Jag tror att det är oerhört viktigt att vi utvecklar samarbetet kring barn och ungdomar som mår dåligt. Skola, psykiatri, polis och socialtjänsten får inte vara isolerade öar med varsin bit av pusslet. Åtgärderna måste samordnas och informationsflödet får inte stoppas av sekretessregler.
Här är två aktuella artiklar från Sydsvenskan: del 1, del 2
Mina tidigare inlägg i ämnet: ”Vad gör du när du träffar Elin?”, ”Frustrerad”
Länkar till andra bloggar om: socialtjänsten, Bup, skola,
Det är ju så självklart att man skäms över att det ens behöver nämnas, ändå fungerar det inte. Sverige är ett dysfunktionellt land
Ja, det är sorgligt!
Vad kan vi göra åt det? Att prata om det, lyfta fram det i ljuset och se problemet är ett första steg, hur ser nästa ut tro?
Det positiva är ju att artiklarna visar att man har börjat tänka mer samordnande. Jag tycker mig också ha sett att det blir vanligare att man lägger flera myndigheter/avdelningar i samma lokaler för att underlätta samarbetet; t ex Familjens hus vid folkparken.
Tyvärr läste jag också någonstans i anslutning till remisserna om den nya skollagen att man inte tänker lätta på sekretessen. Det är väl annars nästa steg; att kräva att sekretessreglerna lättas och att informationen flödar friare mellan de olika instanserna. Man behöver ju inte informera om alla detaljer, men i alla fall om vilka åtgärder som är vidtagna och om de leder vidare. Annars blir det ju lätt att den ena instansen tror att den andra har koll på läget.
P.S. Du lyfter ju egentligen återigen fram frågan om meningen med vårt bloggande. Att bearbeta problem och frågeställningar tillsammans med andra är anledningen till att i alla fall jag bloggar. Om de samtidigt lyfts fram i ljuset, utöver vår lilla gemenskap, är det en bonus; men är vi beredda att gå vidare? Och i så fall hur?
Jag är tveksam, har du högre ambitioner?
Vad menar du med högre ambitioner? Gå vidare vart?
Jag menar att det här är ett problem som vi inte kan lösa som enskilda individer inom vårt yrke och undrar om du har ambitioner att gå längre i försöken att ändra systemet än att skriva blogg… (Vart man vänder sig och hur man gör det är ju frågan…)
Aha, du tänker så! Tja, jag är ju övertygad om att Björklund läser din blogg, så
Man vet aldrig…
En person som arbetar med honom var faktiskt inne och kommenterade ett inlägg om betyg en gång…
VSV
*vinkar till Björklund*