En mörk, kall och allmänt tung måndagsmorgon i januari kliver jag in i ett klassrum fyllt av nioåringar som redan arbetar i koncentrerad tystnad. En av eleverna närmast dörren vänder sig om, skiner upp och sträcker upp armarna för att få en kram. Plötsligt känns dagen inte alls lika tung längre!
Prenumerera på bloggen:
-
Följ mig på Twitter
-
Följ mig på Facebook -
Mina andra bloggar
En mer privat blogg med inriktning på musik.
Om mitt och Hannas liv i
Malmö och Skåne.-
Kommentarer
Emma on Dialektalt Hej, relationspedago… on Relationspedagogik Den andra kvinnan on Omskärelse Stympe Pagrotsky on Omskärelse CWasteson on Mina bilder CWasteson on Vetenskaplig grund Fru Bouveng och henn… on Dagens citat – lära… Innuendo on Att väcka läslusten Innuendo on Att väcka läslusten Gå inte på myten om … on För fet för en frukt 
Inlägg som länkar hit:
Det kanske är för att våren är på väg i Skåne. Ja, förutom att det snöar lite ute nu då…
Ja, jag måste säga att våren fortfarande känns avlägsen.
Jag har ett brutet revben och kan inte skratta och kramas just nu. Håhåjaja. Fast det vore roligt att börja jobba igen ändå.
Aj då, det låter inte roligt! Hur länge måste du vara hemma?