Läs ledaren i Aftonbladet som heter: ”Folkpartiet överger barnen i förorterna”. Det handlar om att regeringen sviker barnen i förorterna genom att avveckla ”Baylanpengen” som den förra regeringen införde. Den nya regeringen satsar i stället på ”åtgärder för alla skolor” och då främst inom betygsättning.
Att på det här sättet svika dem som behöver det största stödet spär självklart på segregationen i samhället och det är ett stort misstag. Segregationen i samhället är enligt mig den allra viktigaste frågan som vi helt enkelt måste lösa, eller i alla fall begränsa. Det är en komplex fråga som jag har skrivit mycket om tidigare. Se mina inlägg om: friskolor, barnbidrag, kriminalitet och bostadspolitiken.
I går skrev jag om eleverna i klass 9E som krävde att politikerna skulle komma överens om skolfrågorna. I dag skriver Lärarförbundets ordförande på deras upprop och jämför med utvecklingen i Finland där ”skolundret” till stor del beror på en politisk enighet som gör att man kan ha god framförhållning.
På tal om klass 9E så tycker de att betyg är bra, men att man inte ska få dem så tidigt som Björklund föreslår. Liksom de flesta lärare och elever så tycker forskare att ”Björklund pratar i nattmössan” i betygsfrågan. De bekräftar vad jag skrivit tidigare om att betygen inte handlar om att motivera och förbättra elevernas resultat, utan helt enkelt om att sortera eleverna i mer eller mindre dugliga. Med tanke på gårdagens inlägg om att komma överens så verkar det uppenbart att betyg från år 7 är en kompromiss som alla skulle kunna gå med på, så vad är problemet?
Om ni vill läsa vad jag skrivit tidigare i betygsfrågan så börja med inlägget ”Björklunds fotarbete” och arbeta er bakåt via länkarna i det inlägget.
Länkar till andra bloggar om: segregation, skola, skolan, skolpolitik, betyg, friskolor, utbildning, alliansen, regeringen, Björklund, Jan Björklund, lärare, politik, kriminalitet, barnbidrag, folkpartiet,
Christermagister 
den så kallade vetenskapen som åberopas är inte objektiv. det finns ingen objektiv samhällsvetenskap.
de argument som förs fram mot betyg bygger på ideologiska teorier om att krav och mätande av prestation är felaktigt.
men låt mig säga så här:
för alla som blir vuxna och kommer ut i arbetslivet så får man finna sig i att bli bedömd utifrån vad man kan. detta gäller även i högskolevärlden
att frånta barn betyg är bara att invagga dem i en falsk bild av hur världen fungerar. att införa dem sent gör bara att barn i tonåren inte hinner eller förstår att man kan förbättra sina betyg över tid.
det blir en chock för dem när de kommer till högskolan eller ska ut i arbetslivet: flumpedagogernas idéer visar sig stämma illa med den s.k. “verkligheten”.
den politiskt korrekta medelklassen klarar sig ändå, då de har en “kultur” av att kunskap är viktigt, då kunskap är makt och vägen till framgång.
björklund är arbetsklass. han har gjort en klassresa, och den har han enbart lyckats med därför att han ansträngt sig, och sett att det lönar sig att anstränga sig. det finns inga genvägar.
att säga nej till betyg är den bildade medelklassens förtäckta förakt för arbetarklassens barn.
den så kallade sorteringen som tas upp sker ändå i verkligheten. om en unge som itne kommer från ett akademikerhem ska ha en chans behöver han både uppmuntran från lärare och ett kvitto på att det går åt rätt håll.
alla världens länder använder betyg. de som är mest framgångsrika i studier, som china och usa, har betyg från början.
den ”snällism” som svenska flumpedagoer förespråkar leder bara käpp rätt åt hel-vete.
På vilka sätt är Kina och USA mest framgångsrika?
Visst, jag är inte helt emot betyg, det är åldern det handlar om. Det finns tre argument för betyg:
– Information
– Motivation
– Sortering
När det gäller information:
I dag har vi samtal med alla elever och föräldrar varje termin. Där går vi igenom hur eleven ligger till i varje ämne och hur han/hon kan förbättra sig. Vi skriver en ”individuell utvecklingsplan” där de viktigaste punkterna finns med. Om en elev inte uppnår målen i ett ämne skrivs även ett åtgärdsprogram i det ämnet där vi specificerar vad som fattas och hur vi kan sammarbeta för att eleven ska nå målen.
Det här tycker jag är tydligare än ett betyg. Det är mycket lättare att sätta ett betyg än att skriva dessa åtgårdsplaner och genom att införa betyg riskerar man alltså att informationen blir sämre i stället för bättre. Det enda ett betyg skulle tillföra är en gradering av hur väl eleverna som redan når målen når dem (”vem är bäst”?) och det tycker jag är olämpligt när det gäller barn.
När det gäller motivation:
Visst kan ett betyg vara motiverande för äldre elever som inte har så mycket personlig kontakt med sina lärare, men återigen, här talar vi om barn, inte högskolestudenter eller ens tonåringar. Om inte skolan lyckas ge barnen ”en klapp på axeln” och motivera dem genom att berätta för dem att de gjort något bra i skolans lägre åldrar så kan jag inte förstå hur en siffra, eller bokstav, skulle ändra på det. Risken att de blir besvikna och känner att skolarbetet är hopplöst är bra mycket större.
När det gäller sortering:
Det är bara det sista betyget i år 9 och på gymnasiet som är relevant i sorteringssyfte. Visst kan man behöva ett par ”testbetyg” för att lära sig systemet, och det är det jag menar med att år 7 är en kompromiss som alla skulle kunna gå med på. Jag tycker att år 8 är en bra ålder att börja med betyg, som i dag, men att börja i år 7 är också OK.
Sedan finns det en massa praktiska detaljer att reda ut (t ex vilka kunskaper som ska betygssättas) och utbildningen för alla nya betygssättande lärare kommer att kosta miljarder. Mer om detta finns i tidigare inlägg.
Läs även ”Björklunds betygshets leder fel” i SvD:
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/artikel_1006953.svd
Jag menar att att du är fel ute då du utmålar betyg som något som står i motsats till de åtgärder du själv lyfter fram. ordet ”Betyg” har fått en ideologisk laddning och förknippas med en massa negativa konnotationer som knappast kan kallas vetenskapliga.
Är det kanske så att termen ”betyg” ä utöver dina värdeomdömen som lärare får dig att reagera känslomässigt negativt. Om så är fallet, så tänker du inte klart.
Du faller in i trallen då du förringar det hela till ”en siffra”, som om det rörde sig om en form av simpel brännmärkning. b
etyg är inte en dom utfärdad av en domstol, som sitter kvar i straffregistret livet ut.
Betyg är ett sätt att löpande mäta en process, en lärandeprocess, som fortgår i skolan och sedan livet ut. Om det är så att siffran är sämre än du hade hoppats på, ja då finns självfallet hela den kontext av samtal och diksussion vars syfte är att förbättras studiereslutatet.
Att införa betyg då ungdomar kommer in i det tidiga tonåren fasller på sin egen orimlighet. Iden åldern börjar hormonerna kicka igång, föräldrauppror startas och annat än betyg blir viktigt.
Om du fram tils dess pumpat eleverna med att de alltid vet bäst, är unika och att ingen får sätta sig på dem, hur ska du då införa dessa fasanfulla och stigamtiserade siffror när de äri 13-årsåldern? tror du att de på två tre år hinner vänja sig vid vad ett betygär, och få upp ett betyg man inte är nöjd med, när man aldrig haft betyg tidigare eller förstått att det kan ta lång tid att få upp vissa betyg? när man hellre vill chatta på nätet, pröva alkohol och ha sina första sexuella erfarenheter?
och att unfa betyg i dne åldenr dp unga männiksor börjar uppleva en press och stress som de tidigare inte känt är också fel. Genkmo att införa bretyg för yngre barn avdramaiserar man betygen , ovilket gör det lättare för eleverna att tackla dem när allvaret närmar sig i årskurs nio (förhoppningsvis redan i högstadiet)
nej, det dit förslag dömt att misslyckas. och de som kommer att misslyckas hårdast i ett sådant system är svaga elever som säkert kommer att få mycket hjälp, men så länge läarran månar mer om deras självkänsla än att sätta objektiva bedömningar på deras komeptens kommer de att få en obehaglig överraskning då de kommer in på gymansiet eller högskolan…eller för den delen yrkeslivet.
Bra, max merdeson! Mycket bra!
Max: Jag förstår hur du tänker och håller i grunden med. Skillnaden är att jag tycker att man ska bli bättre på samtal och på att skriva utvecklingsplaner och åtgärdsprogram i stället för att införa betyg.
Det viktiga är att inte hela processen med att utforma en plan och att beskriva en elevs utveckling ersätts av den simpla uppgiften i att skriva ner en siffra.
Namnet spelar egentligen ingen roll, men i dagsläget är ett ”betyg” en offentlig handling utfärdad av en myndighet och den registreras för all framtid…
Det du i grunden efterfrågar är det ingen som är emot. Alla politiska partier och andra aktörer är för tydlighet, särskilt när det gäller att eleven inte når målen, även i tidiga åldrar. Det man är oense om är formen på informationen.
När lärarna inte ens klarar av att göra målbeskrivningar som en vanlig förälder kan tolka – då är betygen en sortering.
När inte varje enskild skola med dess personal klarar av eller ens vill implementera lagarna i sin verksamhet – då är huvudmannen inte intresserad av en likvärdig utbildning för alla – sorterering.
När inte rektor och lärare förstår eller vill följa skollagarna – tex den om att inget barn får lämna skolan utan åtminstone godkänt – sortering. Idag uppnår bara 76 % målen – det är en rättskandal… men vanligt folk känner inte heller till skollagarna!
När man inte ens är garanterad sin egen säkerhet, psykisk eller fysisk, på en arbetsplats som lagen säger att man måste gå till – sortering.
Så länge vi tillåter tjänstemannaväldet i Sverige så spelar det ingen roll hur mycket goda beslut politikerna tar – de genomförs ändå inte!
Nej, precis, förälder! Vi behöver lägga krutet på att bli bättre på att skriva målbeskrivningar, individuella utvecklingsplaner och åtgärdsprogram i stället för att lära oss ett nytt betygssystem.
Vi har redan de lagar och förordningar som behövs. Om det nya betygssystemet införs kommer all fortbildning för Sveriges alla lärare de närmaste tre åren gå åt till att lära sig det… Ett enormt slöseri med tid som vi kan använda bättre!
Pingback: ONDSKAN « Christermagister
Skrota målbeskrivningar och dylikt tjafs! Ett betyg är ett klart besked som förstås av alla. Lägg tiden på utbildning istället.