(Uppdaterat)
Jag läser nyheterna och funderar på artikeln ”Alla bär på ett frö till ondska”.
Det är en tankeväckande text som inte lämnar mig ifred, skriven av prästen Annika Borg.
Människan har en reva i sig, en oberäknelighet, en gåtfullhet.
I den finns vår potential till det onda, till det som skadar och bryter ned. I uppriktiga stunder kan vi se den hos oss själva och hos andra.
Annika Borg kritiserar psykologin och efterlyser fler ”filosofer och teologer i diskussionen om vår samtid, om ondskan och människans alla sidor.” Själv är jag inte religiös och har ingen teori om onsdkans ursprung. Alltså blir det psykologi och sociologi som är utgångspunkten för mitt tänkande.
Är det sant att vi alla bär på ”ett frö till ondska”? I december skrev jag ett inlägg om positiva och negativa egenskaper som blev en utmaning och resulterade i ett recept på den perfekta människan… 🙂 Här finns även negativa egenskaper sammanställda, men nu pratar jag inte om småsaker som ”snålhet” och ”inställsamhet”, utan riktigt onda handlingar… Riskerar vi alla att utvecklas till en ond människa?
Jag tror det….
Vad är det i så fall som avgör om vi blir ”goda” eller ”onda”? Vad får en människa att gå över gränsen?
Ofta säger man att svaret finns i vår barndom? Men varför blir i så fall inte alla med en hemsk barndom onda? Vad får dem att vända sig ifrån ondskan?
Det verkar ju uppenbarligen som att män har ett större, eller mer vildvuxet, frö av ondska inom sig, men det finns även gott om onda kvinnor. En 31-årig tyska är ju ett aktuellt exempel, och vad hände egentligen med Madeleine? Hennes föräldrar är tydligen fortfarande misstänkta.
Varför vänder sig 10% av männen till Sverigedemokraterna? Hur kommer det sig att stater ägnar sig åt krig, förtryck och tortyr?
Frågorna är många och svaren få… Segregation har jag skrivit om tidigare och i DN kan vi läsa att fattigdom ofta leder till depression. Rädsla är ytterligare en pusselbit…
Förutom frågan om ondskans ursprung så snurrar frågan om botemedel/motåtgärder i mitt huvud: Medicinering? Religion? Straff? Terapi? Även frågan om alla ”onda” handlingar verkligen är onda dyker upp… Hur ska man se på sjävförsvar, ”förebyggande åtgärder” eller till och med hämnd?
Uppdatering 10/5 ”Personlig ondska är en realitet”. Följ också Anders B Westin och Tankar i natten när de resonerar om ondska.
Länkar till andra bloggar om: ondska, religion, samhälle, politik, Annika Borg, segregaton, fattigdom, psykologi, sociologi, rädsla, tortyr, Madeleine, Engla, Josef Fritzl,
Christermagister 
Hej Christer
Jag skriver om samma ämne på min blogg och vill se det ur ett annat perspektiv.
Den sk ondskan har samma ursprung som godheten och alla andra mänskliga egenskaper. Evolutionsläran lär oss att livet saknar en yttre mening. De förmågor som existerar har sitt ursprung ur naturlig och sexuell selektion. Det är en biologisk process som inte gör skillnad på gott och ont. De egenskaper som existerar har sk evolutionär fitness i en normalfördelad population.
Det är vi själva som försöker hitta förklaringar i en metafysisk verklighetsbild. Det leder fel eftersom allt i grunden är signaler och kodning i biologiska register, som normalfördelas över selekterad variation.
I vårat sekulära samhälle accepteras evolutionsläran för djur och växter, men så fort det rör oss själva ”homo
sapiens” ja då skall man genast leta i den metafysiska verkligheten och fort så förträngs den numera bevisade evolutionsteorin.
Kan inte bero på något annat än en kombination av förträngning och rädsla.
MVH Anders B Westin
Intressant Anders.
Evolutionsläran kan lära oss att livet saknar en yttre mening och den evolutionära processen gör ingen skillnad mellan ”gott” och ”ont”… Alltså behöver vi ingen religion för ytterligare förklaring till uppkomsten av möjligheten till ondska.
Men räcker evolutionsläran verkligen till som förklaring till förekomsten av ondska? Evolutionen har ju också visat att mänskliga samhällen är en framgångsrik strategi, och inom dessa finns det ”regler” som verkar vara ganska universella; du ska inte döda osv…
Är det inte så att evolutionen gör att möjligheten till ondska finns hos oss alla, men inte förklarar vad som styr förekomsten? Inte hade väl till exempel Josef Fritzl agerat på samma sätt oavsett hur hans liv i övrigt sett ut?
Hej Christer (detta har jag även skrivit på min egen blogg)
Det går att skriva många böcker i ämnet men nu blir det en extrem kortversion + 2 länkar till nyligen skrivna inlägg på min blogg.
1) I mitt inlägg använder jag orden “den mängd kulturella matriser” som livet på jorden genererar” . Det är det som är livet och den stora självkodningsmekanism som vi människor begåvats med .
2) Ordet selektion är just också det som vi upplever som livet.
Vi selekterar för att generera variation i avkomma. Variationen i sin tur bildar bas för ny selektion, dvs en återkopplad process.
3) Selektionen och variationen + självkodning (livet) ger människor med många och skiftande förmågor och personligheter. Flertalet hamnar runt normalfördelningskurvans topp och centrum men vissa hamnar extremt långt ut. Tex Josef Fritzel, Mozart, Einstein, Karolina Klyft bara för att ta några få.
4) Efter befruktning skapas en genotyp (6.6 miljarder mänskliga genotyper som skapats är i livet just nu.)
Men genotyper lever (selekterar) inte, det är fenotyper. Fenotyper är genotypmatrisen multplicerat med den dynamiska miljömatrisen (livsmötet)
5) Ett lite mer jordnära sätt att uttrycka sig: Vi föds med olika egenskaper och vi möter olika liv. Livet skapar en komplex variation av självkodning som utgår från den förkodning som finns i genoptypen. Variationen av egenskaper går mot oändligheten. På samma sätt går livsprocessernas variation också mot oändligheten. Oändligheten multiplicerat med oändligheten är lika med oändligheten.
DVS En person som Josef Fritzel finns som en av oändligt många fenotyper.
Det är inget konstigare än att du och jag finns och existerar, men betydligt närmare normalfördelningskurvans centrum.
Om du läser mina inlagor : “Våldtäkt – Ansvar och Risk” och dessutom “Gråskalans problematik” så behandlar jag detta med arv och miljö kopplat till våldtäkt samt detta med diagnosen av ADHD / Damp.
Där kan du se att miljöfaktorn inte är bortglömd.
Ett mycket centralt begrepp i miljöfaktorn är den sk Anknytningen. Trygg anknytning är troligen det optimala medan sk Desorganiserad anknytning dess dystopiska motsats. Många personer med sk förövarpersonlighet för våld, våldtäkt och pennalism har med stor sannolikhet växt upp med sk desorganiserad anknytning. Men i botten behövs sannolikt en genetisk sårbarhet (disposition) för att sådana som Josef Fritzl skall uppkomma.
Men man bör då beakta att miljöfaktorn i grunden är en tisfördröjd och summerad konsekvens av biologin – dvs evolutionen. Så allt är egentligen evolutionära processer som genererar variation och selektion
MVH
Christer jag vill lägga till följande:
Man pratar om scheman. I våra hjärnor finns “färdiga” scheman som ligger och väntar på att utvecklas. I en dystopisk kultur, låt oss säga krig igångsättes scheman (sätt att agera) som är funktionella (evolutionärt hållbara strategier) i just denna omgivning.
Lokalt i en familj eller annan närmiljö kan destruktiva scheman igångsättas lokalt hos enskilda personer. Om barn utsätts för desorganiserad anknytning och tex sexuella övergrepp (incest) så igångsättes “krigsschemat” fastän samhället i övrigt befinner sig i fred och harmoni.
Dessa personer blir som vuxna en grogrund för de personer som begår vålds och sexuella övergrepp och som bevistar våra kriminalvårdsanstalter. Men ofta finns också en genetisk sårbarhet. Personer utan genetiska sårbarheter, dvs det vi brukar kalla för Maskrosbarn kan ju klara det mesta och hamnar kanske istället på andra sidan som “hjälpare” och “vårdare”.
”Varför vänder sig 10% av männen till Sverigedemokraterna?”
Varför drar du in sd i detta? Vad har det att göra med det resten av ditt inlägg? Sd är ett normalt, delvis etablerat, fredligt, demokratiskt och parlamentariskt politiskt parti. Ganska tråkig ”guilt by association”.
Jag har (förstås) inget svar på varför/vem. Men kanske kan man iaf säga att ingen som medvetet utför onda handlingar är en LYCKLIG människa? Så ondska är då något slags förtvivlan, en avsaknad av lycka?
/Janis
Anders: Återigen intressant, även om en del av din text just nu är ”way over my head”. 🙂 Jag ska ta tag i det när jag får tid!
Jag tror i alla fall att jag fick min första teori lite korrigerad; evolutionen gör alltså att möjligheten till ondska finns, men inte i lika stor grad hos alla, och miljön styr sedan hur förekomsten kommer att se ut?
Som sociologiskt inriktad så är det ju ändå faktorerna i miljön som blir intressanta att arbeta med, trots att det kompliceras av att faktorerna inte påverkar individer på samma sätt. En ganska självklar slutsats, men det är intressant att lära sig mer om teorierna som ligger bakom.
Tobias: Jag menar inte att de som röstar på sd är onda, men jag tycker ändå att det har med inlägget att göra (för mig i alla fall). Det kanske blev lite slarvigt förklarat. Jag läste nyheterna medan jag funderade och gjorde mina egna kopplingar lite snabbt. När jag tänker på sd i detta sammanhang så handlar det inte om faktiska onda handlingar, utan om grogrunden för dessa.
För mig är det liknande principer som styr att man röstar på ett parti som sd; framförallt rädsla. Rädsla för det okända och för att mista en självklar maktposition i samhället. Man skyller problemen i samhället på en avgränsad grupp människor och riktar åtgärder mot dem. Dessutom är de grupperingar som finns i liknande partier utmärkta exempel på en grupptillhörighet som kan få en person att gå över gränsen till ondska. Man kan pressas att göra något i grupp som man aldrig hade gjort annars. Man kan påverkas av gruppens värderingar i större utsräckning än ”normalt” eftersom gruppens gemensamma värderingar är så begränsade och homogena.
Janis: Ja, om du eller jag skulle utföra en riktigt ond handling så rör det sig antagligen om förtvivlan eller rädsla. Det är då man börjar fundera på om alla onda handlingar är att betrakta som onda… Jag hoppas att jag slipper uppleva det! … Svår gränsdragning här…)
Du fick igång min hjärna, att börja jobba igen, tack Christer!
Blev liksom bedövad igår av familjära oroshärdar och hamnade in i meningslöst grubblande, som så ofta inte leder någon vart.
Utom ge mig en sömnlös natt…
När jag läste detta vaknade jag upp (tack!).
Men detta kring ondskan hmmm, intressanta ord från Annika Borg. Men får hålla med dig om att det inte heller är ”my cup of tea”.
Jag lyssnade på Vetenskapsradion Historia om Hitler och en ny bok skriven i ämnet av Bengt Liljegren på nätet i natt.
Det berör lite samma tema. Varifrån kommer ondskan? Finns den där redan hos barnet som glatt rycker vingarna av en fluga…
Vi söker ofta tydliga orsaker till varför så klart och tydligt onda handlingar sker, som i fallet Engla och nu ännu tydligare nere i Österrike. Genast vill vi skapa olika syndabockar. Polisen missade vittnesmål, om inte så hade Engla levt, hur kunde sociala myndigheterna undgå att förstå och se missförhållandena i ”Huset”?
Gott och ont, det går inte att se det så enkelt.
Förstår dock att många vill förenkla, att gå in i mer filosofiska tankar kan kännas jobbigt. Om inte annat så kräver det en stund på tänkarpallen med pannan i djupa veck.
Fast egentligen är det väl just detta som gör oss till ”mench”?
Lustigt fenomen att så många väljer att fly de djupare frågorna och bara ta till sig enkla förklaringar.
Bestraffningar, hårda tag mot gärningsmännen. Förstår inte hur det ska göra världen godare?
Lite kan jag förstå den inneboende viljan hos många av oss att förskjuta ondskan så mycket det går.
Usch så hemskt, jag vill inte höra!
Nyhetsflödet har ju en närmast perverterad lidelse för just äckel och elände i alla dess former.
Att det då kan framstå som svårt och ofattbart det är inte så konstigt.
Men tur att det finns folk som väcker frågor av mer obekväm sort.
Kan inte påstå att jag redan har formulerat egna idéer i detta kring ondska, ja med tanke på Borgs ”spricka hos oss alla”.
Men att våga närma sig ämnet med öppna ögon och öppet sinne är nog viktigt, väldigt viktigt.
Symbolhandlingar som tändande av ljus kan nog ha ett visst värde, men det kan ju i sig inte hindra ondskan.
Känner en viss cirkelrörelse i skrivandet. Så jag avslutar.
Får återkomma när jag formulerat mig bättre.
Det är tyvärr så lätt att kliva fel, när man tassar in på ett så pass minerat område som detta är just nu, när ondskan drabbat flera yngre (oskyldiga) barn.
Men jag är glad at du fått igång mig.
Tack för ordet 🙂
Roligt att jag kunde väcka dig Erik, men jag hoppas att du ska få lite nattsömn i alla fall! 🙂
Det är inte alltid så lätt att formulera sig, varken i ord, skrift eller tanke. Ibland är det nog med att man tänker! Att våga närma sig ämnet, som du säger.
Jag har skrivit ungefär följande på sidan ”Om mig och mitt bloggande”:
Bloggandet får mig att tänka efter och reflektera över tillvaron; att fundera över händelser och personer på ett mer aktivt sätt. Jag upptäcker ytterligare vackra detaljer i min omgivning … och kanske lyckas jag bearbeta några av de mindre vackra…
Det här inlägget är ett typexempel på detta!
Att människor förenklar problem och kategoriserar ”gott” och ”ont” på ett väldigt hårddraget sätt är nog en försvarsmekanism. ”Det här gäller inte mig!”, ”Så skulle jag aldrig göra!”
Men kan man vara säker på det?
För att det ens skall vara relevant att prata om att människan bär ett ”frö till ondska” så måste man ju för det första anse att det verkligen existerar något som objektivt kan kallas ”ondska”. Detta är dock högst tveksamt, vem skall egentligen anses ha rätt att definiera vad som är ”gott” och ”ont”? gud, staten, FN, ”humanister” eller kanske majoriteten av befolkningen?
Handlingar som många anser vara ”onda” kan ju av andra anses helt nödvändiga. Vare sig t.ex. Tysklands nazister eller Sovjets kommunister hade ju någon inneboende ”ondska” som drev dem att vilja utrota människor och de ansåg inte nödvändigtvis att det var ”onda” handlingar de utförde. Det var ju helt enkelt en tvingande nödvändighet för att nå tredje riket/det klasslösa samhället. Utifrån en utilitaristisk moraluppfattning så kunde de hävda att deras handlingar var moraliskt försvarbara. Enligt denna moraluppfattning existerar inte några handlingar som per definition är omoraliska (eller ”onda”) utan där bedöms en handlings moraliska riktighet (eller ”godhet”) utifrån om den ökar eller minskar den totala lyckan i samhället. T.ex. att mörda en person är då en moralisk riktig handling om man använder hans organ till att rädda livet på ett antal sjuka personer. På samma sätt kan en nazist/kommunist hävda att mörda judar/”klassfiender” ökar den totala lyckan för ”den ariska rasen”/”arbetarklassen” och därför är det moraliskt riktiga att göra.
Japp, att fundera över vem som definierar ”ondska”, eller vad som är ”rätt” och ”fel” överhuvudtaget, är viktigt….
Uppfattningen att man har ”rätt” att utföra en handling som drabbar en individ illa för att den ökar ”den totala lyckan i samhället” är också mycket intressant och komplicerad…
Har du läst Anders B Westin om ursprunget till ”ondska”?
Anders B Westin verkar vara inne på utilitaristiska tankegångar men mer ur ett evolutionsbiologiskt perspektiv. Den biologiska moralteorin (”den starkes naturliga rätt”) har ju dock visst vanrykte efter nazismens härjningar, därmed inte sagt att den är ointressant eller felaktig.
F.ö. har den utilitaristiska filosofen Torbjörn Tännsjö skrivet en intressant bok i ämnet ”Du skall understundom dräpa!”.