska tvingas delta i religiösa aktiviteter. Jag, och många med mig, tycker att det är obehagligt att tvingas in i en kyrklig verksamhet och enligt min mor har min familj svenska rötter sedan 1600-talet. (En gren av släkten blev invandrare i Amerika och jag hoppas att de blev väl bemötta där…).
Christer: det fanns ateister, Jehovas vittnen, Hare Krishna-anhängare och andra i skolan redan på min tid. Men då var det aldrig någon som ens drömde om att alla andra skulle gå miste om den stämningsfulla skolavslutningen för deras skull. Utan de fick självklart ha en egen liten avslutning i ett klassrum med en lärare under tiden – det var ingen som såg några problem med det.
Utan det var först när den stora vågen muslimer kom hit, som det blev så fruktansvärt behjärtansvärt att man måste upphöra med avslutningarna bara för deras skull..!
Dessutom står det faktiskt inte i skollagen att avslutningen inte får hållas i kyrkan. Jag minns inte den exakta formuleringen nu, men det var väl något om att eleverna inte skulle tvingas att delta i trosförkunnelser, böner och liknande. Och det är väl helt OK. Å andra sidan är det väl inte så svårt att bara titta ner och inte läsa med i bönen. Det har jag gjort måååååånga gånger, och ingen verkar ha märkt något. (Dom som skulle kunna ta illa upp är ju själva upptagna med att be, juh!) Man behöver inte göra allting så komplicerat, heller – det spär ju bara på det invandrarhat som redan finns.
En annan aspekt på det här är att om invandrarbarnen ska bli integrerade här – och det är väl målet..? – så kommer de ändå förr eller senare att vara tvungna att besöka en kyrka. För att gå på en svensk kompis’ bröllop, dop, begravning eller liknande. Och då måste de veta vad man kan vänta sig där, och hur man klär sig och uppför sig i en kyrka. Det är helt enkelt en del av allmänbildningen att känna sig hemma i en kyrka när man lever i ett kristet land.
Jag tror faktiskt att vi gör dem en björntjänst när vi inte tar dem till kyrkan under skoltiden!
Angående dina utvandrade släktingar förresten, så gissar jag att de inte levde på bidrag i Nordamerika..? 😉 Men visst sjutton var de med och trängde undan indianerna, som med tiden förlorade mycket av sin kultur och i det akuta skedet till och med dog av svält, många av dem. Jag vet inte om DET är så mycket att skryta om, faktiskt…
”de fick självklart ha en egen liten avslutning i ett klassrum med en lärare under tiden – det var ingen som såg några problem med det.” …. Hur vet du det? Du såg inga problem med det, men…
”Det är helt enkelt en del av allmänbildningen att känna sig hemma i en kyrka när man lever i ett kristet land.” … Staten och kyrkan är separerade och lagarna grundar sig på andra kriterier. Lever vi i ”ett kristet land”? I så fall, är inte jag medborgare, eftersom jag har gått ur kyrkan?
Man kan ju hoppas att mina släktingar anpassade sig efter det nya landet och tog till sig indiankulturen, men det är nog inte stor chans till det…
”Man kan ju hoppas att mina släktingar anpassade sig efter det nya landet och tog till sig indiankulturen, men det är nog inte stor chans till det…”
Nä, och det var därför som många av indianerna dog av svält, också. Några av dem åt sina egna barn i sin yttersta nöd… Men de gjorde också uppror mot nybyggarna innan de gav sig – minns ”Minnesotaupproret”. Faktum är att det finns väldigt mycket ilska bland ursprungsbefolkningen här också nu, och för varje korkat beslut – som att dra in avslutningen i kyrkan för våra barn – så ökar risken att det kommer att bli ett blodigt upplopp här också. När all den undertryckta ilskan plötsligt söker sig ett utlopp…
Den dagen vill nog ingen av oss se, så därför är det bättre att backa vansinnet nu innan det behöver hända. Man kan börja med att återinföra avslutningarna i kyrkan i alla skolor där det har tagits bort..!
Jag har aldrig haft skolavslutning i kyrkan och då fanns inte en invandrare på vykort en gång.
Det är väl ett nytt påfund i syfte att vidmakthålla vi-och-dom som en del känner starkt för.
Skolan skall vara icke-konfessionell. Om man då håller avslutningen i kyrkan så är den ju inte det, eller hur? Och om man inte ser kyrkan som något representativt för religionen så kan man ju fråga sig vilken roll den skall ha.
Maria, att inte styvnackat hålla på ”traditioner” som inte bör ha en plats i skolan och som mest medför en uppdelning i ”vi-och-dom”, som Monika skriver, tycker jag är ”att backa vansinnet”.
Men, som sagt, jag ser inte det här som främst en ”vi-och-dom”-fråga. Det handlar i första hand om mig själv. Jag tycker att det är kränkande att tvingas delta i en religiös verksamhet. Som du skrev tidigare, varför komplicera det mer än nödvändigt? Förklara i stället varför jag, eller mina hypotetiska barn, ska tvingas fira avslutning i kyrkan?!
Förklara i stället varför alla andra – för majoriteten av föräldrar och barn VILL ha avslutning i kyrkan – ska tvingas avstå ifrån någonting som vi alltid har haft förut, i flera århundraden? Det är den som vill genomföra en impopulär förändring som har bevisbördan. Inte den som vill fortsätta med ett vinnande koncept…
Det handlar om religionsfrihet, åsiktsfrihet, rätten till deltagande och en massa andra grundläggande värderingar som vårt samhälle grundas på. Inte om traditioner och majoritetsbeslut.
Ska man spetsa till det lite så kan man ju fråga om du tycker att eleverna ska ha rätt att mobba en klasskamrat, bara de flesta är med på det?
Nä, men är det mobbing man vill förhindra så är det inte fel med lite Guds Ord… Snarare är det nog den normlöshet som brett ut sig sedan kyrkans inflytande minskade som är orsaken till att det har blivit så mycket mobbing nu.
Som tur är så finns det vettiga skolor, som inser det här. I min sons skola t.ex. – som faktiskt är en ”vanlig” kommunal skola! – så tar de i sitt värdegrundsarbete (för gott kamratskap o.s.v.) avstamp ifrån en Bibelberättelse varje gång. T.ex. den om ”det förlorade fåret”.
Att döma av att barnen är väldigt harmoniska där, och toleranta och hjälpsamma mot de handikappade barn som går på integration i vanliga klasser, så verkar det funka! 🙂
Religionsfrihet, förresten. Jag är absolut FÖR lagen om religionsfrihet. Men som så mycket annat så har den missuppfattats i PK-samhället.
Religionsfrihet innebär egentligen att invandrare (och svenska konvertiter) ska ha rätt att utöva sin religion – t.ex. i ett privat hem eller i en lokal som de själva betalar och iordningsställer, utan att polisen kommer och avbryter gudstjänsten.
Det innebär INTE att landets egen befolkning – i vårt fall svenskarna – ska vara tvungna att börja smyga med sin egen religion, och avstå från hävdvunna tillfällen då denna religion traditionellt utövas. T.ex. skolavslutningar…
OCH vidare: skulle du själv, om du flyttade till t.ex. Saudi-Arabien, ens komma på TANKEN att stövla in till rektorn på dina hypotetiska barns nya skola, och vräka ur dig något i stil med: ”Nu KRÄVER jag att ni slutar ta eleverna till moskéer i samband med era fåniga religiösa högtider, och be till den där skäggtomten Muhamm-någonting. Nu går MINA barn i den här skolan, och då ska övriga femhundra elever självklart rätta sig efter OSS!”
Knappast, va…?
Nu är du igång med ”vi-och-dom” igen…
Alla länder har inte separerat stat och kyrka och religonen har ett mycket starkare inflytande över vardagen än i Sverige. Jag tycker att separationen stat/kyrka är helt rätt och vill inte vrida utvecklingen bakåt, vilket jag tycker att religiösa inslag i den obligatoriska skolan innebär.
Jag tycker inte att polisen ska klampa in och avbryta någon religiös utövning, och inte heller att man ska behöva smyga med sin religion, på fritiden. Men jag tycker inte att någon religion ska utövas i den obligatoriska svenska skolan.
Men, som sagt, jag tycker inte att det är relevant att dra in andra länder och andra kulturer i den här diskussionen. Vi behöver inte diskutera ”vi-och-dom”. Det är JAG som KRÄVER att slippa religiösa inslag i den svenska skolan.
Man kan ju göra tankeexperimentet att byta ut ”invandrare” mot ”rullstolsburen” t.ex. Då fattar alla att SJÄLVKLART ska den rullstolsburna lille killen få vara med på sin egen avslutning. Ingen skulle drömma om att förlägga undervisning ens på avslutningen på ett ställe dit inte alla kunde ta sig pga fysiska hinder.
Det Christermagister säger om att skolan är obligatorisk är värt att tänka på i det här sammanhanget.
Att tillhöra en religion är inte påtvingat från staten i vårt land. Men skolan är obligatorisk och när den då innehåller elever med olika religiösa uppfattningar och ateister, så bör en avslutning inte ske i kyrkan.
Dessutom anser jag att det är en religiös verksamhet som kyrkan skall syssla med. Inte skolavslutningar.
Jag förstår inte varför en skolavslutning i kyrkan skulle vara så viktig att man tvingar folk att delta som inte vill av olika skäl. Och läser man läroplanen, ja då uppfyller man inte läraruppdraget.
Intressant diskussion som kanske fortsätter i ditt nya inlägg i frågan.
Jag ställer mig frågande till Marias uppfattning att de flesta svenskar är troende kristna (eller ens religiösa). Min uppfattning är nämligen tvärtom, vilket bl.a. torde stödjas av det låga deltagandet vid kyrkornas gudstjänster på söndagar.
Jag, som inte stödjer mig mot en religiös världsbild, tycker – och har alltid tyckt – att skolavslutningarna i kyrkan har varit ytterst pinsamma. Det har varit fint och stämningsfullt, förstås. Men prästen fick ju alltid predika, och vi tvingades alltid mima till ett par psalmer och be ”Fader vår” – något som för mig och mina kamrater bara var fånigt och irrelevant. Vi var ju där för att sluta skolan, inte för att be till en gud vi ändå inte trodde på!
När våra skolavslutningar flyttades till skolan – en självklar plats för en sådan ceremoni, kan tyckas – blev hela rasket relevant på ett helt annat sätt. De sånger som sjöngs – ”den blomstertid nu kommer” inräknad – fick äntligen rätt inramning och handlade mer om sommar än om den hyllning till skapelsen och Gud den egentligen var avsedd som.
Nej, kyrkan och skolan bör hållas åtskilda. Det är ju faktiskt precis som Maria säger, att religionsfrihet handlar om rätten att utöva sin religion i hemmet eller i en egen lokal. Så varför ska samhället då – via skolan – pracka på varenda stackars jävel den kristna tron?
»Men prästen fick ju alltid predika, och vi tvingades alltid mima till ett par psalmer och be “Fader vår”«
Predikan och ”Fader vår”, det var det värsta! När var detta, på 50-talet eller?
Jag tycker att det i den här debatten saknas information om hur mycket konfessionella inslag som egentligen förekommer under avslutningar i kyrkor ute i landet. Jag läste någonstans att det påstods någonstans att kyrkorna (vanligtvis?) inte upplåter sina lokaler utan närvaro av en präst (i prästklädsel antar jag att det menades?).
Jag håller med om att Den blomstertid nu kommer gör sig bättre utanför kyrkan, utan oket av kyrklighet.
80-talet, käre Arne. 80-talet.
Huruvida det stämmer att kyrkorna kräver prästnärvaro vid skolavslutningar vet jag inte, men ingen skolavslutning i kyrkan som jag har varit med på, har skett utan prästerliga (och konfessionella) inslag, även om det tonats ner betydligt de senaste åren.
Sedan kommer man ju aldrig ifrån det faktum att en kyrka i sig är en ”konfessionellt laddad” lokal (liksom en moské). Alla som menar något annat väljer att blunda för detta i sammanhanget viktiga faktum.
Jovisstja, det där med ”predikan” kan ha låtit värre än det var. Men även om prästen var kortfattad, så följde hans ”tal” i allt väsentligt den struktur och innehåll som kännetecknar en predikan.
Det var tack och lov länge sedan jag drabbades av avslutningar i kyrkan, men visst är det så att en präst alltid närvarar. Så har det varit på de jag har varit med om, och jag är nästan säker på att det fortfarande är så. Prästen har hälsat välkommen till Guds hus, påtalat att Gud är närvarande, välsignat de närvarande och berättat någon berättalse från bibeln. Uppmaning om att be tillsammans i tystnad och även uppläsning av fader vår har jag varit med om. Jag har t o m varit med om en samling i en skola där prästen avslutade sin ”predikan” med att tvätta barnens fötter i samband med påskfirandet! Ett tillvägagångssätt som förutsätter aktiv medverkan av de inblandade och alltså är klart konfessionell.
Min flickvän var med på sin bonussysters examen från sjuksköterskelinjen i går, och en präst ledde samlingen i kyrkan. Han berättade berättelser från bibeln, ledde psalmsång och välsignade församlingen i ”faderns, sonens och den helige andes namn”. Hon var ganska skärrad efteråt…
Men precis som Janne säger så tycker jag att det räcker med kyrkan som lokal för att det ska innebära ett fel. Jag håller också med Janne och Arne om att ”Den blomstertid” och liknande sånger är helt OK som sommarsånger, om de sjungs utanför kyrkan.
Som pedagog får man ibland ta seden dit man kommer. Och om man trivs med mycket annat så kan frågan om var skolavslutningen ska hållas vara underordnad andra frågor. I Lomma kommun så är det en tradition och självklarhet att sommar och julavslutningen hålls i kyrkan. Förutsättningarna är här att 99 procent av eleverna är svenska och ingen protesterar mot att vara i kyrkan. Men även oss svenskar emellan så kan det skilja rätt rejält i hur hårt vi håller på religion eller inte. Många tror inte på gud men ser kyrkan som en stämningsfull lokal att samlas i. Och när man har haft det så i många år så känner man att det är en värdefull tradition som man vill behålla. Själv har jag även jobbat på skolor där man har haft fina skolavslutningar på skolgårdar (beroende av vädergudarna) och i aulor. I Sverige skiljer det sig alltför mycket i åsikt mellan människorna för att vi ska kunna komma fram till något som känns rätt för alla. Alltså blir frågan ointressant och man får anpassa sig till var man befinner sig. Är kyrkan ett värdefullt arv att behålla. Det tycker ju många. Men lika många tycker att det kvittar. Alla skolor har olika förutsättningar där närheten till kyrkan och hur man gjort tidigare år är krafter att bekämpa. Men det är klart. Vi kanske får bestämma på högre ort vad vi tycker är värt att kämpa för att behålla. Är vi i Sverige så kanske vi ska anpassa oss till att vi är i Sverige och ta kyrkan som självklarhet. Eller?
Keep on thinking
Magnus, saken är ju den att vi redan har bestämt oss i Sverige. Staten och kyrkan är separerad och det är olagligt att utsätta någon elev för “ensidig påverkan för den ena eller den andra trosriktningen.”
Vi befinner oss i Sverige, och seden här är att det inte är en självklarhet att ha avslutningar i kyrkan. Seden, och lagen, här är också att vi inte agar barn eller utsätter dem för psykiska bestraffningar. Vissa principbeslut kan man inte överlämna till de lokala förhållandena, traditioner och föräldrarnas majoritetsbeslut.
Om de här människorna sprang benen av sig i kyrkan resten av året så skulle man kunna ta dem på allvar. Nu verkar det mest handla om svenskhetens bevarande.
Jag utgår från att Christermagister med samma emfas engagerat sig i motståndet mot det 60-tal religiösa
friskolor vi har i landet finansierade av skattemedel.
Men det kanske bara är kristna friskolor som i så fall skulle hamna i fokus?Det är en uppenbar risk att sverigedemokraterna i höst(2010) tar sig in i riksdagen
och med sådana vapendragare som christermagister kan det tyvärr lyckas.Den främsta nledning till att skolavslutningar förläggs till en kyrka torde vara att det ofta är den enda lokal som rymmer tillräckligt mycket folk.
BL
”Jag utgår från att Christermagister med samma emfas engagerat sig i motståndet mot det 60-tal religiösa
friskolor vi har i landet finansierade av skattemedel.”
Ja, det har jag. Här är de senaste två inläggen:
https://christermagister.wordpress.com/2010/03/14/religiosa-friskolor-2/
https://christermagister.wordpress.com/2010/04/17/religiosa-friskolor-3/
”Men det kanske bara är kristna friskolor som i så fall skulle hamna i fokus?”
Det spelar ingen roll vilken religion det gäller.
”Det är en uppenbar risk att sverigedemokraterna i höst(2010) tar sig in i riksdagen och med sådana vapendragare som christermagister kan det tyvärr lyckas.”
”Vapendragare” brukar stå på samma sida, och jag står väldigt långt ifrån Sverigedemokraterna. Att någon använder motståndarsidans argument för att värva medlemmar är ett vanligt fenomen och inte mycket att göra åt, men för den sakens skull kan man ju inte spela dem i händerna.
Bengt Lund missar det uppenbara: Religiösa friskolor existerar i kraft av politiska beslut och lagen. Skolavslutningar i kyrkan är enskilda personers påfund och är snarast i strid med lagen.
Sverigedemokraterna har förslag om obligatorisk skolavslutning i kyrkan i sitt partiprogram. Ytterligare ett gott skäl att negligera dem, alltså.
Fallet Bjästa visar hur galet det kan gå när skolan sviker sitt ansvar och överlåter en aktivitet på obligatorisk skoltid till en fristående aktör.
Om argumentet om lokalens storlek ska vara giltigt, skulle jag vilja veta varför prästen nödvändigtvis ska vara närvarande och tala? Gäller motsvarande om skolan till äventyrs hyr in sig i Folkets Hus?