Sonden Curiosity har framgångsrikt landat på Mars och på Nasa jublar man. (DN) Jag vet att man inom rymdforskningen har skapat en massa fantastiska saker som vi har nytta av här på jorden, men jag tycker ändå att rymdfärder är oerhört onödiga och tramsiga, ja kanske rent av skadliga. Inte nog med att vi riskerar att knuffa till ett getingbo fyllt med ilskna utomjordingar, nej, det finns också en risk att vi låter vår inneboende självdestruktiva ådra styra oss och som samhälle totalt löper amok.
Mänsklighetens överlevnad kan hänga på Mars
Det rullande laboratoriet Curiosity ska leta efter livets förutsättningar på grannplaneten Mars. Forskningen kan säkra mänsklighetens framtid och möjliggöra kolonier på andra planeter i framtiden, säger rymdforskaren Maria Sundin
(SvD)
Nej du, Maria Sundin, jag tror att det är precis tvärt om. Rymdforskningen kan tippa oss över avgrundens kant, för om vi nu börjar tro att vi kan kolonialisera rymden, varför ska vi då rädda jorden? ”Blicka inte nostalgiskt tillbaka: framåt i utvecklingens namn!”
Curiosity killed the cat…
Mer musik i min musikblogg
Länkar till andra bloggar om:
rymdforskning, Mars, Nasa, curiosity, Maria Sundin, David Bowie
Christermagister 
Men… men… men… hur kan man INTE vara alldeles pirrig över möjligheten att få lära oss mer? Ja, jo, hej och hå, getingbon finns lite här och där, men det finns en väldigt massa annat mellan och runt och framför och bakom de där getingbona. Mycket spännande, mycket nyttigt, mycket användbart och mycket vi har både glädje och nytta av.
Ja, jag vet faktiskt inte hur det kommer sig… Jag tittar alltid på naturprogram och fascineras av hur forskare upptäcker nya arter, eller t o m bakterier, på jorden, så varför inte i rymden? Jag är väl för jordnära… 🙂
Men jorden är ju också en planet i rymden?
😉 Sant!
🙂
🙂